Har ni full insyn i eran partners konversationer med andra människor?

När det är av kontrollbehov är det verkligen inte bra tro jag. Tillit är något man behöver arbeta på med sig själv hela tiden och i relationen. Däremot tycker jag att det kan vara jätteroligt i en trygg relation att tillsammans titta i varandras mobiler. Jag har haft en sådan relation. En riktigt lång relation. Vi kunde ibland sitta i bilen och då kunde den som satt i passagerarsätet fråga om det var okej att titta i den andras mobil. Vi fick en väldigt fin och rolig insyn i varandras liv. Det uppstod aldrig konflikter, bara roliga samtal om personer vi har haft kontakt med. Det fanns aldrig något behov av hemligheter om det inte handlade om t ex överraskningar. Våra stunder då vi tittade i varandras mobiler var bara berikande för våran relation tror jag. Jag skulle aldrig göra det med någon jag är i relation med där tilliten mellan varandra inte var 100 procent och det tar lång tid att nå dit i en relation. Vi kände även nästan varandras alla vänner. Vore jag i en ny relation och det vore okej för den andra att titta, så skulle det kännas lite respektlöst mot de personerna som skrev till henne. De skriver ju inte till den personen för att den andras pojkvän eller flickvän ska läsa det som de knappt känner. Eftersom vi hade så lång relation så sågs vi mer som en person. Alla visste att vi pratade om allt med varandra. Men också att vi respekterade det den respektive hade med sina vänner. Jag skulle aldrig falla mig in i att lägga mig i något som jag fick höra i förtroende. Det var mellan henne och hennes vän och det fick de sköta sinsemellan.

Vet idag att exakt så var det...

Du tror att han är "otrogen igen"? Det har alltså hänt förut, och det triggar förstås din svartsjuka. Jag skulle försöka låta bli att kontrollera honom, det kan bli ett självspelande piano som sliter på kärleken.

Jag är inte särskilt svartsjuk av mig, och tror att min fru är väldigt lojal och trogen. Det har hänt att jag av ren nyfikenhet kollat hennes telefon, men max fem gånger på 25 år. 

Tillit är viktigt att känna. Ibland händer det att man blir blåst. Mitt ex var otrogen, vilket sårade mig djupt. Men jag hade inte kunnat förhindra det.

Precis därför jag inte kollat hans mobil än utan känner att jag måste försöka lita på han. Men ibland så flammar den där osäkerheten upp om jag hör att han skriver mkt med nån eller inte dyker upp i rätt tid. Tror dock inte han skulle vara otrogen igen ( förhoppningsvis) för han är väldigt kärleksfull mot mig+ att jag sagt att om det skulle hända nåt sånt igen är det tokslut.

Jag har inte full insyn, det vore nästan konstigt känner jag. Jag är inte intresserad av att bevaka honom. Jag vet det jag behöver veta om hans konversationer och informationen jag har är den han berättar. Jag litar på att det är mig han vill ha och skulle jag tvivla på de hade jag lämnat. 
Jag tror inte att någon mår bra i en relation där inte tillit finns, varken du eller han.

Nej, har inte den kollen, och vill inte ha den heller... Undrar jag frågar jag, och jag kan inte så mkt mer än lita på svaret. Kan man inte det, då är nog inte relationen rätt. Man måste vara trygg i sin relation, är min erfarenhet.

Och man måste försöka vara trygg i sig själv. Svartsjuka tror jag bottnar i dåligt självförtroende. 

Tyvärr måste man leva med oro i livet. Oro att barnen ska dö, att bli rånad, att pengarna ska ta slut, att bli svårt sjuk, att anhörig blir svårt sjuk. Det är sånt som kan hända, man kan aldrig veta, tyvärr.

Man kan bara försöka leva i stunden, försöka ha tillförsikt och tänka positiva tankar.

Min fru och jag har en överenskommelse - om man har någon tillfällig otrohet så berättar man inte det, och man håller inte heller på att fråga den andre om den är eller har varit otrogen. Don´t ask - don´t tell.

Hur är det "terrorbalans" att kräva samma respekt för sin tid som en man gör?

Det man accepterar från början är det man får leva med, vanligen.

Kan ändå förstå dig. Du har blivit sviken förut och är rädd att det händer igen. Jag har varit med om ungefär samma. Det var ett tag i vårt förhållande där det hände lite konstiga saker bakom min rygg, inte direkt otrohet men snudd på. Efter det kände jag som du. Jag ville kolla, vem är det han skriver med nu? Varför ligger mobilen upp och ner på bordet? Varför har han alltid mobilen i fickan? Varför svarade han inte nu när det ringde? Vem va det? 

Jag frågade. inte alltid men ofta. Han fick liksom stå ut med det för att bygga förtroende igen. Jag tittade inte, även om jag ibland ville. Men som sagt, han fick stå ut. För min skull. För vår skull. Nu har det gått över 2 år. Jag är inte alls orolig längre. Det gick över. Men det tog också nästan 2 år. Kan också förstå om det aldrig går över. Men jag tror att man måste få fråga. Har man inte blivit sviken har man ingen anledning. Men har man något i bagaget får det skyldige visa sig oskyldig för att få tillbaka förtroendet. 

Klockrent! "Tjuven tror att alla stjäl" heter det ju.

Något att tänka på för de som har en kontrollerande partner. Svartsjuka är INTE attraktivt och ett tecken på kärlek som vissa yngre personer tror.

Nej sant det är manipulativt svek, extremt osexigt!

"Tjuven tror att alla stjäl", tack den var bra den lägger jag på minnet! 😃

Jag har ingen aning om vad han skriver om och med vem. 

Nej

Har aldrig snokat om mina ex, kommer inte att göra det heller. 
Ok, man kan bli fuckad men ska jag gå runt och lägga energi på att kolla min partner?
Det förhållandet är väl inget att satsa på.

Nej, om vi hade såna problem med förtroende så skulle det vara andra åtgärder för att lösa det, eller avsluta relationen. 

Det är inte sunt att känna att man måste ha full koll på allt ens partner gör eller pratar med. Det känns kontrollerande och dysfunktionellt. 

Jag har inte någon koll.