Måste jag berätta något om min graviditet för min chef?

Det kan ju vara snällt att berätta vilken månad som man kommer att försvinna från sin arbetsplats, de behöver väl ta in någon annan om inte annat. En rekrytering är svår att göra utan att veta när den ska börja och hur länge den ska vara på plats och ersätta dina timmar. 

Så jävla löjligt, TS, att inte kunna vara tillmötesgående mot chefen och berätta. 

Det är sådana som du som arbetsgivare skyr som pesten. Hålla på varenda rättighet och sedan gnälls det när ni inte får samma lön som andra, eller nekas ledighet. 

 

 

Du måste inte säga när bf är, men om du inte har något speciellt skäl är det rätt osmart att låta bli. Det förenklar ju enormt för chefen att veta. Att sitta och tjuvhålla på viktig information till din chef bara för att du får det enligt lag gör nog inte relationen till ditt jobb särskilt blomstrande, om man säger så. 

Om man berättar att man är gravid varför kan man då inte berätta när barnet är beräknat? Varför vill man att det är hemligt om arbetsplatsen behöver ta in vikarier och behöver söka det i tid? Speciellt om arbetsplatsen måste vidta
vissa åtgärder för gravida. Varför vill man inte underlätta för sin chef och kollegor?
Förstår att man inte vill gå ut för tidigt och berätta att man är gravid men när man 
gjort det vad är det då för anledning att inte berätta när man är beräknad för att
underlätta arbetet på arbetsplatsen? 
Kanske finns en bra anledning men har aldrig hört någon som inte vill berätta för sin arbetsgivare när man har beräknad nedkomst, man vill väl underlätta för kollegor mfl att det kommer att finnas bra ersättare när man går på föräldraledighet?

Jo jag håller med. Och vilka arbetsuppgifter man får eller inte får göra har ju med hur långt gången man är också.

Har inte läst alla svar men förstår inte varför vissa personer (trådstartaren) ska vara så krångliga. Varför inte bara berätta om graviditeten, vilken vecka och när föräldraledigheten planeras. Inga konstigheter. Behövs en riskbedömning så görs den därefter. Man är gravid, inte sjuk. 

Jag har flera anledningar till att jag inte vill berätta mer än nämna det för att det skulle vara smidigare för mig. Nej dom tar inte in ersättare för att jag är borta, dom ringer in en extra bemanning bara. Har inget jobb där man behöver en överlämning.

När jag pratar om tungt arbete menar jag tungt, 15k steg om dagen och lyfter kartonger som väger kring 20-25kg, så lätt över 1000kg/h kan man lyfta under dagen på en del arbetsstationer. Sedan på en del andra handlar det om att dra kartonger som väger 200kg osv. Så när jag säger fysiskt tungt är det verkligen fysiskt tungt på en del uppgifter på mitt jobb.

Sedan har ja gått igenom 3,5år av ofrivillig barnlöshet med en massa komplikationer under hormonbehandlingarna så jag har mått oerhört fysiskt och psykiskt dåligt. Detta är första graviditeten där jag har tagit mig förbi v12. Hur banalt en del av er än anser att era uppgifter om er graviditet än är, så är det oerhört privat för mig och jag vill inte dela med mig mer än jag behöver. Jag är medveten om att jag kommer behöva söka graviditetapenning för min arbetsplats har inga möjligheter att placera om gravida. Mer än att göra extremt repetitiva uppgifter som fortfarande är fysiskt ansträngande där man står upp i 9h under en dag.

Så det enda jag frågar är efter vad behöver jag lagligen berätta för min chef, mer vill inte jag behöva ta upp då det är mitt privatliv. Vi har inte planerat föräldraledighet ännu då vi inte ens är säkra på att vi kommer komma fram dit. Jag har även en högrisk graviditet och jag vill inte att mina uppgifter ska vara allmän kännedom.

Tack, har läst igenom och där står det med ett par av problemområdena som jag har på mitt arbete (inga möjligheter till att ta en extra paus eller ens kunna sätta sig ner under arbetsdagen). Samt problematiken med lyft när magen börjar växa, får väl kolla upp med HR hur dom generellt ser på graviditet på vår arbetsplats, tidigare har vi inte haft dessa problem som denna nya chefen verkar ha med graviditetsanpassning. Hon har bara jobbat i 6månader efter den andra fick sparken

Jag kan förstå att man inte vill uppge alla detaljer, men beräknat bf bör du kunna säga, om den här graviditeten inte går igenom så kommer du ju tyvärr ändå behöva berätta att du inte är gravid längre, säg att det är en högriskgraviditet och du vill att det stannar mellan er så länge som möjligt, och föräldraledigheten har ni helt enkelt inte planerat ännu men du återkommer om den frågan.

Jag jobbade i butik en gång, i den mest populära i kedjan, butikschefen var gravid och butiksgruppschefen slutade innan hon berättade, nya butiksgruppschefen började och butikschefen gick i stora tröjor för att dölja magen och bad och sa till så sent hon bara kunde, detta var ju allt annat än populärt och jag fick hennes tjänst, butikschefen fick tillbaka sin tjänst efter föräldraledigheten men på en annan butik. Nu förstår jag att det inte är samma typ av arbetsplats men oavsett så brukar man få ut mer av att vara tillmötesgående. 

