Lämna 12 åring ensam två nätter

Det är väl ändå rätt ovanligt att en 18-åring är ?nyfiken? på alkohol eftersom de flesta nog redan har provat att dricka alkohol om det är något de är intresserade av i den åldern. 

Själv var jag 18 när jag flyttade hemifrån så att en 18-åring inte skulle kunna vara ensam hemma får man ju nästan se som ett misslyckande? Ska den unga herren eller damen inte flytta hemifrån någon gång? Flytta till en studieort? Resa jorden runt? 

Min bästis sov ensam flera nätter i veckan från ca 10 års ålder när hennes mamma började jobba natt. Det var inga problem. Inget vi ens pratar om idag. Ibland sov jag över och då var vi två 10-åringar ensamma med katterna 

Varannan gång man skriver ett inlägg hakar den här skitsidan upp sig, och texten försvinner, är det bara för mig?

iallafall. Att unga vuxna är så vilsna är ingen slump, den här tråden talar för sig själv. Det innebär inte att alla tolvåringar är redo att sova själva, men om man stoppar sina barns framskridande självständighet på grund av egna rädslor är det ju sjukt, och ingenting ett barn tjänar på. Du strippar snarare din unge på sin grundtrygghet om du inte visar tillit och stöd när de på egen väg växer.

sen sitter du där om 10 år med ett vuxet barn som inte tar egna initiativ, som inte vet vad denne ska göra med livet utan mammsen och pappsen i handen.

för att förtydliga var det här kritik riktad mot många svar i tråden, inte TS

Vi har ett problem med att vi har barn som är i gängkriminalitet, barn som rekryteras till olika sekter på nätet. Detta hade inte existerat om föräldrar haft koll på sina barn 

Oh herregud. Du menar att barn som rekryteras till gängkriminalitet är barn som lär sig ansvar? Har du kontaktat regeringen eftersom att du verkar sitta på lösningen till samhällets skjutningar? Hur länge tycker du att man ska hålla barnet i handen för att minimera risken att de ska hamna i gängkriminalitet?

Har en öppen och nära relation till mitt barn som är mer än delaktig i vårt samhälles utveckling. Jag hycklar och hymlar inte. Jag visar, pratar och berättar om vad som händer. Han är väl medveten och vi pratar ofta om faran och riskerna. Det är delvis därför han tränar MMA och självförsvar btw.. OCH ska väl tilläggas, drömmer om att i framtiden jobba för insatsstyrkan. 

Bara för att man låter ens barn vara ensam hemma så betyder inte det att man "inte har koll". 

Jag vet inte om du riktar dig mot mig. Men bara för att man inte tycker att en 12-åring ska sova ensam i huset så betyder det inte att barnet blir osjälvständigt om vuxen. Visserligen tycks barndomen bli kortare och kortare men jag anser att 12-åringar fortfarande är barn.

Min stackars överbeskyddade dotter som nog egentligen aldrig skulle velat sova ensam hemma (hon är i motsats till TS son som tycks nöja sig med att umgås med sina kompisar on line mycket social) har klarat av att jobba extra under skoltid och studerat utomlands.

Min åsikt är att barnen ska få vara barn så länge som möjligt. Självständiga blir de ändå, om de har ett normalt driv.

Snarare är de "för självständiga" iom att de lever ett liv på internet som föräldrarna inte har en aning om. Där en del barn lockas att visa sig nakna (och värre) för "jämnåriga" (som de tror) och andra lockas att bli torpeder för att tjäna pengar.

Jag vet inte om jag tycker att ett barn är så tryggt när det sitter ensamt hemma vid datorn.

Har man ett barn som använder mobiler, datorer och andra spelkonsoler så förutsätter jag att man har koll och inte låter barnet "leva ett liv på internet utan att föräldrar har koll". Vi har koll och han vet om det. Han vet att vi tittar igenom hans historik, vilka appar han nyttjar, vem han pratar med online and so on. Nu har han två föräldrar som också gillar att spela så vi har koll på alla kanaler som ungarna hänger i och kan dem precis lika mycket som han. 

