Vill inte bjuda henne :(

Jösses är du verkligen mogen att gifta dig? 😬 Vem fan bryr sig vad andra tycker, fånig nu är! Skäms på dig..

Oavsett anledning så bjuder ts vem hon vill på sitt bröllop.

Oj, dina åsikter och fördomar kunde verkligen bli ännu värre. Efter dessa kommentarer i detta inlägg, är det nog du som ska kliva ner från dina höga hästar. Och snälla gör din sk kompis en stor tjänst - avsluta vänskapen

Jag kan förstå att du inte vill att någon ska komma smutsig och ofräsch till ditt bröllop.
Jag kan också förstå att du inte vill bjuda någon som är öppet rasist.
Framförallt om det finns utländska gäster med på bröllopet.
Men hur de ser ut och beter sig hemma är inget som du behöver bry dig om.

Du har ingen skyldighet att bjuda henne, så gör inte det. 

Något du bör fundera över är att göra en orosanmälan. Hoppas hon inte har barn.

Orosanmäla vad? Att hon bor med en rasist?

Så de fleste feta har diabetes? 

Du vet att det finns mängder av överviktiga personer UTAN diabetes... 

Eller så talar du om för henne att ni tyvärr behövde dra ner på gästerna  p.g.a tid/ekonomi/plats/valfritt och att det bara blir de allra närmaste. Saken ur världen?

Vad  är det för fel på korv och makaroner? Äter du aldrig det?

Som vanligt får du mothugg och folk här som läser in saker som du inte har sagt i inlägget. Strunt i dem och svara inte ens...
Det som jag tycker att du kan göra är att faktiskt våga säga som det är till din barndomsvän.
När hon hör av sig på sociala medier.
Säg som det är, att du har träffat henne på hennes barns dop och du såg vilken hygien standard och valet av kläder som hon hade då. Säg att du också märkte att hon ignorerade vad sin mamma och farmor sa till henne då, och att du höll med dem men att du då inte vågade säga något för att inte såra. Men att du nu vill säga som det är.  

Du kanske inte tycker hygien är viktigt och bryr dig men det flesta andra gör det, och har svårt med att stå ut med personer som stinker svett och har fläckiga kläder. Så tyvärr jag bjuder inte in dig, vi har inte klädkod men vi har ändå vissa krav att man ändå är fräsch och finklädd. 
Vad ska hända liksom. Fortsätt med  Så vill du ha vänner börja duscha borsta tänderna och byt kläder när det är smutsiga/luktar. Det är ditt val! Du kan ju skriva sen också att jag förstår om det är svårt att börja med nya vanor, men du vill väl vara en förebild för ditt barn? 
Sen hur hon reagerar det är inte ditt ansvar. Hon behöver höra sanningen.....
Hon är ju den som blir ensam o som inte blir bjuden, och behöver inse varför....

Jag bjuder alltid lin mormor trots att hon knappt går att vara nära för att hon envisas med att stinka av tung äcklig parfym.

Hon vet ju om detta problem så det bör inte komma som en blixt från en klar himmel om du talar om för henne att du inte bjuder henne på ditt bröllop på grund av detta. 

Hon bara bryr sig inte, trots åratal av tjat från föräldrar osv och kompisar som inte vill umgås. 

Jag tycker det är fint av dig att ändå svara henne när hon skriver osv, du verkar ändå bry dig om henne och inte vilja att hon blir sårad. Du betyder ju mycket för henne så jag förstår att det är svårt. 

Hon lär börja fråga om bröllopet innan det sker, då hade jag om jag vore du, skrivit ett längre meddelande och förklarat det är, kanske även hänvisa till dopet och vad hennes egna föräldrar sa. Att det faktiskt ÄR sant och inte nått trams hennes föräldrar tjatar om. Och även skriva att om ni ska fortsätta ha en relation och faktiskt ses (det är det man gör i en relation) så behöver hon anstränga sig lite.

Hur ledsen och sårad hon än blir så finns det faktiskt ett värde i att någon utanför hennes familj säger detta till henne och att hon får en ordentlig konsekvens av att inte duscha. Förhoppningsvis ett wakeup call. När hennes barn blir lite äldre kan de börja bli mobbade och retade över sin ofräscha mamma som luktar illa. (Har de rena kläder osv?)

Strunta i att bjuda mannen bara, det är oviktigt i sammanhanget. 

Att deras barn växer upp i smuts och knappast lär sig att borsta tänderna. När de börjar skolan riskerar de att mobbas om de har smutsiga kläder och luktar illa.

Att hon har stora problem med hygienen, bland annat. 

Bra sammanfattat. Om TS kan drista sig till detta har hon gjort sin barndomsvän en tjänst. Några i tråden beskärmar sig över "ytlighet", men det handlar det inte om här utan ovilja att umgås med en vandrande sanitär olägenhet.                                                                                                                                                                                  Det är nonchalant att inte bemöda sig om att vara fräsch, "ren och hel", som sa man förr, nog orkar man "göra sig till" lite så att inte andra ska behöva skämmas. I högtidliga sammanhang förväntar man sig dessutom att man anstränger sig lite extra, det är en artighet gentemot värdfolk och övriga gäster.                                                                                                                                       Dessutom spiller slarvet, eller slappheten, över på hemmet. Jag hade en gång en arbetskamrat, snäll och trevlig, men där man alltid fick fundera på kläder när man var ditbjuden. Hundarna, riktigt långhåriga, fick vara överallt; man såg ut som en isbjörn när man reste sig från soffan. Hundhår i maten, barnen fick sitta på pottan i vardagsrummet, med mera, med mera. Jag klarade inte det umgänget. 

Du kunde inte umgås med någon som har hundar?!

Tror inte du läst. Hundar som lämnar formliga mattor av hår överallt i en allmänt sunkig omgivning, nej,  allmänt slarv, det är alltför påfrestande.

Anonu

Ja eller hur det hör till vanligt hyfs att man anstränger sig lite extra när man är bjuden på fest. 
Jag tycker TS ska våga säga som det är, alternativt skriva i meddelande, på ett lugnt och sakligt sätt. Och det tror jag att TS klarar av. Att det inte är skrivet i affekt eller luddigt skrivet blir ju viktigt. 

Förstår att du sa upp bekantskapen, så äckligt när det är hundhår överallt och att ha pottan i vardagsrummet inte så fräscht o inte så trevligt för gästerna. 
Det finns liksom gränser om man säger så....för hur mycket man kan stå ut med.