• Anonym (Ljudknslig)

    Mannen skriker/höjer rösten ofta. Skapar starkt obehag. Tips för att få han att förstå?

    Jag bor tillsammans men en man som flera gånger varje dag höjer rösten som han kallar det, jag kallar det skrika. Så fort barnen inte gör som han vill eller om vi pratar om något och han inte är överens. Ofta är det att han höjer rösten till barnen och jag går emellan och säger att han kan prata istället. Då höjer han rösten till mig istället. 

    Jag är också ljudkänslig och reagerar på plötsliga ljud. Mannen höjer rösten för att få respekt och för att han stött på många idioter som inte lyssnar förrens han höjer rösten/skriker.

    För mig har det blivit att matsituationerna är otrevliga, det är otrevligt att åka bil, det är obehagligt att diskutera saker, jag tappar mina känslor för honom då jag känner sånt obehag. Jag tappar respekten för honom eftersom att han inte kan ha ett samtal i normal samtalston längre. 

    Jagckommer behöva gå i terapi för att kunna hantera detta  Frågade honom idag om hans föräldrar skrek mycket på honom och han svarar "vad tror du? Jag gråter inte ialla fall när någon höjer rösten till mig". 

    Någon som har tips på vad jag kan säga eller göra för att få honom att påriktigt förstå hur jag känner? 

    I början av våran relation och även långt in i relationen så var han väldigt enkel att prata med. Vi kunde prata om små och stora saker i timmar, vi hade respek och lyssnade på vad den andre ville säga. Vi var lyhörda för varandra. Vi höjde aldrig rösterna till varandra då. Jag mår faktiskt dåligt av skrikandet och även min 6 åring har sagt att hon gillar min man men hon tycker det är jobbigt när han skriker så ofta.

    Idag sa jag ifrån när han skrek till dom att sluta skrika i bilen. Jag sa att jag tycker det är otrevligt när han gör så. Han svarade med att han tycker det är otrevligt när barnen skriker. Då ifrågasatte jag honom varför.han tycker det är okej att han gör något otrevligt när han vill att barnen ska sluta. Jag sa faktiskt till honom idag att jag tycker att han är egoistisk som vill utsätta alla andra för något han själv inte gillar. 

    Snälla kom med era tips. Annars är han en fin man. Men mina känslor för honom börjar minska och jag börjar t.o.m fundera på hur det skulle bli om vi separerade. 

  • Svar på tråden Mannen skriker/höjer rösten ofta. Skapar starkt obehag. Tips för att få han att förstå?
  • Anonym (H)

    Du verkar ju säga ifrån men det räcker uppenbarligen inte. Det är inte du som ska gå i terapi. Det är han. Säg åt honom att han behöver verktyg med samtalsterapi för att hantera sig. Annars separerar ni. Eller vill du att att din dotter ska lära sig att det är bra att få folk att lyssna genom att skrika? Vad säger dotterns biologiska pappa om att hans barn lever i sådan här miljö?

  • sextontassar

    Kära TS,

    frånsett dina egna funderingar, kan man gott tro att du inte längre är viktig för honom - hans respekt för dig har minskat och han tycks inte se dig som en jämbördig människa; snarare som ytterligare en belastning, dit han redan har sorterat in barnen.

    Så han mår inte bra; han får inte det han behöver av livet och han bär kanske på en känsla att han inte får en fristad någonstans. Stämmer detta, vänder han sig mer inåt och söker inte ditt sällskap för konstruktiv dialog.

    Instämmer med föregående, men kanske borde du fixa parterapi som ultimatum. För ultimatum måste det bli, för när respekten för varandra är borta, finns bara lidande kvar och det skall du inte behöva stå ut med.

    Så OM han inte lyssnar när du beskriver vad beteendet gör med dig, har du antingen inte berättat på ett lämpligt sätt eller så vill han inte ta in det och jag gissar starkt på det senare.

    Parterapi först, din egen terapi i andra hand. Stöd behövs i alla fall.

    Gör något nu, för läget BLIR inte bättre.

    Stor kram

  • Anonym (Ljudknslig)
    Anonym (H) skrev 2024-07-02 20:47:01 följande:

    Du verkar ju säga ifrån men det räcker uppenbarligen inte. Det är inte du som ska gå i terapi. Det är han. Säg åt honom att han behöver verktyg med samtalsterapi för att hantera sig. Annars separerar ni. Eller vill du att att din dotter ska lära sig att det är bra att få folk att lyssna genom att skrika? Vad säger dotterns biologiska pappa om att hans barn lever i sådan här miljö?


