Bebis som är sen med krypandet

Min första son kröp inte överhuvudtaget. Han hasade på rumpan en period men kröp aldrig. Fullt normal tonåring idag. 

Barn är olika. Det är samma med språket också. En del babblar som attan och en del babblar men man fattar inget av vad de säger. 
Det jämnar ut sig. Du ska inte oroa dig över det där.

Jag kan även tillägga att min andra kröp som en tok men han började ändå inte gå fören nästan 6 månader senare än min första. Han var runt 16 månader och första runt 11 månader. 

Säger som ovanstående, barn är olika. Har du någonsin hört om en vuxen som inte kan gå pga att de inte kröp som barn? Jag har inte det i alla fall.. Så oroa dig inte, saker kommer när barnet är redo. 

 

Dottern kröp aldrig riktigt, hon liksom hasade sig fram, idag är hon vuxen. Barn är så olika.  

Min dotter kröp inte förrän hon var 1. Innan dess sköt hon sig bakåt med armarna, och sen när det tog stopp låg hon bara på mage med armar och ben i luften och skrek.
När hon var 11 mån började hon åla på armbågar och knän och kröp "vanligt" när hon var 12 mån ungefär. Hon gick inte förrän hon var 15 månader. Hon är inte född tidigt och har gjort andra saker tidigt istället, t ex klappat händerna, greppat saker, pratat osv. 

BVC sa att "alla barn koncentrerar sig på olika saker, det kommer, inget att oroa sig för". Och de hade ju rätt! 

Hennes lillasyster som är född i v 34 gick inte förrän hon var 19 månader. 

Jag läste någonstans att om de inte kryper som bebisar så finns en risk att de utvecklar motoriska problem för resten av livet, att det är en viktig ?koppling? mellan hjärnhalvorna som behöver göras m.h.a. krypandet. Därav är jag orolig och vill veta lite hur det gått med krypandet och om jag behöver ?tvinga? henne till att träna på det trots att hon börjar gråta och verkligen inte vill göra övningarna.. alla ni med bebisar som kröp, gjorde ni några krypövningar med dem eller hittade de det bara själva? 

Det är precis så här min dotter gör. Hon skjuter sig bakåt och tar det stopp eller kommer hon ifrån sina leksaker börjar hon bara storgråta. Hjälpte du till på något sätt för att få henne att förstå hur hon kan åla sig framåt och sen hur hon kan krypa? Eller kom det bara av sig självt? 

Det är väl också det som skaver att hon är sen med allt.. föddes med gomspalt som har opererats och gjort henne sen med talet också. Men även för ett - spaltbarn - är hon sen och det enda hon någonsin sagt är olika kombinationer av ?ma?, inga andra vokaler eller konsonanter. Så jag är väl orolig hela tiden över att hon är sen och ska få problem som hänger kvar sen på grund av det.. men spalten och talet är väl en annan diskussion, krypandet är väl det jag tänker att man skulle kunna hjälpa henne träna på men hur mycket fokus ska man lägga på det när hon hatar det så mycket? Eller kommer det komma av sig självt oavsett? Vet liksom inte hur mycket man ska kämpa med det, känns oftast ganska hopplöst. 

Vår dotter kröp aldrig, hasade sig fram på rumpan och gick strax innan 1 års dagen trots att hon aldrig krupit. Tror det är väldigt olika det där :)

Min son kröp, men vi gjorde aldrig övningar med honom. Han bara fixade det själv en dag. Han gick vid 11 månader. 

Jag läste också att krypandet var så viktigt men sen har jag hört så många säga att det inte alls är så, och så många jag känner och även min dotter som jag nämnde ovan som kröp aldrig men har inga problem haft alls :)

Vi ställde en nappflaska på golvet framför henne och så lät vi henne försöka ta den. Då tränade hon nacken och ålandet. Sen blev det mer o mer krypande. 
Jäklar va ilsk hon var.

Nej, en dag ålade hon plötsligt framåt bara. Vi övade inte mer än att låta henne hållas med att skjuta sig bakåt och skrika... De måste ju få försöka, liksom. Det var samma med att gå, hon vägrade släppa det hon höll i men en dag så kröp hon iväg från mig till hallen och kom sedan gående tillbaka, då hade hon bara rest sig och börjat gå. Och efter det kröp hon aldrig igen. 

De löser det där själva. Min dotter har inga problem med motoriken idag, 12 år senare.

