Ni som har barn med beteendestörning

Vad får han för hjälp med språkstörningen? Att gå på förskola och inte kunna utrycka sig kan vara extremt jobbigt. Många med språkstörning är också känsliga för intryck och behöver mycket lugn och ro. 

För övrigt tycker jag att ni borde ta hjälp av en barnpsykolog. Första insatsen bör inte vara någon stark medicinering med tex Risperidon som någon nämnde i tråden. 

Hur länge åt ditt barn Risperidon? Jag läser i FASS att det är bara godkänt för kortttidsmedicinerinh , Max sex veckor står det. Hjälpte det för ert barn med en kort period av medicinering? Gjorde man också andra insatser?

Det har använts under längre tid än så, sedan förskoleåldern, på låg dos. Jag har förstått det som att det är vanligt att det mediciner skrivs ut på längre tider än vad fass föreskriver. Utöver medicin så har vi gjort anpassningar hemma och i skolan (som väldigt förenklat kan sammanfattas till att curla betydligt mer).  När väl det vände behövdes inte längre någon curling utan det visade sig tvärtom att vårt barn var väl medveten om vad som väntades i olika sammanhang, och betydligt mer motiverad att sköta både skola/relationer och annat än många andra i samma ålder.

Vändpunkten för mig var också när jag verkligen kom till insikten att barnets beteenden var absolut överjävligast för barnet själv att leva med, att det inte fanns något barnet önskade mer än att vara som alla andra och få vara med och klara av vanliga situationer. Jag förstod väl det på någon abstrakt nivå rätt tidigt men var för totalt slutkörd för att verkligen kunna känna med barnet i alla situationer där det bara såg ut som medveten provokation. När vi föräldrar gemensamt bestämde oss för att bemöta kaoset/våldet som något som drabbat barnet mer än vad det drabbade oss i omgivningen (vilket var svårt till en början) så började vi få tillbaka en positiv relation till barnet och det tror jag var avgörande för att det skulle vända.

Jag sa inte att första insatsen var risperidon, jag ska att för oss vände det när vi började med det.

Det är väldigt vanligt att man ger det längre tid än vad som står i fass, det gäller många läkemedel. Vår son har ätit det i 6-7 år kanske. Många äter det hela livet. 

Tack för era svar! 
Anledningen till att han fortfarande går på förskolan är eftersom han är född väldigt sent på året, i slutet av december och pga av hans problem.
Han ska börja skolan (förskoleklass) nästa år. 
BVC har skickat remiss till logoped, vi väntar fortfarande på att få tid dit, var 1,5 år sen de skickade remissen.
Vi ska också få gå på Föräldrastöd/utbildning, tror det heter Affekt? 

Jag har tre söner varav en uppvisar ett väldigt trotsigt och aggressivt beteende ibland. men framförallt trotsigt och störande beteende. han är 6 år. Den äldsta är 10 och kan ibland visa upp ett väldigt iskallt och temperamentsfullt beteende Ibland. den yngsta är världens snällaste och mjukaste. Jag har själv en diagnos och haft det sedan jag var barn. Jag tror att en utredning skulle gagna mitt mellanbarn eventuellt, men ffa har jag samma svårigheter som han så kan guida honom ganska bra själv genom mina tricks oxg hjälpmedel. Den äldsta ska jag sätta i stödsamtal. Den yngsta är inga problem alls. Gällande aggressivitet är det bra att utreda. det låter väldigt utmanande. förstår känslan av att inte nå fram. 

Till Tvillingmamma:
är det något som kan sägas säkert så är det att Risperidon inte är första insatsen i något fall någonsin, det är självklart. Den medicinen får för det första endast skrivas ut till barn av läkare med speciell kompetens inom barnpsykiatri, och innan man överhuvudtaget får komma i kontakt med en sådan specialist har man stångat sig blodig och blå genom årslånga bup-köer och gjort allt man kan för att lösa situationen på annat sätt. Finns givetvis ingen som rekommenderar det som första insats. 

Bra fråga. Och vilken typ av språkstörning? Det kan ju också påverka förståelsen.

Ts, bup låter klokt och även att diskutera resurs med förskolan. En sådan kan ju både hjälpa till att skydda övriga samt göra det lättare att ta bort ditt barn från utmanande situationer. 

Han pratar väldigt otydligt,  men vi föräldrar förstår honom oftast.
Han är i kö till logoped sen lång tid tillbaka.
Bup behövs remiss till och sen är det lång väntetid.   Men jag hoppas att han får remiss dit 

Hur har ni upplevt bemötande från tex föräldrar i förskolegruppen/skolklassen?
Vi upplever att de andra föräldrarna ignorerar oss, undviker ögonkontakt och vänder sig bort, hälsar inte längre.    Även de som tidigare hälsade har slutat med det. 
Han har aldrig blivit bjuden till något födelsedagskalas, och ingen vill leka med honom.
Kan väl förstå föräldrarna, men att han ständigt blir utesluten  gör situationen värre för honom.