Hon vill inte ha sex längre..

Jag känner igen mig. Jag och min fru hade mycket sex i början av vårt liv tillsammans. Vi hade även en period senare där vi testade mycket. 

Det låter som ni och vi har ungefär samma sexfrekvens vilket jag personligen känner är alldeles för lite då jag har en oerhört stark åtrå efter henne på alla sätt och vis. Säger ofta hur fin jag tycker hon är, berör henne och försöker underlätta för henne i vardagen. Hon däremot verkar inte alls ha samma behov som mig av närhet och sex sker alltid när hon får lust på hennes villkor. 
Det har fått mig att ifrågasätta mig själv om jag är konstig som helt enkelt vill ha sex mycket och på olika sätt med min fru och utforska den delen av förhållandet så mycket jag kan?

Jag förstår din undran och frustration  

Har det hänt något i förhållandet?
Är hon obekväm med sin kropp?
Har hennes lust helt enkelt minskat Så kanske det kan hjälpas med kosttillskott?

Hon kanske har mycket på jobbet så hon inte orkar tänka på sex också? Den förklaringen använder min fru mycket Och jag vill ju inte tvinga henne till något för det hade varit fel. Men även vi män vill ju känna oss åtrådda

Ingen som hört om 7 årskrisen? Förhållanden brukar ofta ha en svacka efter ca 7 år. 

Det kanske är sexlusten som minskar för många då, och uppbrott är vanligare efter 7 år. Men annars är det väl normalt att det inte är lika spännande efter några år? Nyfikenheten är lite bortblåst och sex känns mer som en vardaglig rutin.

Jag tyckte sexet var mest intressant första två åren. När jag var singel var jag verkligen mer sugen på sex. Tillgängligheten var inte lika stor, och därför blev efterfrågan desto större. 

Lampan släckt tyder på att hon vill fantisera om någon annan. Långsam missionär, den kan ju ta hur lång tid som helst.

7 årskris?

https://health-clevelandclinic-org.translate.goog/seven-year-itch?_x_tr_sl=en&_x_tr_tl=sv&_x_tr_hl=sv&_x_tr_pto=rq&_x_tr_hist=true

Låter som vardag för de flesta jag känner som är 40+, vet av en där frun fortfarande är pigg i bäret. För resten är det generellt torrperiod året runt, med enstaka inslag av duggregn. 

Lider med dig.

Har funnit mig i din situation. Det var ungefär 8år sen sist. Det kom efter första barnet och passande nog efter 7år i relation. Vi hade sex någon gång till efter det, då kom barn två. Sedan dess så är det kört.

Vi har haft otåliga samtal om detta, blir inget. Finns ingen lust mot mig alls. Har dock ertappat henne med att onanera till porr. Men hon säger att det är för att kunna somna. Hon kan locka med sex när hon vet att det inte finns någon möjlighet, exempelvis när hennes föräldrar är på besök och står i rummet bredvid. Men det är ungefär så nära sex jag kommit på drygt åtta år.

Jag ger det två år till, sen lämnar jag. Då är barnen lite äldre också.

En gång i månaden efter +21 år låter ju som rena knullfesten jämfört med din sits. Inget lär ske på två år till som inte redan skett, väntar du enbart för barnens skull eller tror du ärligt på en förändring?

Jo fast TS och hans partner är ju nyss fyllda 30, så över 10 år yngre, dessutom förmodligen barnlösa och utan familj. 
Så viss skillnad. 

Både och. Hoppet har, trots att vi inte har haft sex på drygt 8 år, ej ännu övergivit mig. Jag förstår såklart att det inte kommer ske något. Men det är nog mest för barnens skull man fortsätter. Man går dock ned sig rätt ordentligt. Ens liv blir väldigt grått och deprimerande.

Absolut, användaren jag citerade är ju inte heller ts.

Förstår det, känns ju inte orimligt att göra slag i saken tidigare. Folk skiljer sig för mindre orsaker.

Detta är vad som oftast sker, mannen vill ligga,, kvinnan alltmer sällan,, har hur många kompisar som helst som sagt exakt detta,, jag har själv varit med om det i 2 relationer,, tyvärr har ingen jag känner lyckats vända på det hela,, så det kan du nog glömma,, dina alternativ lär vara: ligg vid sidom om, ( med de problem det innebär) lämna o skaffa ny kvinna, o hamna i samma sits igen efyrr några år,,härda ut, tillfredställ dig själv ofta, sov inte i samma säng som frun, ta inga iniativ till sex alls, avvisandet svider så jävligt,, efter 10 år har du själv tappat lusten o är fri,,,

Det här är nog det enda som fungerar. Ta absolut inte initiativ till sex. Du kommer må mycket bättre. 

Känner igen mig.
Vi är båda 40+ och två barn 12 och 14.
Sex ca 1 gång/kvartalet sedan ca 2 år tillbaka. Även väldig brist på fysisk närhet.
Inte hållbart i längden.