    Vill verkligen inte att dottern ska kommunicera med att skrika. Tror inte hennes pappa skulle bli glad om han viste hur ofta han höjer rösten/skriker. Pappan är inte så känslig heller men tror han skulle säga ifrån om han viste att det sker varje dag. 
  • Lynx123

    Han kan inte kontrollera sig. Det är allvarligt. Om han inte inser det bör du snarast avlägsna barnen och dig själv - så ska ingen behöva ha det!

  • Anonym

    Det är oacceptabelt
    Beställ tid på familjerådgivning omgående
    Säg lugnt: "Jag klarar inte mer skrik. Jag har beställt tid på familjerådgivning"
    Du har ju sagt till honom och han bryr sig inte. Ni behöver hjälp utifrån.

  • Anonym (Nä)

    Det här är en sådan sak som tyvärr inte går att prata sig ur för att få honom att "förstå". Det kommer han aldrig att göra. Ni blir utsatta för psykisk misshandel.

    Du kan ge ett ultimatum eller lämna honom direkt. Terapi för hans del eller slut på relationen.

    Du måste skydda barnen i detta!

  • Anonym (Mr .E)

    Alltså den kan vara svårt att veta vad du menar enbart utifrån det du skrivit här, skriker han väldigt ofta eller när situationer kräver det (barnen lyssnar inte på att man säger till dom eller att dom skall upphöra med bråket skrikande osv så han vad du säger "skriker" men det kan ju lika gärna vara ryta ifrån?). Det är svårt att avgöra hur allvarligt eller inte situationen är, är han biologisk pappa till era och dina barn? Tänker tolerans nivån kan nog ibland vara lägre för andra barn i vissa fall om man inte är biologiskt pappa. Men ni verkar ju samtidigt gillar varandra så det är inte säkert att relationen är felaktig eller dålig, men väldigt svårt som sagt att avgöra från texten du skrev. Parterapeut som andra skrev kan vara en god idé.

    Om du är känslig eller inte beror nog på vi har alla olika saker vi kan vara mer eller mindre känsliga för, olika saker vi tolererar och inte. Är du rädd för att han ska skada dig eller dina barn, eller är det bara obehagligt eller en ovana hos dig att när någon "skriker" enligt dig & enligt honom är högljud ? För honom verkar det ju normaliserat medan hos dig, så är det ju uppenbarligen inte det, men lägg moralismen bakom dig. Det är barnsligt att tro att man inte ska göra som man själv inte vill behandla andra då ingen vill bli "jämställd" behandlad på riktigt då dom flesta föredrar att bli behandlade bättre eller inte dåligt, men om du baserar saker på korkade och oriktiga koncept som inte har någonting med verkligheten att göra begränsar du dig själv utifrån social normer eller standarder i samhället som främst är till att göra en majoritet av befolkningen lydiga och bekväma, (eventuell relativt trygga också) arbetsslavar som inte ifrågasätter makten så man hittar på dessa koncept för att gör en stor del av befolkningen potentiellt mer lättkontrollerad och beroende vad makten (kan vara stat, region, kommun, styrelser, chefer osv, även tidningar journalister, myndigheter osv, samlingar av människor som är enade för en gemensam sak kan också vara en maktfaktor, enskildas agerande om det är starkt kan också leda till makt och inflytande) .

    Nu blev det lite halv-offtopic, passar kanske bättre i filosofi, samhällsfrågor generellt men det är relevant för förstå att när du anpassar dig eller bryr dig om sociala normer så gagnar du dagens system (vare sig det är positiv eller negativt), vilket kan förtrycka dig som människa, din man och dina barn, från att bli fullkomliga människor och fullvärdiga känslomässigt och psykologiskt om du förtrycker dom enligt samhällsnormer istället för vad som gagnar dig och din familj. Det är väl inget fel i att vara egoistisk? Dom flesta är det indirekt eller direkt i alla fall, är du rädd att bli betraktad som en dålig människa? Jag tror dom flesta har både vad man skulle kunna betrakta som altruistiska och egoistiska beteende beroende på situation, livsmiljöer och uppväxt, förutsättningar, vilja, önskan m.m


    Men du avgör hur du vill förhålla dig till saker och ting. Men om vi säger att situationen vad annorlunda än dagens samhälle, där hotnivån var större vill du att din man ska kunna stå upp och försvara sig själv, dig och din familj genom att ryta ifrån och vara eller verka hotfull för hålla borta någon eller några som eventuellt skulle kunna skada er familj? Så kanske du förstår att det inte nödvändigtvis är ett konstigt eller onaturligt beteende i sig, men kanske inte lika lämpligt i dom flesta fall i Sverige i dagens samhälle. 


