Stad och land möts sällan
Jag tänker på den enorma klyftan som finns mellan stad och landsbygd, självklart finns det nyanser där emellan men om vi tar dessa motpoler. I väldigt mycket så krockar dessa personers världsbild totalt.
Exempelvis om man ska få skjuta varg. Dom som utsätts av vargen har en helt annan världsbild än dom som bor i Stockholms innerstad.
Lyssnade nyss på ett radioprogram där ett par bodde på en bondgård berättade hur det bara var i en matbutik en gång om året. Dom hade egna djur som dom slakta och åt av och även egen odling av grönsaker m.m deras tips till stadsbor som vill göra liknande är att skapa förvaringsutrymmen i sina lägenheter att förvara mat i ett år och så att det inte kommer skadedjur. Att det skulle krävas ett helt rum som kostar hutlösa summor finns inte med i rådet.
Synen på när man kan skaffa barn. I storstäderna där det är svårt att få tag på bostad, du behöver ex antal hundra tusen för en kontantinsats och sedan ett fast jobb med en bra inkomst för att få ett lån. En del pratar om att man inte behöver bo i innerstan, spelar ingen roll. En sketen 50 kvadrats lägenhet i en förort kan fortfarande kosta 3 miljoner utan problem.
Sedan har vi det där med stockholmares springande efter tunnelbanor. Den har jag uppfattat är riktigt underhållande för folk som inte bor i Sthlm. Varför springer folk när det kommer en ny om 3 minuter?. Kanske för att hinna med en buss som går en gång i timmen. När jag tidigare bodde i Sthlm och sprang såhär mellan byten kunde jag korta ner en resväg från 1,5 timme till 45 minuter. Frågan är om det är så dumt att springa då om man kan spara 45 minuter.
Hur enar man en befolkning?