 

Vi har ett en annan variant på problemet..som jag inte tycker det pratas så mycket om...
Jag kvinna 46 och man 55 har svårt att hitta tillfällen att ha sex pga tonårsbarn och även i vårt fall obekväma arbetstider...
Båda vill men (främst jag) tycker att det svårt att njuta med barnen vakna i rummet bredvid...
Maken stiger upp 03 och går och lägger sig vid 21...
Vi får ställa klockan på helgerna innan barnen vaknar för att få till det men det känns som man inte kan hänge sig. Ett av barnen är väldigt lättväckt och vaknar väldigt tidigt...

Hur gör ni andra med stora barn?
Vi har haft som mål med sex minst 3ggr i veckan men som det är nu, blir det en gång i veckan är vi lyckliga...och tyvärr när det blir så innebär det mest snabbisar som inte ger så mycket...jag har dessutom svårt att komma under rådande omständigheter.

Vi bokar in oss på hotell när det går men det kan man ju inte göra så ofta...

Kan bero på mkt: hon känner sig kanske inte bekväm i sin kropp, stressad, deprimerad, känner sig inte uppvaktad/ sedd, klimakteriet (för ung för det)...... Mitt råd är väl att prata om saken, ge henne extra mkt bekräftelse/uppvaktning, romantiska upplevelser (middagar, bad, spa... tex) eller lite nya upplevelser vad gäller sex. Självklart ska du inte behöva vända ut och in på dig själv, men lite tips från mig kvinna 56 som varit gift i 21 år

Kvinnor blir bekväma och vill bara ha sina män som bankomater, påsbärare eller nån slags kastrerade hemhjälpar. Jag har separerat från en kvinna som höll på så. Jag varnade henne för att jag inte klarade av att leva så, sedan när jag gjorde slag i saken så trodde hon inte på mig förrän det stod klart att jag verkligen hade träffat någon annan. Ett tag försökte hon få tillbaka mig med en massa löften, sex m.m. men för mig var det redan för sent. Det är många år sedan nu, och jag ångrar ingenting. 

Som jag ser det övervärderade hon sin egen betydelse enormt, kvinnor har en tendens att se sig för mycket mer värda än de är. Det är på sitt sätt gaska talande för att den älskarinna jag hade det sista halvåret inte alls bara var ett ligg, vi träffades ofta utan att ha sex och gjorde en massa andra saker. Hon gav mig mycket, inte bara i sängen utan även socialt, jag fick bekräftelse m.m. På nåt sätt insåg jag hur lite värde den kvinna jag höll på att separera från egentligen betydde för mig. 

Ang det här med att prova saker. Vi gjorde också det lite mer i början, men så småningom märker man ju vad man gillar, så då gör man ju det. Vi har också mest "vaniljsex", men mest som smek och oralsex.
Vad är det du vill prova? Jag kan gärna prova något om min man vill, men annars vill jag bara njuta och ge njutning, helt enkelt. Skulle nog tappa lusten om jag levde med en man som hela tiden behövde något nytt för att sex skulle vara intressant för honom.

Ang lampa och ljus
Varken jag eller mannen känner att det blir bättre för att lampan är släckt. Så mörkt blir det väl inte? (vi har ändå ett mörkt sovrum) Ibland har vi en sänglampa tänd, och ibland släckt, det är inte ens något vi tänker på. På sommaren är det ljusare i sovrummet men inget av detta påverkar vårat sexliv överhuvudtaget. Fattar verkligen inte att så många män blir så fixerade vid detta. Ja frågade min man nyss och vi vet inte ens hur mycket ljus vi har. 

För övrigt, har ni bara sex i missionären? I så fall, njuter hon mycket av det? Njuter du av det, eller njuter du hellre på annat sätt? I så fall vad? Har du berättat det? Njuter hon av något annat än långsam missionär? 

Har haft småbarn och tonåringar, men tycker inte det varit några större problem. 
Barnen är ibland borta, då kan man ta chansen, eller om de tittar på något på TV.. Eller så lägger ni er 20.30, och har sex då. Ser inte problemet.

Jag har varit i både den "längtandes" situation och den som inte velat ha sex. 

I min första, långa relation var det mer ett symptom på att andra saker i förhållandet var fel. Jag gick och kände mig sviken och sårad över helt andra saker och det fick lusten att sakta dö. Parterapi hjälpte men när det blev mitt jobb att se till att vi kom iväg varje gång så gav jag upp om att försöka rädda relationen. 

Nu i min nuvarande relation var jag under en lång tid frustrerad över att sambon inte ville ha sex, det visade sig bero på en depression som låg och pyrde. När han fått den behandlad blev det mycket bättre. Nu är det istället jag som inte vill (i alla fall inte så ofta). Jag tänder på honom men efter att ha fött barn känner jag inte längre igen min kropp. Känner mig ful och blir ledsen över att behöva visa mig naken. Utöver det är jag liksom aldrig ensam och kan längta efter fysisk beröring, utan har alltid någon som hänger på mig. I famnen, i knät, ska ammas eller inte kan sova utan att vila på min arm. Nu vet jag inte om ni har barn men som kvinna är det nog lätt att man blir "mätt" på kontakt och bara vill ha sin kropp ifred det lilla man får. Trösten är väl att det faktiskt blir bättre och bättre med tiden. 

Sen, kan det ha att göra med att hon bytt preventivmedel? Eller går på någon medicin? Både hormonella preventivmedel och antidepressiva är exempel på mediciner som kan påverka sexlusten negativt.