Varför är hon så viktig - Varför kan hon bara inte försvinna ur mina känslor och tankar?

För att du hoppas att hon ska ha ändrat sig för varje gång ni ses eller har kontakt. Och för varje liten smula av vänlighet och bekräftelse du får så ökar det ditt hopp. 
Trots att du blir bevisad om motsatsen hela tiden.  Trots att dessa smulor bryter ner dig. 

Du har allt att vinna på att säga upp vänskapen. Du slipper vänta på något som aldrig kommer hända. Du slipper jaga små smulor, du slipper kravla på botten . Du återfår din värdighet . Du återfår ditt värde . Du kan lägga energi på andra människor och veta att du mår bra. 

Det enda jag kommer tänka på är om du haft otillgängliga föräldrar. Det skulle kunna vara en förklaring. Eller om du av olika anledningar har låg självkänsla och anser dig inte vara värd mer.

Men det är du, så dumpa henne på direkten och bygg upp ditt eget liv. Lycka till!

Det låter helt rimligt, tycker jag! Inom mig har jag hoppats på att få se en glimt av glädje för någon annans skull, en skymt av sympati.

Om hon blir glad för någon annans skull, är det för att hon har varit involverad. Som att ha hjälpt till med en flytt, kommit på en problemlösning eller lärt ut något.

Då skämtar hon alltid på liknande sätt: "Jag är en bra lärare!", "Hon hade svårt med det här, men jag kom på en lösning och det blev mycket lättare för henne.", eller "Vi flyttade och jag sa till mig själv att jag skulle bära de allra tyngsta möblerna, så det blir lättare för alla andra senare och jag får känna att jag har hjälpt till."

Annars är hon helt "kall". Kylan från henne är skrämmande när jag tänker på det. Hon är ingen mobbare, men hon har indirekt pratat illa om mig och sagt negativa saker.

Hon har också "kontrollerat" och "dominerat" mig. När jag tänker efter, är det alltid riktat mot mig. Jag vet inte om hon tar mig för givet eller om det är något annat.

Som sagt, när jag sitter här, vill jag bara ta bort henne ur mitt liv och glömma henne. Men när jag träffar henne blir allt annorlunda. Det är som om hon är "fantastisk".

Hon ger mig en kram som får mig att känna mig varm och speciell, som om jag är omtyckt av henne. Det är också ett problem. Ibland vet jag inte om hon ser mig som en vän eller bara som luft.

Men hennes kramar kan få mig att släppa allt. Hon ser till att våra kinder möts. Det är en unik kram som jag inte minns att jag fått från någon annan.

Jag är ganska känslig, så minsta lilla kram kan göra mig väldigt glad, så länge jag tycker den är genuin och inte på något vis "påtvingad". Det är egentligen därför jag inte gillar hälsningskramar. Ibland vet jag inte om folk verkligen vill krama mig eller bara gör det för att "det hör till".

Men hennes kramar verkar så genuina. Jag blir glad att hon vill ses, även om det är väldigt sällan. Men framför allt verkar hon inte vilja ses eller bjuda in mig till gruppaktiviteter. Om det inte är jag som föreslår en aktivitet hon gillar, som bowling. Då kan hon skicka ett sms och fråga vilket datum som passar bäst för bowling. Annars känns det som om jag är ovälkommen till utflykter och andra aktiviteter, som om hon "bara vill ha mig för sig själv." Det kan få mig att känna mig speciell, men jag förstår ändå inte varför eller om hon ens står ut med mig.

Just idag är jag ledsen, för jag ser den där kylan alltmer. Jag är ledsen för att jag har träffat så många känslokalla människor i mitt liv. Manipulativa människor och en vän under barndomen som alltid ville kontrollera mig och skrek på mig. Det tog år att komma bort från den personens trakasserier och kontroll. Även om det bara var under barndomen, satt det kvar länge. Tills jag blev mer av en "människa" och starkare.

