En hjärtekross är inte slutet på livet
För åtta år sedan dumpade mitt ex mig.Det var min första riktigt hemska hjärtesorg jag någonsin hade varit med om och det tog mig oerhört hårt. Hon och jag träffades hösten 2014, och vi blev snabbt ett par. Vi gjorde allt tillsammans. Vi åkte på resor, vi brukade mysa på rasterna på jobbet (vi jobbade på samma jobb) och vi bodde i princip med varandra. Det bästa var dock våra mysstunder, ni vet de där fredagskvällarna där man bara myser tillsammans och ser på film. Men sen våren 2016 dumpade hon mig väldigt överraskande. Det visade sig att hon träffat en ny man som både var snyggare och hade ett mer städat liv än jag. Själv var jag överviktig, hade ett dåligt jobb, hade missbruksproblem och någon utbildning hade jag definitivt inte. Detta gjorde att jag upplevde en fruktansvärd hjärtekross utan dess like. Att hon lämnade mig för en som jag trodde var bättre än jag gjorde hrmskt ont!
Efter det kunde jag inte sova, jag kunde inte äta och jag kunde inte ens klara av några vardagliga sysslor eftersom jag mådde så otroligt dåligt. Jag hade till och med tankar på att ta mitt eget liv för att undkomma smärtan. Jag minns den natten mycket väl. Jag satt hemma och lyssnade på "I started a joke" av Bee Gees på repeat innan jag gick ut i skogen. Det var där jag tänkte ta mitt liv. Men så blev det inte. Men eftersom hon och jag arbetade på samma jobb såg jag henne varje dag och hon verkade lycklig, och jag såg henne och hennes nya kille tillsammans efter jobber flera gånger. Detta var för smärtsamt för att stå ut med så i min desperation sa jag upp mig från jobbet och flyttade från orten hon och jag bodde till min pappa i Stockholm. Jag kände inga i Stockholm så jag var helt ensam utan vänner och utan några direkta sociala kontakter förutom min pappa då möjligtvis. Samtidigt var jag arbetslös och hade ingen inkomst så mitt liv var verkligen på botten under sommaren 2016. Men då hände något...
Eftersom jag inte hade något jobb började jag plugga upp min värdelösa betyg från gymnasiet så jag åtminstone skulle få någon slags inkomst via CSN. Eftersom jag inte hade något att göra på dagarna började jag gå till gymmet för att träna. Eftersom jag inte kände någon i Stockholm hade jag ingen att dricka med så jag blev av med missbrket. Eftersom jag var hjärtekrossad hade jag ingen aptit så jag började äta mindre och framförallt nyttigare så jag gick ner i vikt. Eftersom jag var ensam började jag gå på aktiviteter och lära känna nya människor. Men viktigast av allt var att jag började gå hos en psykolog för att komma till bukt med mina problem.
Vi spolar framåt till idag, för just idag den 17 februari 2024 är det exakt åtta år sedan mitt ex lämnade mig.
Idag tränar jag fem gånger i veckan, jag har en hög universitetsutbildning, jag har ett socialt kontaktnät som består av minst 50 personer och jag har flera nära vänner, kvinnliga som manliga, där jag i samtliga fall lärt känna dem efter 2016 och jag har ett välbetalt jobb. Men framförallt är jag lyckligt gift idag. Jag mötte min nuvarande fru 2021 och i somras gifte vi oss och planerar barn och en framtid tillsammans. Jag är på riktigt lycklig! Och enda anledningen till att jag är där jag är idag beror på att jag våren 2016 blev dumpad av mitt ex. Don't get me wrong, jag har upplevt många spruckna hjärtan och besvikelser också efter 2016, men nu kan jag hantera dessa svårigheter eftersom min tid hos min psykolog lärde mig att inte fly från problem utan stanna kvar och hantera dem, vilket jag gjort och därför är jag härdad idag.
Så tro mig, hjärtesorg och hjärtekrossar är hemska att uppleva, men det innebär inte slutet på livet utan kan vara just den käftsmällen du behöver i livet för att komma framåt.
