Snart 4-åring som vägrar fast mat.

Vad hände för en vecka sedan?  Har han varit sjuk/mått illa? Eller hände något annat som kan ha skrämt honom ? (Har NI vuxna satt nåt i halsen så han ser, själva varit sjuka, stökigt kring matsituationen på annat sätt?) 

4-åringar kan ju vara väldigt fantasifulla och skrämma  sig själva med att tro att typ flygplan i luften ska ramla ner på mamma, att monster under sängen är verkliga eller att farmors hosta är tecken på att pappa ska dö osv..  och ibland är det kopplat till mat på olika sätt.  Konsistens blir läskigt av tusen orsaker som skrämmer som kopplas till illamående,  sjukdomar eller att pappa hostar för att han satte flinga i halsen ...

Ibland är matvägran "logisk" ur det perspektivet och ibland beror det på andra djupare saker som du själv är inne på.

Det hände inget särskilt. Vi satt och åt middag, och helt plötsligt, halvvägs in i måltiden, så började han spotta ut den och sa att han inte ville äta mer. Och dagen efter så var det tvärstopp. Ingen annan i familjen har satt i halsen eller gjort något som skulle kunna ge upphov till denna rädsla. Jag frågade även på förskolan men där har inte heller hänt något. Och kanske är det en fas, jag vet inte. Men just nu så känns det hopplöst eftersom även de minsta bitar av mat är ett problem. Jag har svårt att se att det bara skulle släppa helt plötsligt. Och det är även därför jag efterfrågar erfarenheter gällande samma/liknande problematik.

Finns det något som ligger bakom att du blir såpass orolig och inte tror att det skulle gå över?

Nivån på problemet. Hade det varit som när han satt mat i halsen för 1,5 år sen och han bara var extra försiktig ett tag framåt så hade det inte varit något större problem. Men när han nu sannolikt hade valt att svälta ihjäl framför att äta fast mat, och när minsta lilla bit en vecka senare fortfarande är ett sånt enormt problem så är det svårt att se att det bara skulle gå över av sig själv helt plötsligt. Det finns inte heller någon information, vad jag kan hitta, om liknande problem, mer än gällande selektiv ätstörning/ARFID, och det är därför svårt att veta vad man ska förvänta sig. Därav min oro. 

Kan han ha ont i halsen? En liten inflammation som gör att det gör ont att svälja, eller i alla fall att det gjorde ont när han började med det? Barn kan ju inte nödvändigtvis lokalisera smärta och säga 2Jag har ont i halsen", däremot kan de göra kopplingen mellan svälja-ont.

Jag betvivlar det. Ingen infektion i halsen, och på frågan om det gör ont när han sväljer så säger han nej. Tror inte de små bitarna på 1 mm som han vägrar äta skulle ge mer smärta än bara yoghurt eller soppa heller. Han har ju dock uttryck en rädsla för att maten ska fastna i halsen. så det är ju där vårt antagande är till anledningen att han inte vill äta fast mat längre. Och att detta nu även gått över till att allt som inte bara rinner/flyter skulle vara farligt. 

Nu kommer jag inte ihåg exakt vad det var men min kompis dotter hade något i halsen som gjorde att hon vägrade äta helt plötsligt, jag skulle höra med bvc. 

Det är 12 år sen och jag minns inte om det var någon tillfällig inflammation men jag tror lite mer att det var något medfött som visade sig efter några år

Ett barn som plötsligt slutar äta tar man till vårdcentralen eller barnläkare, inte till BVC. BVC är för uppföljning av friska barn. 

Hej! 

