Det är mig det är fel på men inte samhället?
Jag är helt ärlig nu.
Alla runt omkring mig, har bara ljugit, de håller inte sina löften och de förnekar.
Visst dessa utgör inte hela samhället. Men de utgör dem jag känner.
Håller på att gå i upplösningstillstånd men självklart så är det mig det är fel på.
Jag är Alltid ärlig. Även om jag själv förlorar på det. Jag är rak,jag är tydlig, lätt att läsa av, förstå vart man har mig så alla utnyttjar det. T om i närmaste relationerna.
Allt i från syskon, släktingar till chefer.
O nej, hur mycket du än vill klanka ner på mig så kommer du inte ifrån att jag faktiskt är ärlig.
Alla verkar vilja ställa dem som högst. De vägrar inse sina brister( något som jag själv gör och dessutom kan be om ursäkt för))även om det inte är lika ofta som jag blir sårad eller sviken eller utnyttjad.
Ärligt talat. Så många gånger som jag har mått dåligt och varit tvungen att begränsa mina känslor för att inte gå för långt till förmån för andras välbefinnande som har skadat mig..
Jag är trött nu, riktigt trött på det här ärligt talat.