Varför alltid skuldlägga kvinnor?

He he här talar en myra i en myrstack och inte en örn i en talltopp. 

Hade jag att tvunget välja på två knappar, en som utplånar kungafamiljen och en som utplånar mitt barn

-skulle jag utan att tveka utplåna kungafamiljen. Inte för att jag inte uppskattar kungafamiljen men för att jag är mitt barns förälder

-fanns det en tredje knapp där jag utplånar mig själv skulle jag välja den FÖRE den som utplånar mitt barn

Det här är fullständigt självklart för normalt funtade föräldrar. Det är detta jag menar med att växa upp. Många som inte får egna barn verkar inte förstå det här. Somliga som har barn förstår det inte heller. En del som inte har barn förstår det ändå.

Till er som inte förstår: vem har lurat er?

He he här talar en myra i en myrstack och inte en örn i en talltopp. 

Hade jag att tvunget välja på två knappar, en som utplånar kungafamiljen och en som utplånar mitt barn

-skulle jag utan att tveka utplåna kungafamiljen. Inte för att jag inte uppskattar kungafamiljen men för att jag är mitt barns förälder

-fanns det en tredje knapp där jag utplånar mig själv skulle jag välja den FÖRE den som utplånar mitt barn

Det här är fullständigt självklart för normalt funtade föräldrar. Det är detta jag menar med att växa upp. Många som inte får egna barn verkar inte förstå det här. Somliga som har barn förstår det inte heller. En del som inte har barn förstår det ändå.

Till er som inte förstår: vem har lurat er?

Därför att utan barn har vi ingen framtid. Folk verkar inte fatta det, utan bara fokusera på sig själva. Det är är därför de kallas egoistiska på sociala medier.

Därför att utan barn har vi ingen framtid. Folk verkar inte fatta det, utan bara fokusera på sig själva. Det är är därför de kallas egoistiska på sociala medier.

Om det du nämner verkligen är den egentliga motiveringen varför du valt bort barn: har du kommit på de formuleringarna själv eller har nån annan berättat det där för dig?

Om du tycker dig se skuldbeläggande från samhället, typ SVT eller på nätforum, så är det nog nånting du själv tolkar in. Ingen utomstående vill antagligen belägga dig med skuld. Men om det finns en skuld, vems annars skulle skulden vara om inte din? Är du inte ansvarig för dina egna livsval?

Ingen utomstående har anledning att skuldbelägga dig för att du valt att bli en torrkvist på livets träd. Möjligen du själv. Kanske din ev partner, rimligen dina föräldrar och eventuella kvarvarande i generationen innan. Det är ett faktum att 5 miljarder år av en oavbruten kedja av liv slutar med dig därför att du vill ha det så. Dina förfäder överlevde dinosaurier och meteornedslag men du hänvisar till att du inte klarar inte av att hantera en vagt osäker framtid där det kanske regnar och grasserar snuvor ibland och folk skitar ner naturen och är elaka mot varandra. Ditt val är faktiskt värt en hel del besvikelse från dem som gjort ditt liv möjligt. Jag erkänner att jag själv skulle blivit besviken. Jag hade undrat vad jag själv gjort fel.

Är du säker på att det där grådaskigt fluffiga du skrev verkligen är ditt motiv? Du behöver inte redogöra för ditt verkliga motiv här men det är nog bra om du nånsin ska bli vuxen, att du gör det där klart för dig själv och inte förväntar dig att nån annan ska jubla över dina livsval.

Du har gjort dig själv irrelevant för framtiden, lev med det. Känner du en skuld för det så är den din att hantera.

Om du inte vill ses som än mer irrelevant även av din nutid så är mitt tips att du slutar att försöka lasta över skuld på oss som gjort vad du inte vågat/velat/kunnat. Skaffa istället rejält med godis att ge grannbarnen nu i påsk eller gör nåt annat som gör världen och framtiden ljusare.

Det är lite gulligt och mänskligt att resonera som du gör - jag känner igen mig själv som väldigt ung. 

Sen dess har två saker hänt som ändrat mina perspektiv. Det ena att jag träffat den enda personen i hela världen som jag vill ha allt med, en gemensam nutid, en gemensam dåtid (vårda vår historia) och en gemensam framtid. I den gemensamma framtiden ingår att jag vill att vår kärlek och gemenskap och åtrå leder till vad som nu känns väldigt självklart men jag själv innan dess, som ung, inte kunde begripa: barn. Hur man än vrider och vänder på det går det inte komma ifrån att utan barn, ingen framtid. Jag vill att vår kärlek ska ha en framtid, att den ska bygga framtiden. Framtiden är barn och fortsatt framtid. Tills solen slocknar om miljarders år.

