• Anonym (TS)

    Vill inte gå någonstans med min 2 månaders bebis

    Hej!
    Jag har världens finaste lilla dotter på 2 månader, 9 veckor. Hon är toppen på alla sätt, men hon har väldigt ont i magen eller är allmänt missnöjd. Jag vill inte gå någonstans eftersom hon kan börja gallskrika när som helst och det är svårt att lugna henne ute bland folk.

    Just nu sitter vi inne hela dagarna och det känns så deppigt. Det är sommar och fint väder och jag skulle vilja gå ut med henne och, jag vet inte - köpa mig en glass eller dricka en kaffe i solen. Vad som helst! Dagarna går så långsamt när vi sitter i soffan från morgon till kväll. Samtidigt är det frustrerande att hon är så ledsen och jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa henne.

    Hon är inte otröstlig utan jag har lyckats komma på några superbra tekniker för att trösta henne. Jag är grymt bra på djupa knäböj och gungar man henne upp och ner försiktigt samtidigt som jag gör djupa squats och ger henne nappen blir hon lugn. När hon är ledsen vill hon inte heller amma, även om hon är hungrig, utan enda sättet då är att jag tar av mig tröjan och släpper tuttarna fria, tar henne i famnen med nappen och gör djupa squats, när hon sedan lugnat sig så pillar jag snabbt bort nappen och stoppar in bröstet istället på en sekund (därför är det viktigt att tuttarna är fria och nära till hands). Då ammar hon. Det här gör alltså att det inte känns bra att vara ute bland folk eftersom jag inte kan göra mitt super-move offentligt med tuttarna hängandes.

    På kvällen gråter han, men när jag tröstar så blir hon lugn. Hon är alltså inte otröstlig men man får jobba hårt! Flera kväller har jag stått och gjort squats och promenerat fram och tillbaka i sovrummet i 2-3 timmar innan hon äntligen somnar. Under den här tiden gråter hon alltså inte, men så fort jag försöker lägga ner henne eller så fort jag stannar/står stilla/slutar göra squats så börjar hon gråta hysteriskt. Men så länge jag jobbar på stenhårt så är hon lugn.

    Ska det vara såhär? Vad ska jag göra?
  • Svar på tråden Vill inte gå någonstans med min 2 månaders bebis
  • Anonym (TS)
    Anonym skrev 2024-07-19 13:19:56 följande:
    Men va... om det kommer en handikappaf som behöver gå på toa då???
    Handikapptoaletter är öppna för alla. Handikapptoalett innebär att den toaletten är anpassad och mer rymlig, inte att endast människor med handikapp får använda den toaletten. Däremot, om jag skulle gå undan på en toalett, skulle jag förstås av hänsyn inte vara där inne längre än nödvändig. Så fort hon fått tag i bröstet och börjat amma är det lugnt och jag hade kunnat gå ut. Jag är bra på att amma ståendes och gåendes vid det här laget? 
    Det skulle nog inte ta längre tid än om någon skulle sitta på toaletten och bajsa exempelvis.
  • Anonym (TS)
    Anonym (M) skrev 2024-07-19 13:29:10 följande:

    Det blir bättre. Jag lovar. 


    Jag tog min son till affären första gången han var tre månader. Vågade inte. Han skrek jämt. Sedan stannade jag hemma. 


    Tack, jag hoppas att du har rätt!
  • Anonym (Sofu)

    Jag fick barn i maj för några år sedan och jag minns att jag knappt var ute hela sommaren. Bodde då i lägenhet och jag hade sett framför mig att jag skulle gå härliga barnvagns promenader, sitta på en filt och amma och njuta av sommaren. Det blev inget med det. I bästa fall kunde jag gå en liten runda när hon sov. Sen satt jag i soffan eller på golvet eller dansade runt med henne i famnen. Det är en tid när det är sådär. Sen blir det annorlunda. Svår omställning men man får ta det som det kommer. Och också lära sig att världen inte går under om barnet skriker en stund heller om man måste gå på toa. Och bara gå gå en liten runda runt kvarteret kan vara ett skönt avbrott.

