Är det verkligen värre att vara beroende av ett jobb än en partner?

Jag tycker det är bra att vara två så att man kan hjälpas åt. 

Hmmm... alltså att vara ensamstående mamma brukar oftast innebära att man måste jobba hårdare/längre/mer för att ekonomiskt kunna kompensera för att inte ha en partner.  Vilket är nog vad dina kollegor menar.
Som sambo/gift/särbo kan man ju lite vila på att det finns ännu en person som har ekonomiskt ansvar och bidrar till ekonomin. Det betyder inte att man är beroende. 

Jösses vilka föråldrade åsikter kollegorna har! Här ringde 40-talet då hemmafruar var vanligt. Kvinnor hade ingen utbildning och kunde inte förvärvsarbeta om de inte kom från välbeställda hem förstås. Då kunde de utbilda sig och arbeta utanför hemmet, många blev lärare eller sjuksköterskor. Fattiga kvinnor nödgades ibland att arbeta på fabrik med slitsamma och monotona arbetsuppgifter. Då, för många år sen, var kvinnor tvingade att ha en försöjare.                                                                                                                                          Be kollegorna plocka fram sina almanackor  vi skriver 2024. Kvinnor är jämställda  har samm möjlighet att utbilda sig som män och alla yrken är öppna för kvinnor. Vem i all sin dsr vill vara beroende av en man för sin försörjning? Han kan ju hitta en annan dam eller han kan dö och hur ska kvinnan klara sig då? Arbete är inte bara en fråga om pengar utan det innebär ett eget liv och utveckling.                                                                                                                                                                      Hej   Vad händer vid pensioneringen med kvinnor som legat på schäslongen i stället för att arbeta? Fattigdom, ingen guldkant, inga resor, ett eländigt liv.  Sen undrar jag förstås om detta är en provocerande hittepåtråd, så korkade kvinnor finns nog inte i verkligheten.                              

Personligen hade jag inte velat leva på min partner om jag ville byta jobb utan väntat med att säga upp mig tills jag har ett nytt jobb. Jag hade inte heller försörjt min partner om denne sagt upp sig innan haft ett nytt jobb.

Ingen ska vara beroende av någon i ett förhållande. Däremot kan man hjälpas åt när.det behövs.

Att medvetet välja att leva på sin partner kan man knappast kalla för att hjälpas åt.

Kalla mig fördomsfull, men jag tror att den allmänna och individuella acceptansen för att försörjas av partner (om än för en begränsad tid) är större för kvinnor än för män.

*2025 

Håller med, sedan tvärtom är acceptansen för att låta kvinnan ta merparten av ansvaret för hem och familj större hos män. 

Många trådar här i FL som beskriver situationen i hem före och efter barnens ankomst; Så länge inga barn finns.går det fint att dela precis allt, men sen blir det värre. Då tycker männen att drt är roligare att spela TV-spel och kolla mobilem.                                                                                                                                                             När mannen visar såna tendenser gör man som en känd läkare vars nsmn jag inte vill nämna; man psckar ihop mannens tillhörigheter och ställer dem utanför dörren. Mannen ifråga fattade på en gång och insåg att han hade ett ansvar också. Fint att ha ett bra arbete med  god lön,, vilken skillnad det gör! Ni som är unga, se till att utbilda er!  Har ni ett intressant arbete vill ni aldrig bli slav I hemmet!                                                          
                                                                                                         Vår tidigare minister Ann Wibble brukade säga att kvinnor ska ha en årslön på banken så man kan lämna ett dåligt förhållande eller en usel arbetsgivare. I dag skulle jag säga att det nog behövs två årslöner, det är andra tider nu. De flesta anser att det är oupphörligt  men någon buffert bör man ha och kötid hos ett kommunalt bostadsbolag. Karlar som vill ha ett hembiträde i kombination med fri sex hamnar på svarta listan.
 

Det ska ju vara extremt illa på en arbetsplats för att man, som ansvarstagande människa, ska säga upp sig utan nytt jobb redo. Även om man har en partner.

För mig har det alltid varit extremt viktigt att vara självständig och aldrig beroende av nån man.

Men jag tycker att diskussionen blir lite ensidig då man oftast pratar om att kvinnor är ekonomiskt beroende av sina män. Om kvinnorna tar största delen av föräldraledighet och vab och mest ansvar för barnen så är det ju männen som är beroende av kvinnorna. För vem ska annars ta hand om barnen när de jobbar? "En barnflickan!" brukar somliga föreslå. Deras argument är att om mannen hade varit ensamstårnde så hade han med sin höga inkomst haft råd med en barnflicka som hade kunnat ersätta det ansvar för barnen som mamman tar. Visst, en barnflicka som kan rycka in närsomhelst på stubinen och hämta barm som blivit sjuka på förskolan, som gärna passar kräksjuka barn, avlusar och avmaskar, åker och provar ut vinterkläder, köper julklapparna, är med barnen på sjukhusbesök och operationer, stannar några nätter då och då med kort varsel när pappan drar på affärsresa, som tar hand om barnen på julafton och nyårsnatten och liknande helger om pappan jobbar som t ex läkare, polis, pilot eller annat yrke med ob-tider, ordnar barnkalas, går på föräldramöten och utvecklingssamtal, ordnar klassaktiviter och åker med på skolresor. Ja, den barnflickan hittar man ju lätt som en plätt! 

Men det är mer accepterat för män att ta hand om sina barn varannan helg, gå tillbaka till jobbet dagen efter förlossningen, inte vara föräldralediga överhuvudtaget osv. Vem som "försörjer" vem kan i vissa fall vara en definitionsfråga. 

Att vara sambo brukar vara det första privatekonomiska tipset man får. Sen ska man givetvis hitta en person det går bra att leva med.

Tyvärr är det många som väljer att vara singel i Sverige vilket gör att de får svårt att spara och lägre pension.