Jag är i precis samma situation. Min dotter åt sin mellis för 5 dagar sedan och direkt efter blev hon ledsen och sa att det kändes som en klump i halsen (hon satt inte i halsen). Sedan dess har hon vägrat fast mat. Hon vill bara ha näringsdryck, yoghurt, glass, drickyoghurt. Hon säger att hon inte har ont i halsen, har ingen förkylning eller så heller. Varje gång vi sitter vid bordet serverar vi även fast mat till henne, hon stoppar in en liten bit i munnen och tuggar så att det bara finns slemm kvar i munnen för att sedan spotta ut och bli ledsen. Hon säger "jag kommer stoppa I halsen om jag sväljer" även om det är potatismos. Jag vet inte hur detta kom eller varför hon tänker så då hon aldrig har stoppat i halsen tidigare, endast sätt sin bror sätta i halsen för 2 år sedan. Det som börjar bli jobbigt är att hon redan gått ned I vikt och att valmöjligheterna som hon kan tänka sig att äta är minimala. Jag har även gjort soppor, silat bort eventuella bitar så den varit helt slät och hon tar 2-3 skedar och blir sedan ledsen. Jag har varit i kontakt med både 1177, vårdcentralen och doktor24 som mer eller mindre dumförklarar mig och säger "det är vanligt att barn hamnar i dessa perioder, blir allmäntillståndet påverkat får du söka vård igen". Men nej, hon har varit i perioder förut då hon vägrar viss mat, men inte såhär... Hon är 5år, väger 16kg och är redan smal sedan innan då hon är kräsen. Så bara att gå ned 500g i vikt syns på henne. Vad gör man liksom 🙁

Har ni varit till bvc än, och vad kom dom fram till isf? 

Hej,

Sorry för sen återkoppling. Men gällande ditt föregående svar först så är det bara att beklaga. Enormt jobbigt och det leder ju såklart till en massa oro och frustration. Men man får ju hoppas att det vänder så småningom. 

Ja vi var hos BVC och träffade läkare där, remitterades vidare till Lunds universitetssjukhus där det gjordes en del fysiologiska kontroller på både mun, hals, mage och rumpa utan att man hittade några avvikelser. Remitterades till ÖNH-specialist för vidare kontroller dagen efter, men inte heller där visade sig några konstigheter som skulle kunna förklara det. Man misstänker nu därför att han kan ha upplevt obehag eller varit på väg att sätta i halsen när han skulle svälja, vilket medfört detta beteende. Alternativt skulle det kunna vara början på en selektiv ätstörning/ARFID till följd av högkänslighet. Det skulle avvaktas ett par veckor till, och löser det sig inte av sig själv så blir det vidare utredning inom psykiatrin. 

Att tillägga här är även att min son blev förstoppad vilket ledde till en jobbig upplevelse med mikrolax, vilket i sin tur gjorde att han varken ville kissa eller bajsa på över en vecka och höll sig så långt det gick hela tiden. Detta påverkade så att han inte ville gör något annat, var nedstämd, och mådde väldigt dåligt. Total låsning alltså, som var väldigt jobbig att hantera som förälder. Nu har det släppt dock, och maten är återigen det ?enda? problem, som nu ändå är hanterbart. Vi har ju fått hitta strategier och tagit fram måltider som funkar, både för honom och ur ett näringsmässigt perspektiv. 

Hur går det för dig och din dotter? 

Hej,

Vad skönt att han ändå blivit undersökt nu! Jag ringde till bvc i förhoppning om att de kunde hjälpa oss även fast min dotter inte går där längre, men min son har samma sköterska så vi fick hjälp dagen efter jag skrev mitt första inlägg här, då fick vi träffa barnläkaren på bvc. Min dotter genomgick operation 6/3 av halsmandlarna och vi trodde det blivit något problem där. Men vi fick tid till öron/näsa/hals ganska omgående, det röntgade henne, kollade sväljreflexer, undersökte mer eller mindre hela mun/hals området. Inget avvikande kunde hittas. Fick tid till barnmottagningen dagen efter där även de kontrollerade när hon svalde vätska, klämde och kände på magen osv osv, inget avvikande där heller. Min dotter har varit extremt liten i maten sen hon föddes, så doktorn på barnmottagningen trodde det kunde vara någon ätstörning också eller om mat fastnat i matstrupen eller liknande som gör att hon blir rädd för att äta (hon ser extemt obekväm ut när hon sväljer) typ drar sig i tröjan/trycker sig på magen och liknande. Vi har uppföljning 28/4. Hon får näringsdrycker på recept men har börjat äta lite igen av vissa saker. Vi gör ingen stor grej av det utan hon får välja vad hon vill äta eller om hon bara vill ha näringsdryck. Men ja, ingen rolig situation och man bara hoppas att det ska släppa en dag och återgå till det normala...