Jag trivs inte i Sverige

Du låter som en väldigt naiv svensk som tror att allt är så mycket bättre på andra platser.

Så du blir irriterad över hela Sverige bla för du läst i en tråd att barn kan bli rädda om pappa ryter ifrån?
Kan lova dig att jag och mina syskon blev rädda som fan när vår far röt ifrån ordentligt. Det blev vi även innan vi flyttade till Sverige, så har inte alls att göra med var man bor.
Du säger att du själv har en trasig uppväxt, så det är väl inte svårt för dig att förstå att barn kan blir rädda när föräldrar ryter och skäller?

Vad är så fjolligt och pipigt i Sverige?

Låter mer som att du inte trivs med ditt liv och med dig själv än att det är fel på landet.
Många hade gärna bytt medborgarskap med dig om det hade gått.

Behöver att komma till en plats där folk mår dåligt och förstår varandra lättare genom det. Inte som här där alla ska tala om hur fel man har, är osv.

Hade gärna bytt mitt medborgarskap med någon annan när den jag tar hand om går bort då jag inte platsar in här.

Okej. Jag är i alla fall adopterad och skyddade min riktiga mamma från min pappa som slog henne, redan när jag var runt 2 års åldern. Där kan vi snacka om att få problem, då jag fick andningsproblem efter det och hade svårt att tala p ga det. 

Därefter blev jag såld, kidnappad, kidnappad igen och såld till att växa upp i ett helvete rent ut sagt här.

Till utkanten av någon by i något asiatiskt land i första hand. Finner jag någon glädje inom mig så kanske Brasilien.

Absolut. Folk får väl må dåligt över det dom mår dåligt över. Men att någon har skrikit på mig är det minsta problemet jag har haft i alla fall.

Mm. Men tror inte det då vi alla är splittrade. Men man vet ju aldrig.

Hade varit så mycket lättare om jag kunde få tillbaka mitt ursprungspass, iallafall passnumret. Men de får jag ju inte av den enda föräldern som lever fortfarande. /såklart är det den dåliga föräldern också.)

Jag kommer antagligen bli väldigt ensam till en början där ja. Men samtidigt så ser jag fler möjligheter på att få LEVA. Ett tag arbeta som ris odlare, sedan verkstad, sedan med djur... Känns som att möjligheterna är oändliga egentligen att få göra nya saker och inte bli så fast inrutad som man blir här.

Även så är det lite mer påtvingat socialt. Så kanske man mår lite bättre och de gånger man inte mår bra så kan man ju säga det på svenska så förstår ingen det ändå utan man kan få den sociala biten till att endast vara i positivt mående och interaktioner / samtal.

Finner allt så långsamt här i Sverige. Och så grått och allt ska vara så stabilt hela tiden när det kommer till utbildningar osv. Medan i andra länder så finns det mekaniker som inte har varit tvungna att gå fordonsprogrammet i 3 år som ex.

Som du ser så har jag inte jättehöga ambitioner på att nå toppen av societeten, utan att få omge mig av människor som inte dömer en dåligt bara för att man mår dåligt. Är inte någon kvinno, barn eller djur misshandlare men uppfattar mig som hatad, åtminstone p internet här. 

Var i mitt hemland 2 månader en gång. Fick på den korta tiden erbjudande om att gifta mig med en jättesöt tjej. Hon verkade väldigt intresserad också. Här springer kvinnorna så fort dom ser en komma gående 200 meter bort.
Visst, att jag "kom från Sverige" hade säkert en liten del i det. Men de var vänligare och mer öppna och inte dömande mot mig som man är här. Har även fått erbjudande inom Europa om giftermål med. Men i Sverige finns ingen i vettig ålder som är intresserad överhuvudtaget (längre). Fick en hel del giftförfrågningar av unga kvinnor förr några gick till och med ner på knä för mig (invandrare faktiskt) men även från svenskar, men mådde för dåligt för att se att jag skulle klara av det då. 

Min plan är som sagt, leva kvar här för den jag lever för här, Går plus minus noll på lönen i princip. Sedan dra till Norge, arbeta hårt 2 år. Betala av så mycket jag kan andra året och spara första året. Sedan dra ner till Asien och se vart jag kan landa lite och lära känna folk, sedan dra tillbaka till Norge och jobba 1 år och sedanpendla sådär genom åren lite tills jag kan landa helt i Asien. Och på vägen så kanske jag hinner gifta mig och skaffa barn. 

Kommer även få ett arv på 65% av lånet som jag har. Så det kanske inte behöver ta så många år efter att den jag tar hand om har gått bort tills att jag har skaffat mig en familj ändå.

Vill starta upp en liten mek-verkstad, eller hjälpa djur / kanske båda? Sedan lära mig programmering eller utbilda mig inom djurvård.
Nu håller jag på att avsluta det sista av gymnasiet och blir förmodligen klar till sommaren så jag kan alltid hoppa tillbaka för utbildning som jag kan ha nytta av sen där i Asien.

Vad får dig att undra? 

Jag har bott i.... alldeles för många länder, och det jag vet är att man kan inte flytta ifrån sig själv.

Stelt*

Har inte tänkt flytta från mig själv. Snarare till mig själv.

Det låter väldigt mörkt.

Gissar att du menar att du blev lämnad till ett barnhem, en adoptionsförmedling som förmedlade adoption för att få komma till en familj här som ville ha dig? Även om den familjen inte var bra?

Hur tror du att din biologiska familj hade varit om de inte kunde ta hand om dig? Förmodligen fanns det tyvärr en hel del problem även hos dem. Men mindre mat och mindre pengar.

Hör av dig till tv-programmet som letar upp biofamiljer till adopterade om din förälder inte vill ge ditt ursprungliga pass. Eller kontakta föräldern, kanske via jurist?

Jag menade det jag skrev och ingenting annat.
Har redan kollat upp det ang tv programmet. Finns för lite information för att dom skulle ta i mitt fall. 

Märker att du nu inte vet vad du pratar om.

Svensk lag stöttar att adoptivbarn aldrig ska få rätt till sina ursprungshandlingar förrän båda föräldrarna har gått bort. Så varken adoptions företag, polis, stadsarkivet eller någon jurist kan göra någonting åt saken.

Mitt råd är då, att du i väntan på flytt:
1. Jobbar på din mentala hälsa. Sverige har i princip gratis vård, det får du inte på många andra ställen. Det kan ta tid att komma fram i kön och det kan ta tid att hitta en typ av behandling (och en person) som funkar, men du har 10 år på dig och du jobbar mot ett mål. Även om du testat förut och inte tycker du har fått bra hjälp, försök igen. 
2. Bestämmer vart du ska flytta och lär dig språket. Det låter som du vill bo på landet och där kan det vara svårt med enbart engelska i många länder. 
3. Om du vill lära dig programmera, börjar redan nu. Det finns massor med gratiskurser för att lära sig grunderna. I Sverige har du ett stabilt elnät och tillgång till datorer. Det är inte säkert det är lika lätt dit du flyttar. (Jag har haft kollegor i stor stad i Indien, de hade strömavbrott och "brownouts" i princip varje dag. Rätt svårt att få något vettigt gjort då). När du är klar med gymnasiet kan du söka universitetskurser som också är gratis. Få andra länder har det så bra. 
4. Försöker hitta något i vardagen som ger dig positiv energi. Vandra i naturen, sjung i duschen, laga god mat bara till dig själv eller vad som passar.