Jag har väntat 6 år på min sambo men han vet inte när han vill ha barn

För det första så låter det ju inte som att ni verkligen pratat igenom detta, din sambo säger att han inte känner sig redo, varför? Ett sånt svar borde han ju kunna utveckla betydligt mer, vad är det som gör att han inte känner sig redo?

Har ni verkligen pratat igenom detta ordentligt?

Sen låter det ju som en bra kille, att man gillar datorspel och dricka öl låter väldigt sunt, många män föredrar spela om pengar, trav, casino och starksprit, sena nätter på krogen osv. Droger, eller extremt dyra och tidskrävande specialintressen. Din kille låter som en riktig hellylle kille!

Sen så undrar jag om TS:s egna motivation, "alla kompisar skaffar barn" är det verkligen en bra anledning till att skaffa barn? Lätt att dras med i grupptrycket...

Är TS rädd för att vara utan barn och hamna utanför gemenskapen? Då undrar jag om TS själv verkligen är mogen om det så att detta är den stora drivkraften?

Kanske är så att din kille förstår detta och är orolig för att det kanske är TS som ej är redo för föräldraskapet?

Hur kände TS innan alla kompisar skaffade barn, var du lika motiverad då? Eller är det i grunden bara en rädsla för att hamna utanför?

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor? Du menar väl vissa kvinnor? För jag kan försäkra dig att det är långt från sanningen när du försöker dra alla över en kam.

Det här.

Jag var i exakt samma situation som dig ts och väntade förgäves på något som aldrig skulle komma. Han ljug för mig hela tiden om att han ville ha barn men inte nu, men efter fem år kände jsg bara att jag inte ville vänta längre. Vi hade också hus och allt var liksom klart för barn och eftersom vi hade köpt huset så trodde jag ju att vi skulle skaffa barn..

Sex år är länge att vänta.

Jag träffade en annan något år efter vi bröt upp och nu några år senare har vi barn och mitt ex inga fortfarande...

Nej, jag misstar mig inte. Jag är kvinna själv och har kvinnliga släktingar och väninnor. Har du kvinnliga släktingar och väninnor, eller kanske rent av haft en relation med en kvinna någon gång? Eller kommer termen "hypergama kvinnor" ifrån något sammanhang på internet där ofrivilliga singelkillar diskuterar (med en viss biton av bitterhet), kanske...

Det här snacket om "ekonomisk kalkyl" kommer från personlighetsstörda som inte själva förstår andra människors känslor, eftersom de inte har dessa känslor själva. Då förklaras kärleksrelationer utifrån ekonomiska termer, för det kan en personlighetsstörd förstå. Pengar och egen vinning - mumma!

Men hur eller hur, är det inte ett resonemang som hjälper TS i hennes beslutssituation.

Nej det håller jag med om, det är en bra observation.
Likväl som det finns kvinnor som älskar bebisar och tar varje chans att hålla i en från det att hon är sju år gammal så finns det kvinnor som alltid kommer att känna sig "awkward " kring barn. 
Jag tycker inte att det bör tas som ett tecken på hurdan förälder man kommer att bli. De som gillar bebisar kanske hellre skaffar en själv men vi alla som HAR barn vet ju att det innebär klart mycket mer än att gulla med en liten bebis

Jag vet inte hur du läser svaren men det ser inte jag. 
Jag tycker att merparten här är tydliga mer hur viktigt det är att kommunicera och vara ärlig.
Ja - det kan leda till att relationer tar slut. Men det är inte så konstigt, om det nu är så att man inte är i fas i livet eller har samma life goals.

Ja, du verkar helt styrd av dina känslor. Till den milda grad att du förnekar sociologiska begrepp som sedan länge betraktas som vedertagna fakta inom vetenskapen.

Jag är lyckligt gift sedan många år tillbaka, tack som frågar. Om jag på samma sätt får spekulera om din romantiska status så föreställer jag mig att du har massa kraschade förhållanden bakom dig och massa ex som du hatar och som också hatar dig.

Att män och kvinnor agerar ekonomiskt rationellt på en relationsmarknad är inget kontroversiellt. Och det utesluter naturligtvis inte känslor men dessa känslor samvarierar med ekonomiska bedömningar. Och det var detta som var min ingång till TS trådstart. Hennes känslomässiga argument når inte fram till hennes partner och därför bör hon fundera på vilken ekonomisk bedömning han gjort som han aldrig kommunicerat med henne.

Jag tycker du ska gå vidare, absolut. Nu direkt ! Ge han inte ens betänketid, de har han fått så det räcker. 28 är fortfarande unga år, men åren därefter,
mellan 30-40 går jättefort, så det gäller att ta vara på dom.
jag tycker du varit väldigt tålmodig med honom, jag hade aldrig gett en man 6 år av mitt liv utan att försöka få barn

Jag gav mina bästa 6 år och blev förlovad, men sen när jag var 29 kröp det fram att han aldrig ville ha barn.

Så det blev mycket tårar för han var en mysig och fin man annars men jag gjorde slut, man kan inte kompromissa bort barn. Han gifte sig då med en kvinna som också ville ha barn men nu blev det att de har en hund som de behandlar som ett barn istället.

Jag är så glad att jag inte stannade, fick barn vid 32 och det var helt lagom.

Vet du.. jag håller med.
och jag tror alla kvinnor här inne faktiskt gör det med. Om en man inte känner att han lever med -the one- så bör han avsluta relationen tidigt och inte inviga henne i falska förhoppningar om en framtid han inte kommer ge henne. Det är inte schysst att sno någons tid i väntan på någon annan. Då borde han leva själv istället och ge henne möjlighet att finna en man som vill samma som hon.

Ts respekterar sin -man- och ger honom kärlek. Men när ska han börja respektera henne? Och hur visar
 han henne sin kärlek när dataspel och öl verkar prioriteras?

Vilka härliga personangrepp, men jag undviker att citera dem eftersom de inte tillför något till tråden.

Hela det här snacket om "ekonomisk bedömning" av en kärleksrelation klingar fortfarande av personlighetsstörning, inte av högskolepoäng inom någon socialt inriktad vetenskap. 
Problemet med TS sambo är att han är feg och inte törs säga att han inte vill ha barn. Mänsklig feghet är inte "ekonomiskt rationellt".

Ska du orka vänta 6år till.