  • Anonym (Hm)

    Kan bärsele vara något? Kanske är hon mer bekväm i en sån än i vagnen? Har du provat? Även bärsjal kan vara mysigare då de ligger mer ihopkrupna med benen och det blir bekvämare för magen om hon har knip. 

  • Anonym (Anna)

    En grej jag kom att tänka på när du skrev om att duscha och gå på toa med bebisen i famnen: mitt barn var också sån och ska nu utredas för npf (autism och adhd). Vi vet alltså inte än om det blir någon diagnos och jag säger inte att ditt barn kommer att få det, men det kan vara värt att ha ögonen öppna för tecken och i så fall utreda fortast möjligt. Vi tänkte att man inte behöver utreda så länge barnet mår bra, men det visade sig att det nog hade varit bra att ha gjort det eftersom det är lättare att få rätt stöd i skolan då.

  • Anonym (r)
    Anonym (Anna) skrev 2024-07-19 20:30:38 följande:

    En grej jag kom att tänka på när du skrev om att duscha och gå på toa med bebisen i famnen: mitt barn var också sån och ska nu utredas för npf (autism och adhd). Vi vet alltså inte än om det blir någon diagnos och jag säger inte att ditt barn kommer att få det, men det kan vara värt att ha ögonen öppna för tecken och i så fall utreda fortast möjligt. Vi tänkte att man inte behöver utreda så länge barnet mår bra, men det visade sig att det nog hade varit bra att ha gjort det eftersom det är lättare att få rätt stöd i skolan då.


    Men snälla rara... TS barn är några veckor och vill vara nära dvs inget konstigt alls.
  • Jemp

    Tänker också att bärsele kan vara bra, både för att få närhet och att ha brösten nära. 


    Sen- våga testa. Börjar hon skrika och du inte kan trösta så kan ni gå hem. Du kan ju börja nära hemmet om det känns tryggare. 

  • Anonym (trixig)

    Köp en automatisk babysitter som gungar/skakar så du får vila lite?

    Om du vänjer barnet vid saker som är omöjliga att göra bland folk och inte vänjer det vid att vara ute i världen så kommer det bara att bli svårare framöver.

    Jag gjorde därför en poäng av att inte skapa några rutiner som gör det svårt för barnet att amma eller sova på annat ställe.
    Det handlar om övning bara, efter inte många veckor kunde jag både låta pappan ge flaska, amma liggande eller stå upp och amma i korridoren på en restaurang om så var. Barn lär sig!

    Man har t.ex. 1-2 saker max som man tar med sig för sömn, kanske napp/snutte eller gosedjur, och en T-shirt som luktar mamma. Inte några gungtassar eller ett dussin gosedjur eller en viss mobil som måste spela och blinka eller en kroppsdel som bebisen måste hålla fast i för att kunna sova. 

    Jag höll på att bli knäpp på en vän som lät sitt barn sova med hennes finger i gommen i flera års tid, det var varken praktiskt eller bra för tänderna. Och sen ska man dessutom höra på gnället att det gör ont i ryggen att sitta så, när människan själv har skapat hela problemet...Obestämd

    Tishan som luktar mamma kan man sen hänga även på en vilt främmande släkting och det lilla barnet somnar gott med nosen i den, om släktingen inte har alltför jäklig parfym eller rakvatten på sig som stör.

    Även detta: Om man inte regelbundet är bland sällskap, vänj barnet vid ljud från radio eller Spotify, så det inte måste ha knäpptyst för att sova.

    Det är klart att man kan sitta inne hela första året och uggla. Men om man jobbar lite smart så blir rutinerna bättre.

  • Anonym (Anna)
    Anonym (r) skrev 2024-07-19 20:58:42 följande:
    Men snälla rara... TS barn är några veckor och vill vara nära dvs inget konstigt alls.

    TS gör vad hon vill med infon om våra erfarenheter. 


    Jagville berätta, för om jag hade förstått att vårt barn var ovanligt svårt att hantera hade jag känt mig mer säker som förälder. Det är lätt att själv ta på sig skulden när man har ett barn som skriker mycket oftare och mer än andra. 

