Hur kan vissa ha så mycket energi?

Mannen:

Haha, nu fick du verkligen till det! 😆

När du skriver "klanka ner på lyckade människor", syftar du på dig själv och alla andra som är lika otroligt duktiga och ansvarsfulla som du, dvs lever efter ett strikt schema?  På vilket sätt är du lyckad menar du??  Vad jobbar du med? Vad tjänar du? Har du fru/man, friska lyckliga barn, massa fantastiska vänner, får du ha sex så ofta som du vill och behöver? Bara några exempel! Du måste nog förklara för mig vad exakt du menar med att du är så himla lyckad! 
Det är väl INGEN här som har klankar ner på lyckade människor? Vad nu en "lyckad människa" är? Vem sätter ramarna för vilka människor som är lyckade och inte? Du? 

JO, du har underförstått hävdat hela tiden att alla har samma förutsättningar! Ändrar du dig plötsligt nu? 

Och vad menar du med "de som sköter sig och utför ett bra arbete"?  OMG, jag börjar nästan fundera över om du är ett troll! Menar du att alla vi andra som inte håller med dig, missköter oss? På vilket sätt då? 
Vad får dig att tro att just DU har patent på att avgöra hur man ska leva och vad som är att utföra ett bra arbete och sköta sig? Detta är nog det mest patetiska och löjliga du skrivit hittills! 😆

Det är hög grad av självbedrägeri i mitt inlägg skriver du. Men jag skriver där inte utifrån mig själv och mitt liv, utan ifrån ett rent allmänt perspektiv! Som så många andra otrevliga människor på nätet så tror du att precis allt man skriver alltid handlar om en själv! Det behöver det inte alltid göra! Man kan tycka saker och ha åsikter om saker som inte rör en själv, men det finns så många på nätet som inte är medvetna om det, och börjar slänga ur sig saker om en, som är rena fantasier (deras egna) om hur man är, vad man känner, hur man lever etc. Precis som du gör nu! 
På vilket sätt är det jag skrev självbedrägeri? Känner du mig? Vet du hur mina dagar ser ut, vad jag gör osv? Nej, just det! 

"Han avskyr egentligen att dricka vatten till maten (skulle förmodligen hellre dricka alkohol, saft eller läsk), göra sina magövningar och springa sina rundor osv, men han är såpass tvångsmässigt vikt-och hälsofixerad att han plågar sig till allt detta- och glad får jag inte intrycket av att han är, snarare framstår han som lite nedstämd och ledsen för att han inte tillåter sig att slappa, unna sig, skippa den skittråkiga träningen då och då... Och det är ju en solklar väg in i depression tänker jag! Eftersom han uppenbarligen har tvångstankar kring hur han ska leva, men intalar sig att han vill ha ett så inrutat och trist liv och mår bra av det, så måste han försvara sig konstant här i tråden och berätta om hur jävla duktig han är och hur lätt det är om man bara vill. Istället för att ta hjälp av tex en terapeut som kan hjälpa honom att förstå att det är OK att inte slaviskt och maniskt följa ett strikt kost-och träningsprogram måndag- söndag 365 dagar om året, utan att man ibland behöver "synda" och lata sig för att må bra. 😄"

Detta är ett uppenbart fall av de självbedrägeri för att sunda beteenden förlöjligas. Om man har den synen på att sköta kost, hälsa och motion så lär man aldrig heller att göra det.  Vilket ju också i slutändan framförallt drabbar vederbörande själv.

Lyckade beteenden är att göra det man vet att man borde göra. Vi lever på 2000-talet och vi vet att motion, vila och sund kost leder till bättre fysisk och psykisk hälsa.

Länk till den forskningen

Jag är en sån person som har många järn i elden och slutför det mesta med gott resultat.
Driver egna företag, har en massa projekt med hem och trädgård, ställer upp ideell, utövar ett par olika sporter, har djur, har stort socialt nätverk samt tränar simning/gym ca 4ggr i v.

Dels får jag energi av att vara aktiv, för mig är träning betydligt bättre återhämtning efter en tuff dag än soffan.

Jag är duktig på att strukturera upp min tid och vara effektiv. Gillar rutiner och har rutiner både för jobb och privatliv.

Är nog rätt stresstålig med, även om det blir väldigt hektisk stressar jag inte upp mig i första taget och när dagen är slut är det heller inget som hänger kvar.

Sover bra och är alltid Pigg när jag vaknar.

Mannen:

Du trollar!
Men iallafall, det man borde göra och det som man mår bra av är helt individuellt förstår du! En del mår mycket bättre fysiskt och psykiskt av att ta det lugnt och vila mycket, undvika solen och äta sånt de tycker är gott även om det inte är det nyttigaste man kan äta, istället för att hålla igång hela tiden och träna, äta sånt som är väldigt nyttigt men inte smakar något (sådan mat smakar ju faktiskt inte så mycket, varken gott eller äckligt!), vara ute i solen och vara social med vänner hela tiden etc. Jag känner en sådan person. Hon har varit upprörd över att vissa andra talat om för henne vad hon ska göra, sånt som de antog att hon skulle må bra av. Hon har ventilerat detta med mig och berättat att hon inte alls mår bra av att göra de sakerna som "alla andra" mår bra av, utan att hon mår bra av att göra det motsatta. Alla är olika, det får du och andra lov att acceptera även om det svider för er, att alla inte är och fungerar som er! 

Du antar nu alltså att jag varken tränar, äter bra och varierad kost samt har en negativ syn på kost, hälsa och motion? VART NÅGONSTANS har jag skrivit att det är så?? Det där är bara dina egna fördomar! Du har faktiskt inte en aning om hur jag lever, vad jag äter, vad jag dricker, vad jag tränar, hur jag sover eller övriga saker som jag gör som är bra för hälsan!