    Så om det är ett bekymmer rekommenderar jag andra sätt t.ex. att hota barnen (syftar i dom flesta fall på snälla hot, disciplin och tillrättavisande om det inte är något väldigt akut situation livsfara eller nödsituation), om dom inte lyssnar eller skärper till sig efter tilltal eller att man sägee åt dom att upphöra med något jobbigt, störande eller bråk, så kan man säga ni får inget lördagsgodis denna helg om ni inte uppför er och slutar bråka och skrika så mycket. (Eller mindre/ingen veckopeng, mindre inget godis) Man skulle kunna ha någon typ av uppförande kod som Familjen eftersträvar som du och din man tillsammans kommer överens om och vad den ska innehålla. Så om någon betett sig illa eller brutit mot uppförandekoden kan dom få avdrag i godis eller veckopeng. Detta då i lugn och sansad men bestämd ton och att alla känner sig respekterade som människor och individer. Man kan också skapa positiva incitament t.ex. belöning om man uppför sig väl. Eller säga dom här reglerna följer vi i den här familjen. Finns lite olika metoder och sätt, kanske också någonstans att skriva upp på en kalender när människor uppför sig väl, notera när det skett vilken dag osv eller att ha något gemensamt mål beroende på budget, att när alla har uppfört sig tillräckligt väl så kan ni samla ihop alla goda uppförande, gärningar m.m. (lite som man ibland eventuellt haft förr  en svordomsskål för varje svordom) och så kan ni få utdelning i en utflykt, picknick, mindre resa eller kanske semester till önskvärt resemål för hela familjen. Mr . E

  • Anonym (Skuggan)
    Anonym (Ljudknslig) skrev 2024-07-02 20:38:14 följande:
    Mannen skriker/höjer rösten ofta. Skapar starkt obehag. Tips för att få han att förstå?

    Jag bor tillsammans men en man som flera gånger varje dag höjer rösten som han kallar det, jag kallar det skrika. Så fort barnen inte gör som han vill eller om vi pratar om något och han inte är överens. Ofta är det att han höjer rösten till barnen och jag går emellan och säger att han kan prata istället. Då höjer han rösten till mig istället. 

    Jag är också ljudkänslig och reagerar på plötsliga ljud. Mannen höjer rösten för att få respekt och för att han stött på många idioter som inte lyssnar förrens han höjer rösten/skriker.

    För mig har det blivit att matsituationerna är otrevliga, det är otrevligt att åka bil, det är obehagligt att diskutera saker, jag tappar mina känslor för honom då jag känner sånt obehag. Jag tappar respekten för honom eftersom att han inte kan ha ett samtal i normal samtalston längre. 

    Jagckommer behöva gå i terapi för att kunna hantera detta  Frågade honom idag om hans föräldrar skrek mycket på honom och han svarar "vad tror du? Jag gråter inte ialla fall när någon höjer rösten till mig". 

    Någon som har tips på vad jag kan säga eller göra för att få honom att påriktigt förstå hur jag känner? 

    I början av våran relation och även långt in i relationen så var han väldigt enkel att prata med. Vi kunde prata om små och stora saker i timmar, vi hade respek och lyssnade på vad den andre ville säga. Vi var lyhörda för varandra. Vi höjde aldrig rösterna till varandra då. Jag mår faktiskt dåligt av skrikandet och även min 6 åring har sagt att hon gillar min man men hon tycker det är jobbigt när han skriker så ofta.

    Idag sa jag ifrån när han skrek till dom att sluta skrika i bilen. Jag sa att jag tycker det är otrevligt när han gör så. Han svarade med att han tycker det är otrevligt när barnen skriker. Då ifrågasatte jag honom varför.han tycker det är okej att han gör något otrevligt när han vill att barnen ska sluta. Jag sa faktiskt till honom idag att jag tycker att han är egoistisk som vill utsätta alla andra för något han själv inte gillar. 

    Snälla kom med era tips. Annars är han en fin man. Men mina känslor för honom börjar minska och jag börjar t.o.m fundera på hur det skulle bli om vi separerade. 


    Det är inte han som skapar obehaget, det är faktiskt du själv. Man har ansvar för alla sina känslor/tankar och dom skapar man själv. Att du får en stark obehagskänsla när någon höjer rösten kommer mest troligt ifrån din barndom, och det är ju ganska dysfunktionellt att få en så stark obehagskänsla när någon höjer rösten. Så du kan nog jobba lite på självkänslan och andra triggers.

    Är det verkligen så att i 100% av era samtal så höjder han rösten?

    Sen att argumentera eller bråka framför barnen skapar otrygghet i dom, så det är bättre att ta det med bara din man.

