Skulle du som förälder glömt det här?

För mig är det jättekonstigt. Om jag hade fått en så exklusiv present från mitt barn , hade jag aldrig någonsin glömt det, om jag inte blivit dement eller fått någon sjukdom som påverkat minnet. Jag har jättesvårt att förstå att någon mamma skulle glömma detta.

Inte ett äkta smycke som man fått från ett ganska ungt barn. Det glömmer man 8nte. 

Mitt minne fungerar väldigt konstigt. Jag kan komma ihåg helt random saker som inte alls är särskilt viktiga och kommer inte alls ihåg en del saker som när de hände var superviktiga för mig.

Så jag tycker inte det är konstigt att man kan glömma bort något som ändå har känts viktigt för personen. Tänker att det kan bero på hur man påminns, eller annat som hände vid tillfället osv. Hjärnan är ett konstigt organ som inte alltid funkar som man vill.

Men du vet ju hur din förälder funkar, brukar hon göra såhär eller är det en engångsgrej liksom?

Inte en chans att jag hade glömt.

Jag fick ett par guldörhängen av äldsta sonen för ca 25 år sedan, jag sörjer ännu att jag tappat ett.

Minns i stort sett alla presenter jag fått av mina två söner, från slöjdalster till lite dyrare saker.

Mina söner är mellan 25 och drygt 40 idag, själv är jag runt 60 och jag kommer minnas deras gåvor till den dag jag dör, alternativt blir dement (vilket jag hoppas att slippa).

Kan hon ha någon personlighetsstörning? Typ narcissism. Eller också är hon bara elak och egoistisk. Hade hon mot förmodan glömt och varit normal, då hade hon givetvis låtsats komma ihåg när du påminde henne. 

Jag är ingen läkare men jag är ganska säker på att hon är narcissist. Hon är också den mest materialistiska personen jag känner. Att hon inte ens kom på det när jag sa det är ju onekligen märkligt. För även om hon glömde på riktigt en sekund så borde hon ju ha sagt "ja just det" när det nämndes men det tog ju 10 minuter och uteslutningsmetoden innan hon osäkert kom fram till vad det var hon hade fått. Hon sa också nånstans i diskussionen att hon inte alls hade fått ett smycke och behövde övertygas om det.

Samma för mig.Det kanske är elakt att skriva men jag är inte förvånad om hon gör så här med flit eller faktiskt har glömt när det gäller just mig. Alla andra kommer hon ihåg minsta lilla sak om och vad som sades och gjordes den 7 oktober 1982. Jag verkar inte vara så viktig dock.
Låter mer normalt. Ok att man inte minns en vanlig tröja från julen 2009 men nu var det ju på en helt annan nivå och bemärkelsedag som detta gäller.

Uppenbarligen så kan man det... 

Uppenbarligen så finns det folk som gör det... Så jo, mna kan glömma det. Kan finnas många orsaker till det

Fast vi vet ju inte det med säkerhet eller om hon bara sa så för att vara elak och förminskande.Ok jag spelar med. Vad skulle orsakerna vara att man glömt det?

Du får fråga den som har glömt. Jag vet inte orsakerna till att denne har glömt. 

Men några av orsakerna kan vara ens förhållande till sina barn. 

Hur menar du här?

Om man har ett dåligt förhållande med sina barn kan man glömt och förträngt att man fått ett äkta smycke flr 20 år sedan. 

Alla föräldrar har inte bra förhållande med sina barn. 

Har hon haft utmattningssyndrom? Isf kan man glömma bort saker. 

Om jag trodde att min ts var illa så är det inget mot vad som har uppdagats nyligen.

Mamman ifråga hade en tumör runt 2010. Det var förstås ett par månader av röntgen, tester och till slut en operation där det tursamt nog visade sig inte vara cancer.

Under fem veckor av den här tiden så lämnade jag mitt liv och landet jag bor i för att åka "hem" och skjutsa henne till sjukhuset titt som tätt, vara sällskap, hjälpa till, vara där under operationen och efteråt medans hon väntade på svar om det var cancer eller inte. Jag ställde upp helt enkelt och satte mitt eget och min egens familjs liv på paus under tiden. Det är ju det man gör för anhöriga i svåra tider.

Hon pratade om det nyligen och har inget minne säger hon, verkligen noll minne, av att jag var där. Först sa hon att det var jag ju inte alls, nej du var absolut inte där och frågade min pappa om jag verkligen var där för hon minns inte det. När hon blev överbevisad om att jag var där så försökte hon ändå påstå att andra omkring oss inte heller minns att jag var där. Det verkade inte röra henne i ryggen att hon inte kommer ihåg det.

Låt mig ännu en gång verkligen poängtera att hon inte har minnesproblem (förutom gällande mig tydligen) eller demens. Hon minns fasiken allt som nånsin har hänt förutom mig. Vad säger det här om henne egentligen? Vem glömmer att deras vuxna barn släpper allt och kommer "hem" i fem veckor för att hjälpa en under ens sjukdomstid?

Det sorgliga är att jag inte ens är förvånad över att hon insisterar på att jag inte var där för jag vet ju att det jag gör uppenbarligen betyder så lite för henne att hon inte ens minns det.

Förmodligen försöker hon förminska dig genom att låtsas att hon inte minns. Jag förstår att det gör ont. 

Jag tycker du ska dra tillbaka dig från henne. Det låter som att du har kämpat för att vinna hennes kärlek, men det har inte lyckats. Du behöver spendera din energi på människor som du har ett genuint utbyte med. 

Lägg inte mer energi och tid på henne än hon skulle göra för dig. Skulle hon komma och ta hand om dig i fem veckor om du blev sjuk? Skulle hon ge dig en så fin present som du gav henne?

Man behöver inte få tillbaka varenda grej man gör, men någonting behöver man få tillbaka någon gång. 

Hon kanske fick supermånga presenter och smycken den födelsedagen, då är det lätt att glömma.

Jag kan bara hålla med om påståendet att din mamma är en narcissist. Jag beklagar verkligen att du har fått henne som mamma och jag förstår att det gör ont i dig att hon håller på såhär. Jag menar, så som hon beter sig.. så beter man sig inte mot någon, allra minst mot sitt egna barn.

Du kommer aldrig att kunna nå fram till henne. Det har hon ju visat tydligt. Hon sänker hellre sitt egna barn än står för de brister hon har. Så oerhört lågt.

Jag är faktiskt inte hundra procent säker på att hon ljuger om att hon inte minns. Inte pga demens alltså eller ens för att vara elak men för att det helt tydligt inte betyder så mycket för henne vad jag gör. Jag kanske inte betyder så mycket för henne att det är värt att lägga på minnet vad jag gör eller säger? Tror du att jag är helt ute och cyklar?Det fick hon inte, bara av mig.Tack för stöd.