  • Anonym (Magont)

    Kan hon ha ont någonstans? Magen? Tyst reflux? Komjölksprotein kan dom vara känsliga för. Ser du något mönster på något sätt? Att det kommer en stund efter måltid eller nåt?

    Det kanske är idé att boka en tid hos en barnklinik så hon blir kollad ordentligt.

  • Anonym (Snålmamma)
    Anonym (TS) skrev 2024-07-19 13:05:36 följande:
    Vi har inte tagit upp det hos BVC. Vi var där för nästan en månad sedan, när hon var 6 veckor, och fick rotavaccinet. Fram tills dess hade hon i princip sovit dygnet runt. Men nu är hon vaken 45 min - 1,5h i sträck och sover sedan 1-3h.

    Vi ska till BVC igen om 2 veckor och då kanske vi ska ta upp det, men vad ska jag säga? Att hon mestadels är ledsen all vaken tid så länge som vi inte ger henne full uppmärksamhet? Det känns som att BVC ska säga att det är normalt, men jag undrar om det verkligen är det.. Jag och min dotter är klistrade på varandra både dag och natt. Jag går på toa med henne i knät, jag duschar med henne i min armar, hon sover på mig på dagen och intill mig på natten. Det kanske ska vara så? Och missförstå mig rätt - jag älskar att ha henne nära hela tiden, men eftersom hon när som helst kan börja gråta hysteriskt känner jag mig som fångad i mitt eget hem. Jag hade gärna burit runt henne ute om jag visste att hon skulle vara nöjd då utan att jag behöver påbörja värsta gympapasset då och då!

    Tack för tipset om handikapptoaletten, det har jag inte tänkt på! Det kanske skulle vara något. Bara att komma ut lite skulle nog kännas skönt och få se något annat än soffan.. :)

    Som andra har skrivit så är det så det är just nu, det kommer att gå över. Men jag förstår att du vill kunna vara ute och få lite miljöombyte.


    Finns det möjlihet att åka iväg och bo i hus med en insynsskyddad tomt ett par veckor?

    Personligen hade jag inte velat hålla på och amma och dona inne på en toalett, jag ammade där jag var orkade inte hålla på med sjal eller gå undan. Men kanske inte hade stått och gjort squats helt topp less i parken heller.
    Kan det vara mjölkprotein allergi? Testa att du uteslutet mjölkprotein ur din kost ett par månader och se hur det utvecklar sig.
    Men this to shall pass?

  • Holy93

    Håll i och håll ut! Precis som andra skriver, avfölj kändisar med bebis i samma ålder som är ute hela dagarna - det får en inte att må bättre av att se. Du kan följa dem igen sen när det har blivit bättre.

    Första 4 månaderna här med andra barnet var ren martyr. Skulle också försöka med vanlig vaggning och kolla på serie samtidigt framför tvn eller liknande, eller sån boll man kan sitta på och skumpa. Mitt barn fyller 2 i höst och jag skumpar fortfarande.

  • Anonym (TS)

    Tack snälla för all input och all pepp! Det känns skönt att höra att det inte bara är vi som sitter instängda utan att det händer flera bebisar. Jag kanske måste våga testa, som någon skrev. Och jo, jag följer några kändisar på Instagram med bebisar i samma ålder och de verkar vara ute jämt! Dags att avfölja kanske..

    Angående tyst reflux - Hon får ibland uppstötningar, alltså att hon ligger och ser plötsligt väldigt ledsen ut, tuggar lite på något och sedan sväljer. Det kanske är det? Hur kan det påverka?

    Angående att inte skapa situationer eller rutiner som är svåra att hålla - Det här med att göra squats topless var inget som jag tog som första alternativ för att försöka trösta henne.. När hon är relativt nöjd/inte gråter hysteriskt kan vi oftast amma bra. Då kan vi liggamma, sittamma, ståamma eller gåamma. Men om hon har börjat skrika så vägrar hon att amma, oavsett hur hungrig hon är. Flera gånger när hon gråtit hysteriskt och vägrat amma på 6-7 timmar har jag pumpat bröstmjölk och gett henne i flaska och det har fungerat, då har hon kunnat äta. Men jag vill egentligen inte pumpa för ofta och ge med flaska eftersom jag är orolig att det kommer att försvåra amningen ännu mer om vi börjar ge flaska. När hon varit ledsen och vägrat amma har jag provat att amma i bärsjal, amma hud-mot-hud i duschen, liggamma, sittamma osv.. Men det har inte funkat. Det enda som funkar när hon är sådär ledsen är som sagt att pilla ut nappen och snabbt stoppa in bröstet istället och då behöver bröstet vara naket och redo. 

