Jag har idag en 9mån bebis, han sov bokstavligen på mig första tiden. jag Satt halvliggandes med bebis på bröstet. Det sög och man kände sig helt slut, men man överlever! Ibland (läs 1-3ggr/v) kunde jag korta stunder lägga sonen i sin spjälsäng, men han vaknade ändå inom 1-2h för att amma/bajsa. Så då då kändes det ändå smidigare att ha honom på mig haha!
det jag vill ha sagt är att din bebis är liten nu, det kommer förändras med tiden. Nu sover min son med mig i min säng, fast bredvid mig, inte nödvändigtvis hudkontakt, men det är framförallt för att vi sover hela nätter så, sover han själv vaknar han ofta 2 uppvak. (och det är mysigt att sova ihop när de blir lite större!)
på dagen passade jag på att äta/kissa/allt egentligen medans bebis va mätt/nyvaken. och När bebis ville sova så hängde bebis och jag i soffan hela dagarna coh sov vartannat tillsammans. och det är inte farligt att bebisen skiter, om det är vad som krävs för att du ska kunna kissa eller äta så låt gå! Dina behov är också viktiga för att du ska orka med <3 men bebis ska inte skrika längre stunder I ?onödan?. Utan gör det du behöver, och ta bebis igen.
Det kommer komma en tid när bebis är vaken mer på dagarna, det blir enklare (med andra nya svårigheter såklart!) och det kommer komma en tid då bebis kommer kunna sova själv.
(när jag undrar något eller ?klagar? över något kring min sons beteende så säger alltid min sambo exempelvis ?jag är 33år och jag kan sova själv?, lite för att humoristiskt få mig att förstå att dom är inte såhär små hela tiden, dom lär sig saker hela tiden)
ta ett djupt andetag, du gör ett super fint jobb!!!! be en vän, familj om avlastning om du behöver!
kram!