Så ledsen över tunnande hår (kvinna)

Hur gammal är du? Kan det vara i samband med klimakteriet? 

Monika Björn hade nyligen ett intressant inlägg om just hår: www.instagram.com/p/C3DW-opCmxv/ 

Anonym (Anna) ger sofistikerade råd, det man kan tillägga är att undersöka om det föreligger problem med sköldkörteln, men det har TS säkert redan gjort.                                                                                                           Däremot är jag inte enig med den Anonyme "genetiske"; det är fortfarande viktigt att vara rädd om det hår som finns på skulten, det vill säga det som just  vuxit fram. Sedan påverkar inte skötseln själva återväxtens takt, det kan vi nog vara eniga om. Nu förutsätter jag dock att TS inte deltar i ett kliniskt projekt där hårsäckarna studeras i laboratorium utan är en person fåfäng av normalgraden. Därför är vård av det som just nu pryder skallbenet väsentlig.                                                                                                                        Att kamma blött hår innebär att hårstråna stretchas och kan brytas. Den som inte tror detta kan googla på "kamma blött hår".

Jag är 42. Kan vara förklimakteriet?

Lutar nog mest åt att testa PRP!

Jag tappade mycket hår under en längre tid. Turligt nog hade jag ganska tjockt hår från början så jag blev inte synligt tunnhårig, eller så. 

Jag testade olika kosttillskott medan jag såg hur jag tappade allt mer och mer hår. 

Till slut fick jag veta att jag hade glutenintolerans (celiaki). Det har jag troligen haft i minst 15 år innan jag slutligen fick min diagnos. Sedan jag började äta glutenfritt har håret sakta med säkert kommit tillbaka, och nu sex år senare, har jag nästan lika tjockt hår som innan. 

Ja, nu är det säkert oftare något annat som spökar, men det här var min historia. (Och inom parentes sagt, kan jag också nämna att det här med håret av den lindrigaste av alla fysiska biverkningar som min oupptäckta och därmed obehandlade celiaki orsakade. Men det är en helt annan historia.) 

Då har jag lärt mig lite i tråden; FL när detta forum är som bäst. Bra att uppsöka läkare för att utesluta orsaker till tunnhårighet, särskilt om problemen uppträder plötsligt. "Toppik" googlade jag på, det verkar smidigt. Inte aktuellt idag men man vet ju inte vad som händer i framtiden.                                                                                                                                                         Jag framhärdar dock när det gäller skötseln, vården av håret. Viktigt att vara rädd om stråna, särskilt om de börjar bli glesa. Kosten ska man tänka på givetvis, nyttig och varierad, protein och mycket frukt och grönt. En bra "frissa" ska man unna sig, hemfärgning förekommer väl inte längre och förr I världen gjorde tanter hempermanent; ett osvikligt sätt att förstöra håret. Det blev risigt och torrt. Apropå att förstöra håret: Jag opererades för en handledsskada för några år sen och då ska man ju tvätta sig jämte schamponera med något eländigt bakteriedödande medel före operationen. En sköterska viskade i mitt öra: Ta det inte i håret, det blir som mossa. Köp ett oparfymerat schampo i stället, ingen kommer att märka det. 

Kanske en hairtopper? Eller kanske en sån där infraröd hjälm

Bra hårvård och vitaminer för håret gör skillnad såklart.

Ja om man har brist eller om håret går av pga bristande hårvård. Det hjälper ju knappast vid genetiskt håravfall 

Man kan alltid försöka göra detta lite bättre.

Äter du någon medicin? Vissa läkemedel har håravfall som biverkan, exempelvis vissa stämningsstabiliserande och centralstimulerande för ADHD. 

Skulle mycket väl kunna vara om du är 42. Läs på i alla fall, det skadar ju inte tänker jag. Det finns ju många symptom som går in under klimakteriet som Monika delger. 

Säger inte att det är lösningen, men en tanke. 

Jag förutsatte att du inte genomgått någon större kris senaste halvåret kom jag på. Livskris eller operation exempelvis eller barnafödande. Efter att jag tog bort blindtarmen hade jag ett sjukligt håravfall 3-4 månader efter operationen som höll i sig så jag trodde jag skulle bli flintskallig. Det låg högar med hår i duschen, men det slutade till slut och blev ett normalt hårtapp och det började växa ut nytt hår. Lagom snyggt, lite som amningsfrilla dvs massa ostyriga fjun som var halvlånga jämfört med resten. 

Nej, ingen livskris! Försökt gå ner lite i vikt, men mest genom styrketräning. Har ätit massor med protein och diverse kosttillskott, och knappt hållit kalorieunderskott, kanske var tredje dag då. 

Jag dricker citronsaft ofta, typ varje morgon på tom mage. Kan det vara det?

Vad äter du för kosttillskott?

magnesium (olika varianter), biotin, d-vitamin, collagen, zink, ashwagandha...