Känslokalla människor har jag haft att göra med förut och det har alltid varit jobbigt. Nu verkar en person som jag tyckt varit så bra också vara känslokall. Och som sagt, hon har narcissistiska tendenser.

Jag tror att hon vid ett tillfälle var arg på mig för att jag ställde upp för en nyfunnen tjejkompis. Hon ville inte ens hälsa på mig den dagen. Hon tittade på mig och "sprang" iväg. Jag tänkte ta upp det med henne, men det blev aldrig av för att det inte fanns tid eller chans. Sedan hade det gått för lång tid för att ta upp något så "litet" och gammalt.

Men när jag lägger alla pusselbitar på bordet, ser jag manipulation, svartsjuka och känslan av orättvis behandling. Hon blir extra glad om hon blir medbjuden och kan prata gott om mig, som om jag är felfri och perfekt. Om jag själv är gäst och medbjuden, är jag "neutral" och hon har ibland sagt något negativt om mig till en ny bekant. Framför allt om det är en ny person i gruppen. Då kan hon säga något negativt eller något jag inte är stolt över, eller berätta en händelse som får mig att framstå som en "fåntratt". Hon gör det på ett "charmigt" sätt, som om hon skojar.

Hon är kall och så vidare.

Förlåt för mitt långa inlägg. Det var bara så skönt att skriva av sig. Jag behöver egentligen prata med någon om det här. Så jag passar på att använda tråden för att skriva av mig och läsa dina härliga inlägg. Förhoppningsvis kan jag glömma henne helt.

Du har så rätt med ditt inlägg. Tack så mycket!

Precis så här fungerar det tror jag. Äkta vänskap ger dig oxytocin. Du är trygg och känner äkta kärlek i en sådan relation. Men ger tyvärr inte samma dragningskraft som dopamin. När du växelvis blir Ignorerad och ibland får smulor av uppmärksamhet så får du dopamin de få gångerna istället för oxytocin. Jag tror att det det är därför det blir viktigare att få bekräftelse från den kritiska och lite elaka, än den kärleksfulla och omtänksamma. Den här effekten ser vi överallt i samhället. Hade oxytocin haft lika Stark dragningskraft som dopamin så skulle vi aldrig sitta med mobiler istället för att vara närvarande med dem vi älskar. Jag tror tyvärr att om du låter en sådan relation pågå för länge, så kan bekräftelsebehovet skapa ett beroende som är svårt att bryta också därför du investerar så mycket i relationen med tiden. 

jag känner likadant som dig TS. Jag har också detta problem, jag ser massa varningsflaggor och saker som att hon inte svarar på mina sms på en realistisk tidsnivå men om jag inte svarar henne på 3 minuter skriver hon Hallå!! 

samma sak om hon ringer och jag inte svarar. dock svarar hon inte själv. 
känns bra irl att umgås och hon är rolig och typ bara almänt underbar men som sagt, så mycket som känns fel och konstigt. 

Så synd egentligen att vi människor fungerar på det sättet.

Du skrev något skrämmande enligt mig och det är att jag bör bryta innan jag är beroende. Jag tror jag redan kommit i beroende av henne. När hon ler mot mig, så känns allt så bra och att jag bara ''inbillat'' mig alltihop. Problemet är ju att om hon vill ses, så skall vi alltid vara ensamma. Har hon något för sig med grupp, så är jag inte med. Ibland får jag in känslan att hon ger allt i sin makt för att jag inte skall få reda på något häng.

Hon och jag hade telefonsamtal för inte så länge sedan. Där fick jag uppfattningen om henne att hon indirekt vill och sa att jag skulle ''kämpa mig upp'' för att hamna på ett vis status. Kom ihåg att jag nu skrev att hon sa detta på ett indirekt vis. Jag tänker inte citera och vara ordagrant här, men vad hon sa och hur hon sade, kan man omöjligt misstolka och det bara lät så typiskt för en manipulativ person. Som sagt, så har jag haft besvär med tidigare av människor med denna slag och karaktär.