    Jag har provat både bärsjal och bärsele och det kan fungera ibland, men det är svårt att veta när hon ska bli sådär ledsen. Men det kanske ändå är bättre att ha henne där i, i mer upprätt läge, än vagnen om vi skulle försöka oss på att gå ut?

    Nu har jag köpt miniform och ska testa det. Vi ger redan Sempers magdroppar men jag tänkte ge henne både och..

  • Anonym (Magont)

    Reflux gör att dom får ont. Maginnehåll åker ut och in nere vid magmunnen för att den inte håller tätt så att säga. Att hålla dom mer upprätt och tex höja huvudändan på sängen kan hjälpa. Det finns även läkemedel att få. Men jag tycker ni ska boka tid så att en barnläkare får titta på henne. BVC har ofta inte så bra kunskap om något avviker. 

  • Räkan77

    Kan du åka iväg till n9gon avlägsen plats där ingen kommer att se er? Ta med dig pappan eller en förstående kompis, massa god picknick mat och fokusera på att ha en härlig dag. Ta med vagn och sele/bärsjal och få inte panik om jon börjar skrika. Åk inte hem i första taget om det funkar dåligt så ni alla får med er en dålig erfarenhet.

    Många bebisar sover mycket bättre utomhus, men det kanske krävs att vagnen hela tiden gungar eller att den som bär hela tiden står upp och rör sig.

    Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att en del av problematiken är att du är stressad över situationen, det märker bebisen direkt. Det är inte helt ovanligt att det blir såhär med första barnet när all fokus kan läggas på bebisen. Om du hade ett eller flera barn till som behövde ha stimulans och mat hade du aldrig hamnat där du är nu. Det jag försöker säga är att detta går att ta sig ur, men då måste du utmana dina rädslor och träna på att vara lugn även när det blir kaos. Det underlättar ofta om du får sällskap av någon annan.

  • Anonym (Anna)
    Räkan77 skrev 2024-07-21 10:04:36 följande:

    Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att en del av problematiken är att du är stressad över situationen, det märker bebisen direkt. Det är inte helt ovanligt att det blir såhär med första barnet när all fokus kan läggas på bebisen. 


    Detta är anledningen till mitt inlägg om att ha barn med särskilda behov - skuldbeläggandet av föräldrar till barn som är svårare än andra att hantera. Vi fick höra exakt detta. 


    TS, om det skulle vara så att problemen fortsätter (vilket de inte alls behöver göra), ta såna uttalandena med en stor nypa salt. 

  • Anonym (TS)
    Räkan77 skrev 2024-07-21 10:04:36 följande:

    Kan du åka iväg till n9gon avlägsen plats där ingen kommer att se er? Ta med dig pappan eller en förstående kompis, massa god picknick mat och fokusera på att ha en härlig dag. Ta med vagn och sele/bärsjal och få inte panik om jon börjar skrika. Åk inte hem i första taget om det funkar dåligt så ni alla får med er en dålig erfarenhet.

    Många bebisar sover mycket bättre utomhus, men det kanske krävs att vagnen hela tiden gungar eller att den som bär hela tiden står upp och rör sig.

    Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att en del av problematiken är att du är stressad över situationen, det märker bebisen direkt. Det är inte helt ovanligt att det blir såhär med första barnet när all fokus kan läggas på bebisen. Om du hade ett eller flera barn till som behövde ha stimulans och mat hade du aldrig hamnat där du är nu. Det jag försöker säga är att detta går att ta sig ur, men då måste du utmana dina rädslor och träna på att vara lugn även när det blir kaos. Det underlättar ofta om du får sällskap av någon annan.