Det stämmer att jag inte har en aning om hur du lever. De antaganden du talar om har jag inte heller gjort.

Den där personen du pratade med sysslar med självbedrägeri. Det finns individuella skillnader i vad man mår bra av men det finns också delar man inte kan välja bort. Om någon hävdar att den är tvärt emot alla andra och mår bra av att aldrig röra sig, bara sitta still och äta skräpmat. Då är det helt enkelt inte sant men personen lurar sig själv.

Det är också det som kan göra hälsa svårt för individer som bara sitter still.  Risken är att de inbillar sig att de måste ha någon form av motivation för att må bra av motionen, äta den bra maten eller vad det nu må vara. Fast det är bara att göra vara sig man vill eller inte. Och med det följer bättre fysisk och psykisk hälsa vare sig man vill eller inte. Det är inget man själv bestämmer och detta har konstaterats genom forskning. 

Hon sitter inte bara still och äter massa skräpmat! Nu gör du antaganden igen, som du hävdar att du inte gör! 

Men jag har inget intresse av att debattera med någon som är så onyanserad som du, jag har annat att göra. Nu ska jag snart gå ut och gå med min hund, som jag i genomsnitt promenerar med ett par tre timmar per dag. Och nej jag har inte alltid lust och motivation till det, men jag gör det ändå för det är något som måste göras! Men inte för min egen skull utan för hans! Det är skillnad på det och på ditt sätt att resonera, att man MÅSTE träna massor och dricka bara vatten och allt vad det var! Gör man inte det så sysslar man ju med självbedrägeri och det leder till att man blir sjuk och svag ju! Har du träffat alla "osunda" människor som finns eller? Dvs alla som inte tränar 7 dagar i veckan, gör en massa olika magövningar, som dricker mjölk till maten istället för vatten, som inte är som Duracellkaniner från morgon till kväll och som går ut någon gång i månaden och tar sig en fylla eller två? Hur kan du veta att alla som inte lever upp till det du förespråkar blir svaga och sjuka av det? Hört talas om bra gener?

Din bild av verkligheten är väldigt svart-vit och onyanserad! 

Jag har inte tid eller lust att tjafsa med dig längre och jag har ingenting för det eftersom du vet ju alltid bäst vad gäller allting och du sitter ju inne med alla svaren! Vi kan ju lägga ner Google då eftersom du finns! Det är ju bara att fråga dig vad man än vill veta eftersom du är ett levande uppslagsverk. Du kan ju bli ännu mer lyckad och göra ännu mera storverk genom att starta en Youtube-kanal där du fungerar som ett slags mänskligt Google där du svarar på alla möjliga frågor som folk vill veta!

Två barn, då 8 och 4,5 år gamla, en unghund som tog mycket tid samtidigt som jag studerade 100% och jobbade 80% inom socialt arbete, vilket krävde mycket av mig. Samtidigt tog jag hand om hemmet och la otaliga timmar på att hämta och lämna svärmor mellan studier och jobb för att ha barnvakt någon timme på morgonen, då min sambo vägrade fråga om han fick flexa 15 minuter några gånger i veckan (arbetsplatsen hade flex men han var nyanställd och vägrade, troligtvis för att slippa ansvaret med lämning innan jobbet). Eftersom han heller inte har körkort var jag tvungen att klämma in storhandling mm också. Det gick bra i ett år. Kände mest att det gällde att härda ut. 

Idag har jag insett att jag nog bara är en person som gillar när det händer saker. Jag jobbar heltid men ofta även en del övertid pga personalbrist, barnen har blivit större och något mer självgående. Hunden kräver en del promenader och träning men som blir ett gott avbrott i vardagen och som hjälper mig med återhämtningen. Jag renoverar ett litet hus ensam, vilket jag lägger många timmar på varje vecka (oftast när ungarna är i skolan). Utöver det städning och storhandling förstås. Hjälper även farmor några dagar i veckan med saker som hon behöver ha hjälp med. 

Varit hemma i två veckor pga fysisk skada och utan att kunna aktivera mig, känner hur det kryper i mig

Har folk i min omgivning som får väldigt mycket gjort. Ska man se på faktorer som verkar vara lika är det
- omväxlande saker de håller på med
- väldigt mycket rutiner för att saker inte ska ta onödigt mycket tid och energi
- välplanerade, de vet hur lång tid saker tar och passar in det i schemat
- en hel del självdiciplin
- hyfsat sund livsstil
- orädda

Jag önskar så att jag hade energi och mer jämn energi. Pga min diagnos måste jag trycka ner gasen när jag är helt slut och inte vill göra något annat än att sova. När jag har mycket energi behöver jag trycka ner bromsen och vila fast jag egentligen har 1000 saker jag vill göra. Detta för att inte bli sjuk och utsätta hjärnan för alldeles för mycket belastning. Detta i sig är i perioder väldigt krävande. 

Jag måste leva väldigt inrutat för att hålla mig i balans. Jag behöver sova minst 9 timmar för att inte vackla för mycket åt något håll. Jag hatar detta. Tiden och orken räcker aldrig riktigt till. 

Jag blir så avundsjuk på kollegor och vänner som kan sova 7 timmar och vakna pigg. Tänk att få 14 timmar extra tid varje vecka och energi att lägga på det jag vill istället för sömn. Ibland känner jag mig handikappad och att livet rinner mellan fingrarna på mig. 

Sådana människor får en massiv ålderskris vid c:a 35-40 och går in i en regression där de blir till mentala tonåringar, sedan blir de vuxna igen strax efter klimakteriet. .