Lägga skuld, göra så att man känner dålig samvete m.m. USCH!!!

Idag fick jag promenera i skogsspåret. Jag kände mig så slö och seg. Jag tror hon drog ganska mycket energi ifrån mig eller att det är jag som blivit energilös p.g.a all denna bekräftelse jag fått i mig, som gjort att jag känner att jag måste avsluta vänskapen. Men dessvärre är problemet att jag är ''beroende''.

Avslutar jag vänskapen, så vet jag att jag bara kommer ångra mig. Då jag vill hänga ed i grupp aktiviteter. Att jag kommer bli glad när jag ser henne. Vi befinner hos i samma ''förening'' och ses minst en gång i veckan.

Det är där hon oftast kramar mig på ett särskilt vis.

Men det där med att omtänksamhet inte hamnar på topp, utan istället elaka typer och sedan när dessa typer ger komplimang m.m, så känns det ''bättre'' är de människor som hamnar på topp. Tänk om man kunde vara helt logiskt i sitt tänkande och bara kontrollera sina känslor.

Jag måste verkligen komma bort ifrån henne och det känns lite bättre när jag bollar angående om detta. Det hjälper rent känslomässigt.

Jag kommer förmodligen inte slå iväg någon signal angående om att avsluta vänskapen. Utan det bästa jag får göra är att ta mer och mer avstånd. Det kommer bara bli jobbigt för min del annars. HAR JAG sskickat iväg ett meddelande om avslut, så kommer jag troligtvis bara ångra mig och inte få saker ogjort.

Är det inte "bara" det att du känner dig kränkt av hennes beteende. Känslan av att vara sårad och kränkt känns mycket. Det gör så ont i själen. Därför tänker du på din väninna. Du känner så - men sen när ni träffas är hon trevlig, vilket blir en klar kontrast och du blir förbryllad.

Inte konstigt att du inte kan sluta tänka på henne. Hjärnan är upptagen med att försöka förstå och lösa problemet.

Nä, avstå denna kontakt, zooma ut och lägg inte mer energi och bränsle i denna relation. Hon verkar inte vara en bra vän.

Men om du vill kan du kan du kanske fråga det du undrar över i er vänskaprelation. Kanske 

Eller nej, du behöver inte fråga henne. Hör inte av dig alls. Avstå denna " vänskap".

Jag har också en sån vän som är ganska precis som du beskriver men med några olikheter. Det är jättejobbigt och man får ALDRIG empati tillbaka, men man ska ge bekräftelse och empati 24/7 själv.

Jag lider verkligen med dig. Det finns så mycket känslor att ta hänsyn till när man är i relation med en sådan person. Jag brukar försöka tänka så här: jag ger aldrig mer av mig själv till personer, än vad jag vill ge utan att få något tillbaka. Det har faktiskt gjort mig mer generös. Ibland träffar jag människor som bara tar utan att ge något tillbaka. Jag är övertygad om att alla vuxna individer har förmågan att se det. Efter ett tag frågar de ibland varför jag inte ger mer. Om jag är sur eller arg på dem. Då säger jag att det känns som att jag inte får något (omtänksamhet, respekt o s v) tillbaka. Jag säger Att jag inte är arg utan att jag bara sätter gränser för mig själv För att må bra. Är det då en omtänksam och kärleksfull person så bekräftar de det och genuint förstår hur jag känner. Om det är en toxisk person så förminskar de mig, skyller ifrån sig, blir arga m m. Dessa personer har jag aldrig kunnat rädda en relation med. Men jag har försökt för att jag så gärna har velat att de ska ändra sig. Tyvärr har jag varit nära att gå under själv i den kampen. Ta hand om dig. Du är värdefull ❤️

Åh, ja. Bara om känslorna ville vara med mig. Jag blir som sagt alltid glad när jag ser henne. Här via internet, i mitt rum, i min ensamhet, så känner jag: ''Hon måste bara bort ifrån mitt liv. Äh, jag glömmer henne och det skulle jag må bra av.''.

