Hur Familjeliv gav mig seriösa självmordstankar
För flera år sen skrev jag ett långt inlägg på Familjeliv om min livskris. Jag hade separerat, flyttat ut från vårt gemensamma hus och bodde för tillfället med min pappa. Jag var då över 30 och kände tack vare depressionen att jag inte lyckats med något i mitt liv. Jag hade ingen utbildning, jag hade inget körkort och jag misslyckades med alla mina förhållanden. Livet var bara allmänt jobbigt att leva.
Då sökte jag mig till Familjeliv för att jag hoppades att jag skulle få stöd och råd. Jag hade aldrig tidigare skrivit på Familjeliv men jag hade sett hur många trådar ändå verkade vettiga och tonen var god så jag körde på. Men tack vare ett måhända klumpigt ordval blev jag enormt påhoppad av väldigt många. Jag beskrev nämligen mitt ex jag nyligen separerat från som "min kvinna". Detta ordval fick jag äta upp och det med råge. Enligt vissa användare var jag den hemskaske mannen i världen, enligt andra var jag bara en bitter liten incel som inte fattat att det var slut och enligt andra var de glada för mitt ex skull att hon lämnat en sån som jag. Och detta var tack vare just ordvalet "min kvinna", ett ordval jag aldrig trodde skulle skapa ett sånt stort ramaskri. Det värsta var att tråden bara fortsatte och fortsatte trots att jag erkände att jag använt ett klumpigt uttal men det gick inte att ta bort eftersom Familjeliv inte hade den funktionen.
Vid den här tiden mådde jag väldigt dåligt redan tack vare allt som hänt och jag var inne i en djup livskris och depression. När jag fick höra allt det som sas om mig, om hur hemsk och tragisk jag var och att mitt ex gjort rätt som lämnat mig, tog det mig väldigt hårt eftersom jag redan var så skör. Då hade jag redan haft självmordstankar och det här blev den tändande gnistan. Jag gjorde ett ärligt självmordsförsök men stoppade mig själv i sista stunden. Jag vet inte varför jag inte fullföljde det för jag var trots allt väldigt nära men jag antar att det fanns en högre makt som stoppade mig. Men jag var enormt nära att ta livet av mig och allt berodde på denna storm av hatiska inlägg riktade mot mig.
Idag mår jag bra. Jag är i en ny relation, har genomgått terapi och är överlag väldigt mycket lyckligare nu än jag var förr. Men nu när jag ser nyktert på saken kan jag verkligen inte förstå hur folk kan vara så grymma att de i folkhoper hoppar på en uppenbart deprimerad människa för något så bagatellartat som ett klumpigt ordval, som dessutom inte gick att radera? Står det klumpiga ordvalet i proportion till den psykiska smärta ett sånt drev kan åstadkomma?
Nu är det här väldigt många år sen så personerna som drevade mot mig är nog inaktiva idag. Och jag vet ärligt talat inte hur Familjeliv ser ut idag, men detta är en händelse som faktiskt satt djupa spår hos mig.