Grattis och lycka till <3

Din arbetsgivare kommer ju vara delaktig i ansökan om graviditetspenning och då kommer denne ändå veta. Sen kan man absolut kräva att chefen inte sprider det till hela arbetsplatsen.

Klart du ska berätta det. På en arbetsplats kommunicerar man så gott det går så att folk kan förbereda sig. Fruktansvärt dåligt att hålla inne med planer.

Det kan absolut spela roll beroende på en arbetsuppgifter! Arbetsgivaren har ett arbetsmiljöansvar och man har skyldighet att samverka med sin arbetsgivare för att denne ska kunna fullfölja den skyldigheten. 

Jag upplever det som att sjukvården är alltför fokuserad på att kvinnor inte ska skuldbelägga sig själva och att det sker på bekostnad om att förvarna om de risker som faktiskt finns. När jag höll på att få tidigt missfall av ett friskt foster fick jag verkligen tjata mig till att bli sjukskriven då minsta promenad provocerade blödningar. I stället var det en massa prat om att det viktigaste var att "inte skuldbelägga sig själv" vid eventuellt missfall, och bara försöka ta det lugnt. Nej, det viktigaste för mig var göra det jag kunde för att behålla graviditeten. Eventuella skuldkänslor kan jag leva med. De första veckorna av en graviditet är extra känsliga då allt ska fästa ordentligt.

Men det är jättemånga som får blödningar tidigt i graviditeten , det beror inte på att man håller på att få missfall även om du säkert blev rädd och upplevde det så. 
Det är skillnad senare i graviditeten , då kan man förhindra missfall t.ex med cerklage och att undvika tunga lyft eller i värsta fall sängläge. 

Antagligen höll du inte alls på att få missfall om du hade blödningar innan vecka 12 och allt gick bra sen. 

Och det varnas ju visst för väldigt många saker.. man ska inte röka , det är massa saker man inte får äta, man ska inte dricka för mycket kaffe , det är massa läkemedel man måste undvika , man ska behandla infektioner. Men nej man behöver inte vara sängliggande för att man har blödningar tidigt i graviditeten även om du kanske kände dig lugnare av att vara det. Så ja de du pratade med i sjukvården hade rätt. Sen kanske helt extremt tunga lyft hela dagarna inte är bra men du skriver att du inte ens kunde ta en promenad och jag lovar dig 100% säkert , att undvika promenader är inget man behöver göra i början av graviditeten och det var inte det som gjorde att du inte fick missfall. 

Grattis till graviditet.

Berätta det du behöver för att din chef ska kunna anpassa arbetsuppgifterna (i den mån det är möjligt) för att skydda din bebis. Där tror jag det spelar roll hur långt gången du är. Kanske kan du få ett läkarintyg som bara säger det nödvändiga om du har tur, fråga din BM. Försök annars att först få bekräftelse på att din chef inte pratar om det om det inte absolut behövs för att anpassa arbetsuppgifterna och berätta att ni inte vet om bebisen kommer klara sig varför det är känsligt.

Jag berättade efter v 12, NIPT och KUB - hade tänkt vänta lite längre (normalt sett tycker jag man gör det när det känns bra för en själv) men har också ett krävande arbete. Inte fysiskt, men skrivbordsjobb med mycket oplanerad övertid och väldigt låg respekt för våra privatliv. Blev väldigt sjuk med hög feber och fick ett mastodontprojekt och kände att annars skulle jag bli tvungen att jobba fast jag var sjuk eftersom detta händer regelbundet.

Jag är också orolig för missfall pga ganska hög ålder men kände att jag lika gärna kan säga B om jag säger A. Plus att vi inte så lätt får in ersättare och många har slutat pga dålig arbetsmiljö, så av respekt för mina kollegor (inte chefen, kulturen har blivit extrem) ville jag också berätta. Klart det blir jobbigt om jag får missfall och ag har berättat, men det hade även varit mentalt påfrestande att vara helt ensam med det och alla höga krav på jobbet utan att någon vet.

Klandrar inte dig för hur du känner, bara du känner dig själv och din arbetsgivare och vi läker alla från något etc. Däremot tänker jag som sagt att de kan behöva veta en del för att om möjligt kunna anpassa arbetsuppgifterna lite så länge du kan arbeta. Situationen måste lösas även för arbetsgivaren och de behöver kunna bedöma om det finns giltiga skäl att inte göra vissa saker och tror som sagt att bara 'gravid' inte räcker.

Jag som man sa att vi skulle ha barn och fick samma frågor. Det är samma sak om du har en inplanerad operation, vad är problemet?

ni bortskämda curlade människor skulle veta hur det är i resten av världen innan ni gråter er till sönd av sån här skit. I 99% av världen blir du av med jobbet om din graviditet eller ditt barn är ett problem för verksamheten pga din frånvaro, men du vill inte delge hur du tänkte med din ledighet?

Usch. 

Sömns

Precis det jag tänkte.
Det finns inte gnälligare människor än gravida kvinnor som tror att hela universum kretsar kring dem.

Som jag brukar skriva ibland, FL är ofta HELT fel ställe att vända sig till för support som gravid. Forumet är fullt av uschande skammande okänsliga tyckare som hellre trycker ner än scrollar vidare.

Hitta graviforum på FB. Jag själv är 40+ och har ett fantastiskt nätverk för min åldersgrupp som aldrig någonsin skulle få för sig att skriva sådana okänsliga kommentarer som dem som florerar här.

Döm inte - vi alla läker alltid från något.