Som sagt, min första kröp aldrig men började gå vid 11 månader och är helt normal motoriskt nu Vid 13 år. och om man läser svaren här i tråden så är jag övertygad om att du kan andas och ta det helt lugnt.

Min dotter kröp heller aldrig. Idag är hon en superpigg 4-åring utan några motoriska problem  Jag kommer ihåg att jag också var orolig för att hon aldrig kröp, hon kom liksom inte ens upp på knäna och försökte. Vi försökte öva med henne men det gav ingenting. Hon ålade sig bakåt, fastnade ofta vid en vägg och blev tvärsur. Sen började hon gå haha. 

Jag vill bara tacka för alla svar och för att era svar lugnat mig något. Jag blir väl extra påverkad/ledsen när vi träffar mammavännerna vars bebisar redan går och säger ord samt kan leka på ett helt annat sätt än min dotter som bara ligger på samma ställe och gnäller. Kanske extra jobbigt då hon är och kommer vara sen med talet också. Det är även jobbigt när folk ställer frågor om det och jag känner att jag måste förklara varför hon inte är längre gången med allt hela tiden.. Det blir att jag undviker att ge mig iväg på grejer med andra bebisar eller öppna förskolan för att jag tycker det är så jobbig.. Skulle så vilja att hon kom fram med allt det där, även för hennes skull då jag tror att hon skulle bli gladare då, nu är hon ganska mycket frustrerad om dagarna. 

Nu är hon 13 1/2 månader gammal (11 1/2 månader korrigerad ålder) och ligger fortfarande bara på mage samt skjuter sig bakåt. I sängen kan hon komma upp med rumpan i vädret ibland av sig själv och sen hamna på knäna så det kanske är på gång. Även om det är jobbigt och tar emot så får jag väl jobba på att vara lugn. Jag ser ju ständigt framsteg så hon får bara ta det i sin takt.

Vill bara tillägga att stå och gå känns som ljusår bort då hon inte försökt dra sig upp någonstans och ogillar när vi drar upp henne så hon står. Några av er har kommenterat att era aldrig kröp men började gå helt plötsligt men tror det tyvärr är ännu mer avlägset, vågar inte hoppas på det i närtid. Jag blir bara överlycklig om hon tar ett krypsteg i nuläget därav är det vad vi fokuserar på nu. 

Låter väldigt synd att du påverkas så av andra och undviker vissa sociala aktiviteter. Försök att strunta i andra människors frågor, var stolt över ditt fantastiska barn istället. Ja, hon kanske är lite sen just nu - men huvudsaken är väl att det kommer tids nog. Och jag vet många som inte kröp - utan hasade sig, eller skumpade på rumpan eller började gå direkt. Gå på öppna förskolor och njut av din dotter och livet. Hon kommer att kunna förflytta sig tids nog och det kan hända snabbt

Min son gjorde några enstaka försök att krypa, men insåg att det var lättare att gå, och började således gå vid 10 månaders ålder. Inget fel på honom för att han inte kröp, väldigt smart kille, tidig i utvecklingen överlag :)

Min dotter kröp aldrig. När hon runt 10 mån väl fattade hur man tog sig upp till knästående fortsatte hon att vilja dra sig upp genom att ta tag i saker med händerna; bordsben, sänggavel, mig, sin pappa.. Det tog mindre vecka till hon tog sig upp till stående och några dagar till innan hon gick. Inga motoriska problem senare alls. 

Min morbror (som bara är ( år äldre än mig) var 18 mån när han började gå och fram tills dess satt han där man satte honom, som mormor alltid sa. Och han är väldigt atletiskt lagd, alltid älskat idrotta och duktig på hockey så inga som helst motoriska problem där heller.

Tycker inte du ska vara orolig alls, särskilt som du har en prematur som ofta ligger lite efter även i jämförelse med korrigerad ålder. 

Vill bara tacka att du delade med dig om din morbror, det var väldigt skönt att höra. Nu är dottern 14 månader (12 månader korrigerad ålder) och har precis börjat ta sig från sittande till mage själv. Hon tar sig fram lite på mage om något ligger en bit ifrån henne (kanske 10 cm fram). Jag försöker ställa henne på alla fyra ibland när jag läser för henne och då kan hon ändå stå så en liten stund men tar inte upp sig på alla fyra själv. Hon tycker om att hoppa/stå korta stunder om jag håller i henne så försöker göra det en del för att stärka henne. Stå upp själv kanske ligger närmare i tiden för henne..