    Det verkar kanske inte så, men detta är inte mitt första barn utan mitt andra :) Mitt första barn hade det dock inte såhär. Visst var hon ledsen ibland men inte på det här sättet. Det gick att bära storasyster både i bärsjal och sele och hon var nöjd där. Det gick oftast att gå någonstans med vagnen och vi var ute varje dag på promenader från att hon bara vara några dagar gammal. Men med lillasyster nu känns det inte alls på samma sätt..
  • Anonym (TS)
    Anonym (Anna) skrev 2024-07-21 10:36:32 följande:

    Detta är anledningen till mitt inlägg om att ha barn med särskilda behov - skuldbeläggandet av föräldrar till barn som är svårare än andra att hantera. Vi fick höra exakt detta. 


    TS, om det skulle vara så att problemen fortsätter (vilket de inte alls behöver göra), ta såna uttalandena med en stor nypa salt. 


    Tack för pepp! Jag är inne på ditt spår, att det här barnet är svårare att hantera. Eller att hon har det jobbigt på något sätt, ont i magen eller kanske reflux som någon skrev. Eller npf, det kan man ju inte veta förrän senare såklart. Någonting är det i alla fall och det är tärande. Både att vara så mycket i soffan men också såklart att se sin bebis ledsen, det är jobbigt för oss båda. Jag bara hoppas att det blir bättre snart!


    Jag ska prova miniform och såklart prata med BVC när jag är där nästa gång och sedan ta det därifrån. Och försöka våga testa lite mer. Jag kan ju försöka gå ut på lite tider när inte så många andra är ute kanske.. :) Som det är just nu går jag knappt ens ut på min balkong ärligt talat.

  • Räkan77

    Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att en del av problematiken är att du är stressad över situationen, det märker bebisen direkt. Det är inte helt ovanligt att det blir såhär med första barnet när all fokus kan läggas på bebisen. 


    Detta är anledningen till mitt inlägg om att ha barn med särskilda behov - skuldbeläggandet av föräldrar till barn som är svårare än andra att hantera. Vi fick höra exakt detta. 



    TS, om det skulle vara så att problemen fortsätter (vilket de inte alls behöver göra), ta såna uttalandena med en stor nypa salt. 

    .......................................................

    TS, jag är absolut inte ute för att skuldbelägga, ber om ursäkt att det jag skrev kan uppfattas så. Har själv flera barn med särskilda behov (visade sig dock inte när de var bebisar) så jag vet hur det är att känna folks blickar. Det jag menade var att när man är tvungen så kan man lättare hitta lösningar som inte bara fokuserar på bebisen utan även resten av familjens behov. Och det ksnske innebär att man låter mer än vsd man själv hade tänkt sig.

    Men självklart, vissa barn kräver specialbehandl7ng.

  • Anonym (Anna)
    Anonym (TS) skrev 2024-07-21 17:45:22 följande:

    Tack för pepp! Jag är inne på ditt spår, att det här barnet är svårare att hantera. Eller att hon har det jobbigt på något sätt, ont i magen eller kanske reflux som någon skrev. Eller npf, det kan man ju inte veta förrän senare såklart. Någonting är det i alla fall och det är tärande. Både att vara så mycket i soffan men också såklart att se sin bebis ledsen, det är jobbigt för oss båda. Jag bara hoppas att det blir bättre snart!


    Jag ska prova miniform och såklart prata med BVC när jag är där nästa gång och sedan ta det därifrån. Och försöka våga testa lite mer. Jag kan ju försöka gå ut på lite tider när inte så många andra är ute kanske.. :) Som det är just nu går jag knappt ens ut på min balkong ärligt talat.


    Ja, det är jättejobbigt! Vi hade kompisar från föräldragruppen som kunde lägga sin bebis på en filt på golvet och sen diska, dammsuga, duscha och allt möjligt lyxigt.  

    Det här med reflux låter ju helt klart värt att kolla upp. 


    Hoppas att det snart blir lättare för er! 

Svar på tråden Vill inte gå någonstans med min 2 månaders bebis