• Anonym (Mo)

    När det inte blev som tänkt

    Jag lovade mig själv att inte göra mina barn till skilsmässobarn, eller vara med om sådant bråk och tjafs som jag själv fick vara med om i barndomen. Men nu är jag där. Jag träffade en man och vi skaffade barn ganska tidigt i relationen, så jag vet ju att detta är mitt eget fel och att jag får skylla mig själv. Den här mannen har en del otrevliga egenskaper och brusar upp väldigt lätt över småsaker, som leder till bråk. Jag har aldrig haft bråk i tidigare relationer, så det här är helt nytt för mig. Jag trodde att man bråkade på detta destruktiva sätt när man var max 20år (vi är alltså bra mycket äldre). Samtidigt byggs varje situation på och jag blir mer och mer trött på att han brusar upp och tjafsar över småsaker att jag blir vrålförbannad numera. Så nu är jag där. Det måste bli något av det jag absolut inte ville. Skilsmässa, eller fortsätta låta barnen höra och se detta. Och det är en sån otrolig sorg så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag hoppas att han ska förbättra sig, men sen kommer ett nytt bråk. Vet inte ens vad jag vill med tråden, stöttning kanske. Har någon varit med en partner som beter sig så (bråkar för småsaker och brusar snabbt upp) som blivit bättre? Kanske sökt hjälp?
  • Svar på tråden När det inte blev som tänkt
  • Anonym (Mo)
    Anonym (Hm) skrev 2024-09-13 10:56:35 följande:

    Jag är precis där du är. Och går under. Vi har exakt samma problem som ni med att mannen brusar upp och kan bli rasande för minsta lilla. Betänketiden är slut i höst och jag har börjat leta bostad på allvar nu. Ett tag trodde jag faktiskt vi skulle lyckas. 


    Åh vad tråkigt! Hur ofta blir han så arg och har han inte gått med på att ta hjälp? Förstår han att det är ett problem?
  • TvillingmammaVästgöte
    fornminne skrev 2024-09-13 10:05:20 följande:
    Självklart är det ingen bra situation. Och som sagt, om det det inte blir bättre, måste de gå skilda vägar.
    Men det blir ju inte bättre för barnet om de separerar. Då får det lilla barnet  leva ensam och oskyddad med pappans aggressivitet varannan vecka. 
  • Anonym (Hm)
    Anonym (Mo) skrev 2024-09-13 12:09:15 följande:
    Åh vad tråkigt! Hur ofta blir han så arg och har han inte gått med på att ta hjälp? Förstår han att det är ett problem?
    Vi har försökt med parrådgivning 4 gånger. Han bryter precis allt vi kommer överens om när vi är där. Kallar mig de mest vedervärdiga saker och kan be mig dra åt helvete, kalla mig loser och säga att jag är värdelös och dum i huvudet för att jag säger något så enkelt som att han ska vänta på dottern så hon hinner göra sig klar om de ska till skolan. Under åren har det ökat från någon gång varannan månad till att nu vara dagligen. Jag tror inte han ser att det han gör är fel, han är förblindad av offerkofta och egoism. Jag vet inte vad som hänt med honom, men jag vet att jag inte kan stanna. Jag kan inte laga något. Jag må vara trasig, men han är trasig på ett helt annat sätt. 
  • Anonym (Tove)

    Jag lyssnade på Skilsmässpodden i morse när jag var ute och sprang. En favoritpodd, två kloka vuxna som diskuterar. Är inte alltid sams men ger olika perspektiv etc.

    422. SPRICKAN MELLAN OSS ? M&M om avståndet som ökat - Skilsmässopodden | Lyssna här | Poddtoppen.se


    Ca 13:15 minuter in läser de upp ett lyssnarbrev som de sedan pratar kring och försöker komma med råd om.
    Lyssna gärna på det!


    Har man en annan plattform för poddar så kanske klockslaget varierar lite beroende på om det är reklam men det är ungefär runt 13-13:15.
    Inte exakt er frågeställning men det tangerar i vissa delar då det handlar om en pappa i det här fallet som inte riktigt kan hantera att ha barn omkring sig. Kanske kan ni genom detta avsnitt hitta andra att lyssna på som kan ge stöd på något vis.