Tyvärr, vet jag att om jag träffar henne, så mår jag bra och hon känns så bra att ha i närheten. Prata med henne m.m.
Det som skulle underlätta allt, är om jag flyttade ut. Långt bort, så att själva staden känns långt bort, så känns hon långt bort. Så har jag massa annat att tänka på.

Får jag bara bra kontakt med en annan person, som är genuint och bra person. Då skulle jag kunna glömma henne. Jag har inga andra vänner egentligen. Bekanta, men inga vänner. Och nej, dessa bekanta är inget jämförelse med henne.

Det här var bra förklarat. När jag är med mina närmsta vänner så mår jag bra varje gång, om det är en körig period så gör dom allt bättre även om situationen förblir densamma med mkt jobb osv. Men jag blir upptankad på positivitet och uppfattar det som ömsesidigt.

Med det sagt så tycker jag ändå att man kan ha olika sorters vänner och bekantskaper, man behöver inte vara nära alla. Vissa kontakter jag har vet jag att dom inte är att förlita sig på men dom kan vara underhållande och jag tar dom för vad dom är. I mitt fall så har det varit partners som inte varit tillräckligt konsekventa i några fall, dom har jag lämnat eftersom varmt/kallt inte är bra nog. Det ger en bra känsla i magen att vara runt människor som visar att jag betyder mkt för dom, att ömsesidighet finns. Och skönt att slippa dom som gör lite si lite så. 

TS jag är säker på att det skulle vara en lättnad att inte längre hålla den här vännen så nära dig. Jag hade avslutat den typen av relation ni verkar ha idag och hållit henne längre ifrån. Vill hon umgås, fine. Vill hon inte, låt henne och lägg din tid på andra människor som visar att du är viktig för dom. Det finns i fallet med partners många fiskar i havet och det är samma med vänner.

Det här informationen, kan nog vara en av de mest intressanta och viktiga texten jag läst i mitt liv.

Det kan verkligen en riktig ordentlig förståelse för så mycket saker i mitt liv.

Du behöver jobba på att sätta gränser för dig själv. Stå upp för dig själv. Att markera för denna människa att detta beteende är inte okej . Markera att "hit men inte längre" .  
Gränssättning måste man ha mot alla sorters människor annars går man under. Sätta gränser och stå för den man är är också sättet man skapar relationer med andra människor.  Det är så man hittar och behåller vänner bland annat.  Då är det inte jobbigt att avsluta vänskap eller kärlek om man är van att ställa krav och säga stopp. Obekvämt ja, men inte jobbigt. 

Något för dig att tänka på är att varför är hennes känslor viktigare än dina?  Varför är hennes behov viktigare än dina?  Vem har lärt dig det? Vem har lärt dig att du inte är värd mer än så här? 

Det här är en exakt beskrivning av medberoende till narcissister. Det innehåller traumabinding, kognitiv dissonans, gaslighting och kärleksbombning. 

Det finns massa bra skrivet om det på nätet, googla på. Er relation kommer alltid bestå av denna dynamik, så bra att du upptäckte och kan göra något åt det, gå därifrån! Det är jobbigt att lämna hem, relationer och arbetsplatser, men du vill inte vara kvar i detta osunda. Din vän vill, som du säger bara ha din energi, när du bekräftar henne och är lojal. Om andra skulle se dynamiken skulle ni kanske alliera er emot henne, därför vill hon inte att ni ses i grupp för ofta. 

Ditt medberoende kommer förmodligen ur något du lärt dig som barn, därför känner du dig sedd och älskad när du känner igen dynamiken och blir utsatt igen. Det är ett självskadebeteend, där offret vill stanna hos förövaren på grund av kemin den ger dig, som någon förklarade i tråden.