"Vi ska flytta dit en dag"

Förstår inte vad du pratar om. För förhållandet gör det ingen skillnad till eller från om jag flyttar eller inte, och nej, jag planerar inte flytt de närmaste åren. Inte innan yngsta är klar med grundskolan.

Om jag skulle flytta dit skulle det förändra restiden mellan oss med en halvtimme ungefär. Vi bor redan flera timmar från varandra, det gör INGEN skillnad för förhållandet. Han vill flytta ihop och det är det tråden handlar om. Inte hurvuda han kan flytta själv. Jag uppmuntrar honom att flytta närmare om han vill, men till just det området kommer han inte kunna. Det kan inte jag heller i nuläget, men förhoppningsvis i framtiden. Fattar inte vad det är att bli så upprörd över.

Du har dina skäl till varför du ändrat åsikt och då är min undran om du tagit det beslutet själv eller i samråd med honom? Vet han om varför du ändrat dig ? 
Att han fortfarande säger saker om att ni ska flytta ihop kan det ju givetvis vara så att han hoppas du ska ändra dig igen genom att han pratar om det eftersom det ju verkar vara viktigt för honom. 
Jag kan inte direkt se något problem med att det kommer upp som kommentar/önskemål,  han måste väl också få uttrycka önskan och längtan om framtiden?  

Eller handlar detta om ert förhållande?  Är han orolig för att du ska göra slut så han på något sätt vill försäkra sig om motsatsen?  Har dina skäl något mer er två att göra och att det finns en tvekan om relationen? 

Beslutet är mitt eftersom han ville flytta ihop. Han vet mina skäl.

Det blir ju inget positivt av att han pratar om något jag inte vill ha, det skapar bara irritation. Han vet att jag inte vill bo ihop.

Det verkar vara jävligt svårt att prata med denna snubben med tanke på allt som skrivs om honom.

Givetvis ska du inte flytta ihop om du inte vill, men det låter ju inte särskilt omtänksamt att ändra framtidsplanerna utan att visa förståelse för att den andra känner behov av att prata om det?

Så antingen grundar det sig där, och/eller att han är en sån som gärna drömmer och antingen inte känner till kötiden, eller hoppas/drömmer ändå. 

Klart jag visat förståelse, men det ska väl gå åt två håll? För mig är det bara stressande att han fortsätter prata om det såhär lång tid senare, det är inget mysigt eller drömmande för mig, jag upplever det bara som att han inte respekterar att jag vill bo själv.

Låt han drömma. Jag tror bara att förhållanden mår bra av att man drömmer tillsammans. Det betyder aldrig att man lovar något.
Han VET att du inte vill flytta ihop, det hindrar honom inte att drömma om det.
Okej om han tjatar om det flera gånger i veckan och även ställer dig till svars, men en drömmande kommentar här och där?

Har du verkligen ett uppriktigt intresse för den här mannen, ärligt?

Min särbo brukar skämta om att vi ska bli ett pandapar i nästa liv och mysa och käka bambu tillsammans. Och så skrattar vi.
Jag brukar ibland säga att vi ska flytta till innerstan när vi blir äldre (bara han har lång kötid och jag har inga pengar till br innanför tullar) och han skrattar och spinner vidare på vad vi ska göra som gamla.
Drömma måste man få göra även om man inte vill det i framtiden eller ens imorgon.

Det där är en annan sak, när det är något båda tycker om. Jag gör det inte och känner mig bara pressad och obekväm. Det är inget gulligt över hans kommentarer, det känns mer som pikar och att han "testar vattnet". Skulle uppskatta mycket mer att han frågar rakt ut om det finns en chans att jag ändrar mig.

Okej, ja är det mer som pikar så är det ju inget kul. Då blir det mer passivt aggressivt.
När han säger det nästa gång så le mot honom och säg att du älskar honom, MEN att du inte är sugen på att någonsin leva samboliv igen. Att du har sagt det och hoppas att han vill fortsätta ha en fin särborelation men respektera att du blir stressad av att han verkar planera framtid själv.

Hur längesedan är det som du berättade att du inte längre vill bli sambo? 

trist att han kommunicerar via pikar.
men istället för att själv kommunicera genom irritation och pikar tillbaka ("nej JAG ska flytta dit") så fråga rakt ut på ett vänligt sätt. "Har märkt att du påtalar att vi ska bo ihop i framtiden, det verkar som du inte riktigt köpt det jag sade sist? Jag har verkligen ändrat mig i frågan. Vill du prata om det?"

Självklart har jag aldrig sagt så tillbaka, det är bara en kommentar här.

Det är över ett år sen, vet inte exakt, men närmare 1,5. Det var i samband med att jag fick lägenheten och han pratade massa om vad för inredning han ville ha etc som jag kände att nej, jag vill verkligen inte bo ihop. Det var en sak att leka med tanken innan, men när det väl gällde ville jag inte alls.

Aha, jag förstod aldrig det.

Bra att du vet vad du vill.
Tycker du ska ta ett snack med honom.