Det andra som hänt är att jag verkligen fått barn. När det skedde finns det plötsligt någon som är viktigare än mig själv och viktigare än allt. Samma sak när nästa barn kom och nästa. Mina barn är viktigare än något annat. Nån dåre i tråden uttryckte att kungafamiljen skulle ha större värde än mina barn. Så kan bara någon som själv är barn i huvudet resonera, som inte egentligen har någon annan än sig själv att tänka på och ansvara för (eller inte förmår pga halvbra förnuft och mognad) och därför frikostigt kan underkänna mitt och föräldrars perspektiv som ?egocentriskt? utan att begripa att det är exakt tvärt om. Du har bara dig själv att ansvara för och kan därför hänvisa lite luddigt till mänskligheten. För mig är resten av mänskligheten, inklusive kungafamiljen och mig själv, mindre värd än mina barn och mina barnbarn och efterkommande. Det är själva utgångspunkten för normalt funtade föräldrar. Det är själva utgångspunkten för allt levande, daggmaskar och grankottar, de agerar på det men de har inte förmåga att begripa det. 

Många av människans kulturella system vill bekämpa denna utgångspunkt, ogiltigförklara den. Inom religion hävdas ofta att kärleken till Gud ska vara överordnad allt. Putin hävdar att dina barns liv är mindre värda än Rysslands. Men det gäller inte hans egna. 

Såna läror är till för att finta bort din egen självbevarelsedrift. Att lura dig att du  själv minsann är helt betydelselös i det stora hela. Gud befallde Abraham att offra sin son Isak.

Så då är frågan: 

1) är du Isak: för ung och oerfaren för att begripa detta, 

2) är du Abraham: själv lurad, eller 

3) är du Putin: försöker själv lura andra att de saknar betydelse i världsalltet

Så finns det en fjärde roll, som tycker att Isak är gullig men naiv, Abraham är en dåre och Putin är ond.

Jag håller också med om att det inte finns någon framtid för mänskligheten om ingen skaffar barn ? men det betyder inte att varje enskild människa måste göra det, eller att den som väljer annorlunda är mindre viktig, mindre mogen eller mindre värdefull.

Och för tydlighets skull: jag skrev inte heller något om egocentrism. Man kan vara precis lika egocentrisk med som utan barn. Det jag skrev var att för mig prioriterar jag hellre annorlunda än att sätta de individer jag råkar avla fram högst i universum, bara för att de delar mer DNA med mig. Det är inget moraliskt fördömande, det är bara ett annat perspektiv.

Jag förnekar inte att det finns starka biologiska drivkrafter kopplade till fortplantning, men det är ju just därför som preventivmedel och abort existerar. Människan har genom historien hittat sätt att hantera sin biologi, att fatta medvetna val som går emot driften att föröka sig. Det är inte ett tecken på naivitet eller "ungdomligt oförstånd", utan på att vi som art och individer ibland sätter andra värden ? frihet, ansvar, livskvalitet ? före reproduktion.

Vi är helt ense om att inte alla ska eller kan skaffa barn, jag tror inte att någon nånsin har på allvar ansett det. Har du ingen egen inre motivation att skaffa barn så ska du förstås inte göra det.

Men den som aktivt väljer att inte skaffa barn behöver, för att anses vuxen, inse att 1) hen deltar inte i framtiden 2) hens förmödrar och förfäder har goda skäl att vara besvikna eftersom deras ansträngningar för att livet ska gå vidare varit förgäves 3) föräldraskap innebär att världsbild och prioriteringar ändras och att mogna människor kallar denna förändring för mognad. 

Det går att mogna utan att just bli förälder men det är nog svårare för den som aldrig ens känt romantisk kärlek och eller längtan efter barn. Lycka till.

Världen måste ju vara rätt obegriplig tänker jag? Mycket kultur, allt från Harry Potter till Broarna i Madison County har en väldigt stark klangbotten i erfarenheten att vara förälder och därmed både själsligt mer splittrad och samtidigt starkare därför att det finns något som är viktigare än en själv att kämpa för.

Nedlåtande? Kanske. Eller så är problemet att du tar åt dig svårt. Du är ansvarig för dina egna livsval och får ta konsekvenserna och acceptera att du gör dig irrelevant och att folk är besvikna. Det kanske är ok för dig. Har du ingen egen inre motivation att skaffa barn så ska du förstås inte göra det.