Gråta inför sin chef

tänker du att dina vänner ljuger? Ja, det kan hända under olika omständigheter,behöver inte ens vara med jobbet som känslor löper amok av.

Nä det ljuger inte tror jag, utan mer bara en insikt att många gör det. Kring jobbet i sig

Varför började du gråta? 

Jag har inte börjat gråta inför en chef men har definitivt börjat gråta i andra lite obekväma situationer, vi alla är människor.

Fast ofta är det inte enbart jobbet som får den anställde att börja lipa även om det givetvis sker.

Jag har gråtit inför min chef väldigt många ggr, men det har vart av privata skäl och han har behövt vara min hobbypsykolog och min extrapappa obekvämt många ggr.

Har varit med om att anställda har gråtit ett antal gånger. Då vanligtvis pga privata skäl och ej jobbet. 

Jag tycker det låta rätt märkligt. Visst, om något har hänt, tex. en närstående är svårt sjuk och avled, kan man såklart börja gråta när som helst. Eller om man blir avskedad och inte kan vänta tills man är ute.

Men att det generellt är normalt att gråta på jobbet? Har ni det alla så hemskt på jobbet, eller är tillhör ni de unga vuxna som är uppvuxen med "krav är barnmisshandel" och därför bryta ihop vid minsta lilla?

Ja, jag grät inför både chef och HR när de sa att de ville erbjuda mig jobbet och sen grät både jag och chefen en skvätt på min 3-månaders review. Det handlade inte om svaghet utan bara att vi är människor. Sen när jag hade min halvårsreview skämtade jag efteråt att vi var duktiga som klarade oss igenom hela mötet utan att gråta. Det behöver ju liksom inte vara en stor grej.

Beror ju helt på vad det handlar om. Jag har gråtit inför chefen en gång, när jag var 22 och fick reda på att han skulle sluta. 

Häromveckan grät nästan min nuvarande chef inför mig, på grund av att hon har en elak chef som mobbas och nu fick henne till att säga upp sig. 

Inget konstigt. En del gråter under press i allmänhet, typ om de försöker få igenom en poäng och inte känner sig hörda. Andra kanske gråter för ATT de blir hörda när de inte förväntat sig det. Andra gråter om de delar något jobbigt. Eller något glatt. Helt problemfritt - somliga har nära till tårarna och andra långt. Alla får plats på en arbetsplats. 

Nej, jag tror inte att det är särskilt vanligt. De flesta kan nog uppföra sig professionellt. Men visst händer det, uppenbarligen. Har dock aldrig varit med om det.

Jag kan ärligt säga att jag är en sån som gråter för allt, och ja, det stör andra människor. Ä Jag tror chefen är en slags mix av tänd på mig och tycker synd om mig och det är anledningen till att jag har ett jobb öht.

Jag som chef har säkert sett hälften av mina medarbetare gråta. Grät själv framför dem när jag talade om att en av kollegorna är dödligt sjuk och tackade dem för deras fina stöd till henne. Har även gråtit när jag gått igenom hur fantastiskt bra de hanterat en riktigt tuff period och nått målen ändå. 

Kan det vara vanligare att kvinnor gråter inför sina chefer än att män gör det? 

Jag har haft flera medarbetare som gråtit vid samtal. Det kan vara stress, konflikter i gruppen, någon som blivit dåligt behandlad eller rent privata skäl. Jag lägger absolut ingen negativ värdering i det. Jag tycker det är fint att de känner att de kan vara öppna om sina känslor och sitt mående med mig. Det är viktigt för att kunna hjälpa till och skapa en bra arbetsmiljö, i den mån jag kan.

Mina kompisar säger att jag är gråtinkontinent och det stämmer nog. Har gråtit inför chefen flera gånger och även inför kollegorna. Jag har så lätt för att lipa att det är direkt pinsamt. Min kille är van nu men i början av vårt förhållande var han närmast chockad av hur snabbt tårarna kom för små saker.

Jag hade en arbetsplats där jag kände mig ganska utanför gemenskapen och kände av ett missnöje men kunde inte sätta fingret på varför.
Vid lönesamtalet kom det upp flera negativa saker om hur jag skötte mitt arbete och jag kände att den bilden var orättvis och grundades på vad chefen hört från mina kollegor som gillade att skvallra med chefen men hade en annan profession än jag. Då missnöjet inte nämnts tidigare blev det lite chockartat och jag blev både arg och ledsen och var nära att börja gråta. 
Det hela blev dock lite bättre efter att jag bokat ett till möte och förklarat hur jag kände. Chefen insåg själv att hon hade mycket svaga argument kring sina synpunkter, så jag kände att jag fick lite upprättelse och ledningen vågade nog inte annat än att vara trevlig mot mig efter det. Dock skönt att ha slutat där nu.