Hur vågar ni skaffa barnet en styvpappa?

Jag räknar med att kunna sålla bort perversa och galningar.

Precis lika stor risk att barnets biologiska pappa är ett pervo.

Hur vågade du låta pappan bo tillsammans med barnen??

Hur tänkte du när du skaffade barn med din man?

Jag tror faktiskt inte risken är så drastisk som du beskriver det. Om du skulle börja dejta, träffa någon, lära känna någon så kan du ju vara extremt försiktig och noggrann innan du introducerar honom till barnen.
Det är nog klokt och extra viktigt i er situation då barnen faktiskt förlorat sin pappa.

Men det behöver inte betyda att du måste leva ensam tills barnen är utflugna. Om du lär känna en man och ger det tid så kommer du känna att det är tryggt och säkert, små steg i taget.
Har ni träffats en längre tid så introducerar du honom till någon vän, kanske en parmiddag eller liknande. Du lär känna hans familj och vänner etc.

När du kommer så långt kommer du veta om han är trygg och pålitlig.
Som jag ser det är det inte risken för "dårar" som är störst utan risken att du släpper in honom i ditt och barnens liv - och att det av någon anledning inte håller i längden (utan konstigheter).
Det kan vara svårt om barnen fäster sig vid honom och ni separerar.

Så, bra att du är försiktig men du lever bara en gång. 
Det kan också vara berikande för barnen att mamma blir kär och är lycklig, inte bara med dem. Kanske träffar du nån som också har barn och det kan vara positivt för alla.

Men skynda långsamt, ja.

Det undrar jag med

Du och barnen är ännu i sorg fasen och även skulle jag tro i chock oavsett om pappan/ din partner gick bort efter en längre tids sjukdom eller hastigt Blir det änden chock.
Där du är nu är du inte redo att träffa någon ny och det kommer säkerligen dröja ännu en tid och det är rätt.. du och barnen måste sörja färdigt först, men att inte våga släppa in någon ny i ert liv är inte rätt väg att gå.
Du kan inte leva ditt liv  genom barnen det är inte rätt mot vare sig dig eller barnen.  Barnen måste se att du mår bra, att du trots allt kan gå vidare och vara lycklig de behöver se detta för att själva kunna gå vidare och känna att de kan lämna hemmet när de har åldern inne utan att känna att de sviker dig och lämnar dig ensam.
MEN  självklart ska du inte gå ut o be första bästa man flytta in o få tillgång till dina barn? du ska lita på ditt omdöme ochdin magkänsla ..du har ju valt en bra man förut som pappa till dina barn..våga lita på att du kan göra ett lika bra val igen. Hasta inte in i något utan låt ett ev förhållande utvecklad under en längre tid ! Stressa inte fram något 
lycka till 

Jag beklagar verkligen det som har hänt dig. Det måste vara ett svårt  öde. Men jag är förvånad över det du hävdar. Man har väl människokännedom? Du har valt en partner en gång tidigare, varför skulle du plötsligt välja helt fel? 

Jag var visserligen över 40 när jag träffade min andra man, och jag måste säga, jag var helt säker på vad jag gjorde. I alla fall när det gällde mina barn. Jag träffade en man som var lite skum (inte farlig, men inte heller bra). Han fick ju inte ens träffa mina barn och jag sorterade ut honom efter några månader. När jag träffade min nuvarande kände jag direkt att man kunde lita på honom och mina barn träffade honom snart och vi flyttade ihop ganska snabbt också. 

Oerhört tragiskt det ni varit med om. Jag har inte förlorat mitt ex så, men jag är ensamstående med fyra barn. Jag har aldrig känt den oron du beskriver. Jag litar på att jag själv klarar av att sortera de bra från de dåliga. 
Om du känner som du gör kanske du behöver någon sorts samtalsstöd för att reda ut dina känslor, för det låter ganska irrationellt. Du har ju ändå valt en man tidigare att bli pappa till dina barn. 

Finns det alltså inga vuxna någonsin i ditt hem förutom du TS?

Det är ju som att aldrig äta mat på restaurang för att maten skulle kunna vara förgiftad. Antingen har du varit med om nåt TS, eller så är du överdramatiskt lagd.

Det där med att tro att man lyckas sålla bort de dåliga eller att man har bra människokännedom är ju bara inbillning. Det är sällan så uppenbart att man märker att mannen man träffar är typen som utsätter barn för sexualbrott. Många missar det ju dessutom medan det sker. 

Män som har ett intresse av barn söker sig dessutom gärna till ensamstående kvinnor med barn. 

Jag skulle aldrig skriva på tex en dejtingsida att jag hade barn, det skulle isf få framkomma senare. Vill absolut inte locka till mig typen av män som söker en kvinna med barn. 

Ts jag förstår dig. Jag har en dotter i förskoleålder och har också tänkt på det där. Hur man ska våga träffa någon ny om det skulle skita sig med barnets far. 

till alla som menar att man inte väljer en ?sån? man- snälla sluta vara naiva. Tror ni att det står pedofil i pannan på de eller? 

 

Men exakt? Ursäkta men vilka naiva kommentarer folk skriver här. herregud

Barn är inte i förskole-ålder i evighet och vem är det som är naiv egentligen? Som att det skulle hjälpa att inte skaffa en partner.

Barn kan utsättas av vuxna, oavsett deras roll. Och faktiskt oavsett deras kön. 

Och trots detta behöver man som vuxen faktiskt ha viss tilltro till världen.

Men kanske ska man inte mitt uppe i sorg "skaffa en" styvpappa. Kanske är det en partner man ska sörja och sen göra vad man känner är rimligt.

Men hon pratade ju inte ens om pedofiler!  Hon skrev "galningar och pervon". Jag tänkte alltså på alla "störda" män generellt. Och det finns gott om dem. Och jag kan numera sortera bort dem. Om man bara är tillräckligt uppmärksam, så märker man det mesta. Inte allt, men det mesta. 

Och just när det gäller pedofili-tankarna - vem låter en styvpappa ta hand om yngre barn hur som helst? Om någon styvpappa skulle vilja vara ensam med barnet, då skulle jag förstås reagera, bara på det.