Han spelar med vänner. Både med vänner från skolan och vänner från hela världen. Ett par av dem har han spelat med i flera år, en av dem kommer ifrån Florida-USA och denne killens pappa har jag tillochmed pratat med. Han spelar ibland med mig. Ibland med sin pappa och farbror. Världen han är inne i är alltså inte okända för någon av oss. Förutom möjligen för hans farmor som inte ens kan manövrera sin tv-kontroll. 

Så med det sagt. Oavsett om barnet gillar att socialisera sig utomhus eller på nätet så bör man som förälder ha koll. Att förutsätta att en förälder till ett barn som gillar att spela inte har koll är helt fel.

Nej jag scrollade igenom tråden och svarade generellt. Läste vad du skrivit nu, och du är ändå reflekterande i ditt svar och jag förstår dina poänger. Jag riktade det mer till folk som skriker rakt ut och nära på idiotförklarar TS, jag tycker att då behöver det andra perspektivet lyftas med kontrast 😁

Jag ska vara helt ärlig, jag har själv barn i samma ålder, och hade nog dragit på det en hel stund om nån av dom ville sova två nätter själva. Men landat i att det var något bra, i slutändan 

Men visst hade jag nojat, de är ju trots allt mina barn. Man måste göra avvägningar hela tiden, och ibland landar vi olika, problemet för mig uppstår när folk kör in i väggen utan förmågan att se ur andra perspektiv utan att ens göra en avvägning. 

Jag tycker att det låter som om du har full koll på vad din son klarar. Barn är olika och själv har jag två nu vuxna grabbar som var helt olika som yngre. Den äldre hade jag utan problem kunnat lämna vid den åldern över ett par nätter. Han är och var som person lugn och ansvarsfull och höll alltid det vi kom överens om. Min yngsta däremot som var livlig och mycket impulsstyrd skulle jag inte lämnat själv över natten. 
Saker kan såklart hända men han har ju backup både med pappa och farmor på nära håll. Han kommer att klara sig alldeles utmärkt om han är som du beskrivit honom. Det låter som om han kommer att bli en alldeles klok självständig man så småningom. 
Söndercurlade ungar finns det alldeles för många av redan så man blir mörkrädd. Jag tror att du är en alldeles utmärkt mamma med bra framförhållning vad gäller din sons utveckling och självständighet. 

Ja, nu var jag ju mycket yngre än ts barn, men jag var verkligen ett ansvarsfullt barn, för jag tvingades att vara det. Som tolvåring tog jag även hand om andras barn, vi var en stor syskonskara, så det kunde lätt bli mina yngre syskon fyra st och fem andra barn, då hela dagar. Mina egna syskon ansvarade jag ofta över under natten då min mamma jobbade natt när jag var 12-16.

Som sextonåring flyttade jag hemfrån utan stöd överhuvudtaget, det hade jag nog inte klarat av om jag inte fått testa under uppväxten.

Sedan har jag inte alls låtit mina egna barn växa upp så, när min äldsta var 12 fick han ibland vara barnvakt i högst 2-3 timmar till sitt sexåriga syskon, tror aldrig de varit helt ensamma över natten när de var små, de har alltid minst haft varandra och inte helt ensamma innan den äldsta var runt 14. De får heller inte flytta hemifrån innan de är myndiga, det är helt onödigt där vi bor, samt tycker jag unga människor ska ha en plan innan de gör det.

Min syster 12 år gammal brukade sitta barnvakt hos grannfamiljer, hade sommarjobb i en djuraffär mm. 

Vi har som människor inte förändrats så mycket att barn idag inte klarar av att göra saker själva som de klarade för 20-30-40 år sedan. 

Min son 13 år har åkt till Stockholm city och tillbaka hem till en kranskommun dagligen till och från skolan med tunnelbanan sedan fjärde klass och tar sig även själv till aktiviteter i stan och i en grannkommun antingen via kollektivtrafiken eller cykel. Man får inte kväva sina barn och göra dem handikappade i sin egen värld. Det har alltid varit ett mål för mig att min son ska vara självständig och känna sig stolt över sig själv. 

