Vad är sant?

Eller, är. 

Min pappa är helt förstörd nu. Han kan inte röra sig , knappt prata eller göra nånting själv. Han är bara 70.

Gör något åt det här medans ni kan. 

Och, tänk på barnen. Gör detta för dom. 

Vad ett litet barn säger om den saken är inte direkt att lita på för barn kan säga saker för att de känner dåligt samvete, tycker synd om den ena föräldern, känner ett krav att säga eller vara på ett visst sätt osv.

Men BRA att du satte ner din fot. Tyvärr reagerar inte de flesta män innan man helt har kommit över honom och gått vidare - mentalt, fysiskt och på alla andra sätt. Då är det dags att vakna.

Han behöver terapi. Privat. 

Sedan kanske ni behöver familjerådgivning också, men han måste till terapi. 

Han är ju åtminstone inte våldsam, han är nog inte elak egentligen men väldigt tvär och tråkig, men han kan ju tänka sig parterapi. Av egen kraft tror jag inte att ni reder ut detta, kommunikationen brister.                                                                                                                                Att ni bor så trångt tycker jag verkar jobbigt och det går ut över relationen. Han ska inte behöva sova i vardagsrummet. Där ska ni alla samlas och TV:n är till för alla. Ni ska kunna samlas i familjen gemensamt, alla, det skulle förbättra gemensamheten i familjen. Efter vad jag förstår behöver ni en femrummare, 3 barn som har var sitt eget rum och ni föräldrar delar ett sovrum. Något gästrum lär ni inte kunna upplåta, såvida ni inte kan få tag på en ännu större lägenhet. Definitivt behöver ni två badrum, vad jobbigt om ni bara har ett! Får ni nattgäster får de sova i vardagsrummet. En källa till irritation att ni bor trångt, tänkte ni inte på det när ni flyttade ihop? Hoppas ni har köpoäng eller möjlighet att köpa. 

Precis och även om de inte har oäng så går det ofta att lösa ändå. Speciellt om de kontaktar kommunen / Soc. Det finns barn inblandade här. Den fsmiljen behöver hjälp. Och det direkt 

Jag flyttade hit när jag separerade från min man. Då passade det mig väldigt bra med en fyra så barnen fick varsitt sovrum och jag ett. Sen flyttade min sambo in och vi fick vår dotter. Då blev det trångt. När hon var liten hade hon leksaker i vardagsrummet men nu är hon så stor att hon behöver eget rum när hon har kompisar och så. Sambon köpte en våningssäng för att hon skulle sova där uppe och vi där nere men hon somnar ofta i soffan och då blir det för tungt att lyfta upp henne högst upp i våningssängen. Sambon säger att han sover bra i soffan och han vill sova där men vi kommer ju längre ifrån varandra. 
Han är inte en elak person egentligen. Hans mående är det som förstör och han har låg självkänsla så när jag tar upp saker tar han det som kritik. T ex kom hans pappa och hämtade dem nu när de skulle äta lunch. Jag frågade varför han hämtade dem för jag undrade vad han tänker om att jag är hemma med bilen och han får komma och hämta dem. (Sambon har inte körkort) Det var egentligen en nyfiken fråga men sambon tog det som att jag tyckte att det var fel av honom att be sin pappa hämta dem. Jag tyckte inte att det var fel, jag var bara nyfiken. 
Vi har tyvärr inte råd med större. I alla fall inte att köpa och det finns nästan inga femmor att hyra här. De som finns är svåra att få tag på. Vi har dock två badrum med dusch i ena och badkar i andra. 

Vilken hemsk situation ni hamnat i!. Begklagar verkligen, absolut inte "hälsosamt" för någon av er, och helt ärligt - beteendet är inte friskt. Han MÅSTE skaffa hjälp på något vis, på något sätt. Jag vet inte vad som är fel, men det där funkar inte. Han måste startas på någon medicin, gå på terapi, eller vad som.

Visst, man rår inte för om man även själsligt är vissen, MEN, det kan inte gå till en situation när alla andra alltid ska gå på äggskal. Det är inte en hållbar situation och ger ALLA dåligt mående i slutändan. Det tror jag inte han vill heller. Så, någonting måste göras - det måste han inse själv också - annars kommer familjen gå sönder. Och oavset om du så vore det mest hemska, elaka och egocentriska som finns - vilket inte är fallet, då hade du inte ens skrivit inlägget ( och ännu värre - han har själv valt dig, så vad säger det om hans omdömesförmåga i sånt fall? ), ursäktar inte det beteendet mot barnen. Varför ska DE drabbas av hans beteende? Tycker han det är rättvist? ( bortsett från att ert förhållande också blir totalt skevt och dysfunktionellt )

Han måste jobba med sitt mående om det här ska rulla, och framförallt måste han sluta läsa in massa saker i saker och ting och börja lyssna på vad du FAKTISKT säger, vill och behöver. Han måste vara halvan av ert team, du kan inte dra det lasset åt honom!.

Låter som han är för snäll. Precis som min pappa var med. Sa att det var lugnt men det var det inte ändå innerst inne.

Och såklart det inte är det. Han behöver också få sova. Man sover inte alls bra i en soffa jämförelse med en säng. Varför turas ni intr om Att du sover på soffan varannan natt? Varför ska han sova på soffan? 

Ni behöver faktiskt ändå flytta. Alternativt att han flyttar ut så han kan ta hand om sig och må bra igen. 

Och du behöver se honom mer här tycker jag. Er. Alla. Du har en partner som inte mår bra. Och ni behöver se till vad som behövs för att en människa ska må bra i grunden. Det är de grundläggande behoven som lägger grunden till hur man mår. Och han har ju verkligen inte det upplagt för sig. 

Varför sover han ens i soffan? Sov tillsammans med varann? Annars sov varannan natt där, tills ni hittat ett annat boende

Tycker det låter som du tänker mest på dig själv.

Jag har försökt få honom att sova i sängen. Jag har lagt mig i överslafen för att han ska kunna sova med dottern i sängen men han går ner till soffan ändå. Jag har också velat hitta en bra lösning för alla. Jag vill att han ska må bra och jag har velat parterapi i flera år för att vi ska få hjälp att förstå varandra men han har inte velat. Han flyr så fort det blir jobbigt. Han har äntligen tagit emot hjälp från jobbet om sin jobbsituation. Jag har försökt få honom att prata om det privata också men han har inte velat det. När jag frågat vad jag konkret ska tänka på för att förbättra vår relation så har han inte kunnat säga det. Det kommer i affekt att jag bara ska ha allt på mitt sätt. Men när han har ett förslag och jag har ett annat har jag försökt kompromissa eller hitta hur vi kan lösa det medan han bara gett upp sitt förslag direkt. Jag är en sån som vill att alla ska vara nöjda.