    Låter som att han också har en hel del att jobba med, han verkar vara väldigt frusterad över något och kommunikationen brister.

    Med öppen och ärlig kommunikation så kanske ni kan lösa det, parterapi skulle ni nog båda må bra av.

    Hoppas det löser sig för er.
  • Anonym (Ljudknslig)

    Jag har läst era svar nu. De yngsta barnen är våra gemensamma äldsta har jag sedan tidigare relation. 

    Min man kan höja rösten för istort sett vad som hellst, att ett barn kissar på sig, för att jag säger något och han inte håller med tex.... Jag tycker det är okej att höja rösten i akuta situationer. Som tex när tvååringen slet sig loss och sprang bakom en buske på gångbanan. Samtidigt som jag ser en firmabil backa ut från innergården. Hade båda fortsatt i samma hastighet så hade hon blivit överbackad. Så jag skrek stopp för att slippa en tragisk olycka. Då är det ändå ett akut läge. Men att skrika/höja rösten för minsta lilla ständigt hela dagarna tycker i alla fall jag ger en känsla av obehag. 

    Jag vet att jag är ljudkänslig, kan ha med min autismdiagnos att göra och för att vi aldrig kommunicerade med skrik/höjda röster i min barndom. Jag kan även känna starkt obehag av andra höga ljud.

  • Anonym (Bibbi)

    Mitt tips är att du ber honom om att tilltala dig och barnen på ett sätt som inte ger er obehag. Failar han så säger du åt honom att korrekta sitt beteende för annars blir det konsekvenser. Om han verkligen älskar och respekterar dig och barnen så kommer han göra allt för att ändra på sig. Om han fortsätter faila så ger du honom en vecka att sköta sig. Klarar han inte det så bör du ge honom kännbara konsekvenser. 

    Du tillåter hans skrik. Glöm inte det. 

  • Anonym (T)

    Var det inte en liknande tråd nyss? Oavsett om flera har detta problem, du måste ju säga ifrån? Det är inte ok att skrika på barn på det sätt som beskrivs, sluta acceptera det. Bit ifrån, bli arg, ge konsekvenser, ställ krav. Ställ upp för dina barn och sluta mesa. Sätt ner foten!

  • Körsbärsdalen

    Rent spontant låter du för fjantig och han har lite väl kort stubin. Klart man kan bli arg eller irriterad och höja rösten ibland, och då inte bara för att barnet håller på att ge sig in i en livsfarlig situation. Det är faktiskt inte skadligt för barn att lära sig att även vuxna kan bli arga; alla kommer inte alltid lugnt och pedagogiskt sätta sig ner och förklara allt för en i alla lägen - särskilt inte om man betett sig illa.

    Däremot bör man ju som förälder försöka lägga lite band på sig om man lätt brusar upp sig för minsta lilla. Exempelvis skriker man såklart inte på ett barn som kissar på sig! Däremot kan jag förstå "MEN KAN NI SLUTA SKRIKA OCH BRÅKA DÄR BAK I BILEN!?" eller "Nej - inga bollar inomhus. Ska ni sparka boll får ni gå ut!" och när barnen sedan inte lyssnar kanske det blir ett "NEJ sa jag! INGA BOLLAR INOMHUS! Gå ut om ni ska sparka boll, sa jag!" Eller om föräldern 30292761616 sagt åt barnen lugnt och sansat att det är dags att gå och borsta tänderna nu, och ingen lyssnar, att föräldern blir irriterad och höjer rösten. Inte det bästa att göra, men ändå förståeligt. 

    Nu låter det mer som att din man verkar ta till höjd röst i steg 1 vare sig situationen "kräver" det eller inte, medan du å din sida verkar må psykiskt dåligt och känna obehag även om rösten höjs i situationer som "kräver" det. Det är två problem.

    Kan det vara att han liksom får en tendens att bli lite extra irriterad för att du kanske aldrig verkar disciplinera barnen, i hans värld? Att han upplever att det alltid faller på honom, och därför är mer irriterad av sig och ännu lättare höjer rösten? Och ovanpå det kommer du in och (i hans värld) underminderar honom inför barnen när han säger åt dem? Eller är du också med och försöker få barnen att t.ex. inte skrika och bråka i bilen, fast på ditt sätt, men han kommer in som en ångvält och börjar gorma? Hur går det till?

    Vi svenskar är ju rätt typsikt konflikträdda och tycker att det är obehagligt när folk är arga eller irriterade, och lägg sedan till autism på dig, så är det nog rätt självklart att din toleransnivå säkert är ännu lägre än "gemene svensks". Med det i åtanke bör ju din man försöka vara lite mer tillmötesgående.