Lär barnen att klara sig själva, laga mat, tvätta, diska, städa, ta sig fram i staden där de bor. De mår bra av det och du kan känna dig lugn för att du vet att ditt barn har huvudet på skaft. 

Stora risker att låta en 12 åring ta hand om ett litet barn ifall något händer. Barnet sätter i halsen eller bara skriker. Vissa har ju kastat ner barnen i ett sopnedkast tillslut i panik?. 

Om man går runt och oroar sig över att en 12-åring ska slänga ner ett barn i sopnedkastet, bör man faktiskt söka hjälp. Det är katastroftankar på hög nivå. Det är sunt att fundera på realistiska saker som kan hända och förbereda barnen på sådant, men jag oroar mig till exempel inte för att ett flygplan ska störta i trädgården när barnen är ensamma ute och leker. 

Har inte läst alla svar då jag direkt såg att det var moraltanternas nationaldag och folk drar fram sina värsta katastroftankar direkt. 

VILL din son vara ensam så kör! Han kan antagligen använda en mobiltelefon och har folk i närheten som han kan ringa. Min dotter är 12 och vill absolut inte vara själv över natten och det behöver hon inte heller. Men hon kan vara hemma en hel dag ensam på  t ex lov utan problem. Man behöver lära sig att klara sig själv och ta lite ansvar. 
Jag var själv ofta när jag var 12, över natten också, och jag flyttade hemifrån när jag var 18 år. Om man aldrig fått ta ansvar för sig själv och vara ensam samt vara bekväm i sin ensamhet, hur ska man klara det sen? Man måste ju öva på det. Om barnet absolut inte vill sova själv är det en annan sak, men i detta fall så är det ju sonen som vill sova ensam. Mamman känner med all säkerhet sitt barn så jag ser absolut inget fel i det.

Ja, det verkar som du har full koll. Men alldeles för många har det inte.

Men man läser ständigt om att polisen t ex rullar upp en pedofilhärva och då hittar bilder från barn som blivit utnyttjade av en pedofil. De har låtit filma sig nakna i sitt rum hemma och gjort allt han sagt. Sedan kan han får dem att göra ännu mer, med utpressing. Hela tiden har föräldarna suttit i godan ro och tittat på tv utan att ha en aning.

Eller alla de tonårskillar som tyckt att det är häftigt att erbjuda sina tjänster, t ex att skjuta ihjäl någon, till gangstergäng. För Milo, 13 år, slutade det med en kula i huvudet. Hans föräldrar hade förstås ingen aning. 

För ett äldre barn, t ex en 14-15-åring, så finns det risk för en föräldrafri fest som lockar till sig en massa objudna och det blir kaos. Hemmabarnet vågar inte ens ringa polisen.

Du känns som en väldigt orolig själ och jag menar inget illa alls när jag säger det utan tvärtom. Är du själv aldrig ensam? Jag menar, du kan ju också sätta i halsen när ingen som kan hjälpa dig finns tillgänglig. Du kan också få en hjärtinfarkt, ramla och slå dig medvetslös eller whatever. Med ditt resonemang kan ingen någonsin vara ensam. 

Att göra sitt barn självständigt innebär också att förbereda sitt barn för diverse "katastrofsituationer". Vad gör man när något akut inträffar? 

Jag var ensam hemma i ett stort hus på landet som liten. Ett såntdär med spök-knarrande källare. Haha.

Minns också när jag var runt 6 år och min mamma halkade i källartrappan, slog i huvudet och svimade av. Jag gick direkt till köket, ringde till min farmor och sa att mamma hade ramlat. Fick mycket beröm för det efteråt och var stolt som en tupp. Så en lär ju lära sina barn sådana saker även om man inte lämnar dem helt ensamma eftersom att saker faktiskt kan hända den enda vuxna som är där.