Yngsta sonen född en månad för tidigt, var minst av farfars sju barnbarn med sina 2830 gram, men är nu vid 2,5 års ålder stor, så stor att barnsköterskan trodde att det var dags för fyraårskontrollen.
Han drabbades av RSS virus fem dagar gammal så han var inlagd en vecka efter det, tappade massa vikt, var nere på 2400, men tog snabbt igen det.
Tre kusiner födda i samma veva, mer eller mindre, några månader senare och han är huvudet högre än dem alla.
Anonym (Anonym) skrev 2024-03-28 22:58:20 följande:
Relativt fullgången med låg födelsevikt - hur gick det sen?
Började egentligen fundera på det i relation till mig själv och hur det gick för mig. Jag är idag vuxen, mellan 25-30 år gammal, och föddes i vecka 38+6, vilket väl får räknas som relativt fullgånget, men trots det var jag endast 44 cm och vägde 2,3 kg. Detta kom att prägla mig i många år framöver. Till att börja med var jag inneliggande på sjukhus de första 5 månaderna av mitt liv, och de första 7-8 månaderna behövde jag sondmatas då jag inte kunde äta själv. Tog 3 år innan jag kunde prata och gå. Min barndom enda upp i 8-9 års åldern var kantade av veckovisa sjukhusbesök, hade problem med hjärta, lungor, njurar bland annat. Astma, allergier och ögonfel hade jag också. Sen blev det dock lite bättre ju äldre jag blev, mycket problem verkade tack och lov mer eller mindre växt bort. Idag har jag "bara" allergier, kronisk migrän som möjligen skulle kunna kopplas till ovanstående. Blir dock lite nyfiken hur det gått för andra som också föddes något lite tidigt och med låg födelsevikt? Blev ni och/eller era barn friskare med åren, eller hur gick det?
Anonym (Anonym) skrev 2024-03-28 22:58:20 följande:
Relativt fullgången med låg födelsevikt - hur gick det sen?
Började egentligen fundera på det i relation till mig själv och hur det gick för mig. Jag är idag vuxen, mellan 25-30 år gammal, och föddes i vecka 38+6, vilket väl får räknas som relativt fullgånget, men trots det var jag endast 44 cm och vägde 2,3 kg. Detta kom att prägla mig i många år framöver. Till att börja med var jag inneliggande på sjukhus de första 5 månaderna av mitt liv, och de första 7-8 månaderna behövde jag sondmatas då jag inte kunde äta själv. Tog 3 år innan jag kunde prata och gå. Min barndom enda upp i 8-9 års åldern var kantade av veckovisa sjukhusbesök, hade problem med hjärta, lungor, njurar bland annat. Astma, allergier och ögonfel hade jag också. Sen blev det dock lite bättre ju äldre jag blev, mycket problem verkade tack och lov mer eller mindre växt bort. Idag har jag "bara" allergier, kronisk migrän som möjligen skulle kunna kopplas till ovanstående. Blir dock lite nyfiken hur det gått för andra som också föddes något lite tidigt och med låg födelsevikt? Blev ni och/eller era barn friskare med åren, eller hur gick det?