  • Anonym (village wisdom)

    Bara förklara för honom när ni båda är lugna och mätta att varje gång han börjar skrika i onödan (dvs ingen håller på att bli överkörd, han har inte skadat sig så blodet sprutar och ingen har förstört någon av hans saker med vilje) kommer du att släppa barn, matlagning och allt du håller på med och bara gå iväg 5 minuter, för att du får ont i öronen av det och inte tänker bli hörselskadad för hans skull.

    Så får han lära sig att det blir väldigt jobbigt. Han försöker kontrollera sin omgivning med skrik och gap, då kan du hjälpa honom att sluta med det genom att reagera på det obehag det ger dig, så får han se vad det gör med hans vardag.

    Enda sättet att få honom att uppmärksamma sitt eget beteende är att det ger direkta konsekvenser för honom, och sen räknar ni varje dag hur många sådana tillfällen det blivit. Skulle förvåna mig mycket om problemet inte halveras på en vecka.

    Förklara också mycket noga att alternativet till detta är separation, för att du inte vill leva med en gaphals.

  • Anonym

    Gaphalsar som får hela familjen att trippa på tå förtjänar inte att ha familjer.

    Jag skulle ha lämnat. Få står nog ut med någon som skriker åt dem flera gånger om dagen.

  • Jemp

    Parterapi, så att ni får hjälp att prata i lugn och ro. 


    Att säga åt honom NÄR han skriker kan ju göra mer att han går i försvar än tar till sig för att lösa problemet långsiktigt (däremot om du behöver försvara barnen/dig kan ju det också behövas).

  • Anonym (Ui)

    Stackars dina barn. Jag växte upp med en förälder som skrek sådär, det har satt sina spår. Min andra förälder försvarade mig inte, det är minst lika dåligt föräldraskap.

  • Anonym (Ljudknslig)

    Tack för era svar. Tyvärr är jag nog lite osmidig och väljer att diskutera om just detta när.det sker. Jag har i alla fall också sagt till honom att hans beteende får mina känslor att svalna för honom eftersom det är ett beteende jag tycker är väldigt oattraktivt. Har också sagt att vi borde prata ut om hur han och jag vill ha det för att vi ska må bra i relationen. Vi har diskuterat lite sedan sist jag kommenterade. Det vi kommit fram till är att vi ständigt prioriterar andra före oss själva. Som tex svärmor eller andra som vill ha hjälp. Det gör att vi blir trötta och aldrig hinner göra det vi vill och behöver. Svärmor ber ofta om hjälp och det resulterar i hungriga barn som blir missnöjda som får vänta på att vi ska serva på henne. Min man har börjat säga ifrån till henne också. Men då har svärmor börjat fråga mig istället och jag svarar artigt att vi kan inte nu för vi måste prioritera att barnen ska få mat, eller att vi inte hinner med det vi själva behöver. Sen på kvällarna när barnen sover så har vi inte ork och tid till varandra. Så en sak vi kommit fram till är att prioritera oss mer så att vi kan må bra och hoppas på att det blir mindre konflikter. Sen har jag föreslagit parterapi, det är mannen inte lika förtjust i. Men Vi får börja med.att prioritera oss och prata om vad som är viktigt för mig och min man. 

    Annars gillade jag förslaget på den som skrev att ge direkta konsekvenser som att tex släppa allt och gå i 5 minuter. Tänkte kanske att jag kan säga ifrån med normal ton, att jag inte känner mig respekterad i det tonläget och att vi kan prata sen istället. Funkar inte det kan jag välja att gå ifrån. Visa att det inte är bra, att hans skrik inte aka löna sig över huvudctaget.c

  • sextontassar

    Så underbar början till att försöka tackla livet tillsammans.

    Kom nu bara ihåg att tampas med detta kontinuerligt, för det kommer inget bra av att väntan. Du, ni, har redan tagit stryk. Hatten av för ditt tålamod. Jag hoppas att du gör rätt.

    Stor lycka till!

  • Faile

    Slår vad om att han skulle bli upprörd om hans chef skrek på honom på samma sätt. 

    Och jag tror inte han skriker på sina vänner, sin pappa, sina släktingar, kollegor, vänner eller chef på samma sätt. Så varför tror han det är ok att skrika på dig och barnen? Det är aldrig ok!

    Och angående att barnen skriker så har de tyvärr lärt sig av honom. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. 

    Spela in när han skriker och låt honom höra hur han låter.


    Sluta jiddra, börja trolla!
Svar på tråden Mannen skriker/höjer rösten ofta. Skapar starkt obehag. Tips för att få han att förstå?