Går på äggskal runt kollegan

Det är inte lågt att informera chefen om problem. Hen kan inte se och höra allt men hen har ansvar för er arbetsmiljö.

Visserligen men jag gillar verkligen inte att behöva göra så eftersom det går emot mina ideal om hur man hanterar problem. Å andra sidan har ju jag sagt ärligt vad jag tycker till kollegan och det har inte hjälpt så...

Glömde berätta att kollegan också försökt umgås med mig privat men jag har artigt men bestämt sagt tack men nej tack. Men det köpte hon inte utan försökte bara igen och igen. Och sen misstänker jag, utan att veta, att hon pratar illa om mig till andra kollegor för det är så hon alltid jobbat.

Jag hade en sådan kollega på mitt förra jobb. Hon trodde att hon kunde allt och att allt hon sa bokstavligen talat var lag. Och hon avskydde om man hade minsta lilla övervikt då skulle hon minsann berätta hur man kunde banta. I hennes ögon var alla som hade över storlek S i kläder inget värda. Mig försökte hon regelbundet hacka på. Var otrevlig och dryg. Det tog rejält på krafterna. 

Alla kollegor runt omkring blundande för hennes beteende. Hon pratade illa om alla som inte var i närheten och slickade röv om de var på plats. Vuxen mobbing frodades så länge hon fanns på arbetsplatsen. 

Hon gick bort i cancer för något år sedan. Då skulle alla i arbetslaget samla ihop pengar till blomma, gå på begravning och de var så ledsna. Jag la inte till blomman, jag var inte på begravningen och jag grät inte eller var ledsen. Jag fick äntligen andnings utrymme på jobb. Det jag ångrar är att jag inte gick till chefen och sa ifrån när det hela började. 

Så vänta inte utan prata med chefen och /eller HR. Man får inte bete sig hur som helst. 

Ni verkar ju rätt osmidiga båda två. Det du sa till henne var onödigt, man kan inte säga vad som helst och vifta med flaggan "jag säger ju bara vad jag tycker" och tro att andra bara ska tugga i sig och le. Även om personen i fråga är skitjobbig måste man tänka på hur man själv beter sig. 

Prata med chefen men var beredd på att även du kommer att ses som problemskapare. 

Varför inte vara ärlig? Hon är ju ärlig med allt vad hon tycker och tänker hela tiden om allt och alla och då tycker jag att hon ska kunna ta det själv. Hade hon inte varit så själv hade jag knipit. Osmidigt eller inte, men som man ropar i skogen får man svar.

Tråkigt det där med cancern såklart. Och må hon vila i frid!

Det där med andningsutrymme känner jag igen. När min kollega var sjukskriven i några veckor blev arbetsplatsen en helt annan miljö. Alla var glada, lugna och ingen spänd stämning alls. Men när hon kom tillbaka var det tillbaka till det destruktiva och jobbiga.

Med tanke på vad du skriver då har ni ett rejält arbetsmiljöproblem. Det är dags att göra något åt det!

Förstår om det kan kännas som ett nederlag att behöva be chefen om hjälp, men detta är en lite specifik situation där dina försök inte hjälper eftersom hon vägrar ta emot konstruktiv kritik med att anspela på dina känslor. Det är omöjligt att ensam försöka lösa en sån här situation, tyvärr. Man behöver ta hjälp högre upp eller alternativt tyvärr byta jobb. 

Ett tips är att du i smyg spelar in era konversationer så att du sen kan använda det som bevismaterial för chefen. För då kommer inte ord stå mot ord lika lätt.
Får bara hoppas att hon inte lyckats charma chefen redan... 

Absolut kan man tycka det men i verkligheten funkar det oftast inte så. Tänk på hur du själv beter dig innan du pratar med chefen, du riskerar att själv ses som del av problemet om du beter dig likadant.

Prata med chefen. Berätta direkt att du var sådär brutalärlig och att du inser att det inte var så smart, men att du flippade för att du är så less på situationen. 

Min chef känner mig och mina kollegor talar så vitt jag vet gott om mig så jag tror inte att han kommer se mig som problemet. Däremot håller jag med de flesta här om att jag måste ta upp detta med chefen så nu idag ska jag ta snacket. Ska in till jobbet nu så återkommer senare och berättar hur det gick

Istället för att tjafsa kanske ni alla kollegor gemensamt kunde ändra hur ni bemöter den här personen? Säg nej stopp osv.  Försök inte besvara tjafsat med att mottjafsa. 

Om man ex står och pratar med någon och man inte vill bli störd så kan man faktiskt säga typ ursäkta, men detta är endast mellan oss 2 så vi är tacksamma om vi kan få fortsätta vårt samtal utan dig närvarande.

Om personen snackar skit så säger man tack, men jag är inte intresserad av detta utan jag ska nu jobba vidare med mitt.

Har personen starka åsikter så säger man bara ja, du tycker så och det gör inte jag. PUNKT! Fortsätter personen säger man bar att jag tänker inte ta den här diskussionen med dig här och nu. Punkt.
Eller detta har inget med vårt arbete att göra så jag tänker inte diskutera detta med dig.

Har personen åsikter om arbetet och hur ni andra utför era uppgifter så hänvisa bara till att hon får ta det med chefen om hon har en massa åsikter. Tala även om att du tänker fortsätta göra som du gör tills chefen informerar om annat.

Korta raka bestämda svar.