  • Anonym (Mo)
    Anonym (Hm) skrev 2024-09-13 13:05:24 följande:
    Vi har försökt med parrådgivning 4 gånger. Han bryter precis allt vi kommer överens om när vi är där. Kallar mig de mest vedervärdiga saker och kan be mig dra åt helvete, kalla mig loser och säga att jag är värdelös och dum i huvudet för att jag säger något så enkelt som att han ska vänta på dottern så hon hinner göra sig klar om de ska till skolan. Under åren har det ökat från någon gång varannan månad till att nu vara dagligen. Jag tror inte han ser att det han gör är fel, han är förblindad av offerkofta och egoism. Jag vet inte vad som hänt med honom, men jag vet att jag inte kan stanna. Jag kan inte laga något. Jag må vara trasig, men han är trasig på ett helt annat sätt. 
     vad tråkigt! Du gör helt rätt i att lämna. Det låter destruktivt och deppigt. Ni har det långt mycket värre än vi. Min sambo blir arg och frustrerad men kallar mig aldrig saker eller är elak på det sättet. Hoppas du finner styrka i att lämna och bli lyckligare på eget håll!
  • Anonym (Hm)
    Anonym (Mo) skrev 2024-09-13 14:08:14 följande:
     vad tråkigt! Du gör helt rätt i att lämna. Det låter destruktivt och deppigt. Ni har det långt mycket värre än vi. Min sambo blir arg och frustrerad men kallar mig aldrig saker eller är elak på det sättet. Hoppas du finner styrka i att lämna och bli lyckligare på eget håll!
    Tack snälla! Och de ord jag nämnde är de snälla orden. Jag hoppas du får ordning på relationen eller hittar den väg som är menad för dig oavsett. Har du helt och hållet tagit beslutet att skiljas? För mig tog det över 10 försök innan jag kände att nu är det allvar. Vad jag var och är rädd för vet jag inte. Men jag är rädd för att bryta hela familjen, även om barnen och jag får det bättre.
  • Anonym (Hm)
    Anonym (Mo) skrev 2024-09-13 14:08:14 följande:
     vad tråkigt! Du gör helt rätt i att lämna. Det låter destruktivt och deppigt. Ni har det långt mycket värre än vi. Min sambo blir arg och frustrerad men kallar mig aldrig saker eller är elak på det sättet. Hoppas du finner styrka i att lämna och bli lyckligare på eget håll!
    Tack snälla! Och de ord jag nämnde är de snälla orden. Jag hoppas du får ordning på relationen eller hittar den väg som är menad för dig oavsett. Har du helt och hållet tagit beslutet att skiljas? För mig tog det över 10 försök innan jag kände att nu är det allvar. Vad jag var och är rädd för vet jag inte. Men jag är rädd för att bryta hela familjen, även om barnen och jag får det bättre.
  • sj77

    Jag kan känna igen mig, fast är mer lik din partner än dig men ändå inte.
    Jag hade en ganska konfrontativ uppväxt med mycket bråk, inslag av våld och en hel del förminskning.
    Utan barn har jag alltid kunnat reglera temperamentet, jag ser till att äta i tid och minska stress osv. Med första barnet funkade det bra i cirka 2 år, sen började jag bli en kopia av min pappa. I samma veva var jag gravid och trodde då att mitt allt sämre humör hängde ihop med det. Flaggade för MVC och när barnet var fött så fick jag direkt hjälp via MVC att komma i kontakt med kommunens familjerådgivning.
    Gick själv i behandling utan min partner (han ville inte följa med) och fick fantastiska verktyg för att minska antalet gånger jag skriker och mycket insikt i mitt beteende. Det gjorde mig inte perfekt men kan verkligen rekommendera för er båda, separat eller tillsammans.
    Skuld och skam är aldrig bra följeslagare genom föräldraskapet så tror du enskilt kan må bra av att få hjälp att komma till en insikt som är mer human mot dig själv.

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (Hm) skrev 2024-09-13 14:36:17 följande:
    Tack snälla! Och de ord jag nämnde är de snälla orden. Jag hoppas du får ordning på relationen eller hittar den väg som är menad för dig oavsett. Har du helt och hållet tagit beslutet att skiljas? För mig tog det över 10 försök innan jag kände att nu är det allvar. Vad jag var och är rädd för vet jag inte. Men jag är rädd för att bryta hela familjen, även om barnen och jag får det bättre.
    På vilket sätt får barnen det bättre? De förlorar ju den trygghet du ger dem och måste sen bo ensamma med sin pappa? 
  • Tow2Mater
    Anonym (M) skrev 2024-09-13 08:09:58 följande:
     Bråka inte tillbaka över småsaker då
    Håller med. Allt behöver inte bemötas. Ibland tittar jag och pojken på varandra med en menande blick under tystnad tills utbrottet passerat.
  • Anonym (Hm)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-09-13 16:06:01 följande:
    På vilket sätt får barnen det bättre? De förlorar ju den trygghet du ger dem och måste sen bo ensamma med sin pappa? 
    Pappan är fantastisk mot barnen. Det är mig han har sina problem med. 
Svar på tråden När det inte blev som tänkt