Jag har jobb, partner. barn och ordnad ekonomi men typ ingen livsgnista kvar. Det är inget jag tycker är roligt allt känns meningslöst. Har precis börjat gå till Psykolog och enligt den första skattningen jag fick göra där så var jag inte deprimerad eller åtminstone så hade jag låga siffror "testet". Möljigt att fortsatta samtal kan ge mig någon mening. Någon mer som varit i liknande meningslöshet men sedan hittat någon form av glädje med livet? I sådant fall hur gjorde ni?
Behöver det hända något nytt kanske? En ny sport, ett trädgårdsprojekt att gå upp i, lär dig spela gitarr etc. Ibland behövs en ny passion för att man ska känna att livet går framåt.
Behöver det hända något nytt kanske? En ny sport, ett trädgårdsprojekt att gå upp i, lär dig spela gitarr etc. Ibland behövs en ny passion för att man ska känna att livet går framåt.
Allt röra sig och äta nyttigt är en viktig sak. Sedan någon hobby, så allt inte handlar om jobbet och hemmet. Inte konstigt man blir deppig om man bara gör samma sak varje dag
Jag har nu märkt i min bipolära diagnos(depression+mani) att nu när jag äter en kost på mest nöt, nötlever, ägg, äkta smör och lite frukt å så(carnivore), så får jag inte bara en massa energi. Ihop med att jag slutar snusa och begränsar skärmtiden samt koffein-intaget så vips blir jag i princip symptomfri. 13 dagen utan stark medicin idag. Visar sig att vi med psykisk ohälsa är känsliga för kolhydrater. Saker som piggar upp snabbt. Träning, rejäla hobbies och hitta på grejer själv och/eller med familj/vänner piggar upp i det långa loppet.
Så, jag påbörjar nu en liten planering för att dra till Paris en weekend, själv.
Kör du fast, skriv en lista med grejer du vill göra, som är rimliga att uppnå. Påbörja en av dom
Hej TS, känner igen mig i din beskrivning av måendet. Jag hamnade i någon form av melankoli och började ifrågasätta livet i allmänhet. Sökte samtalsstöd via företagshälsovården och fick bra stöd.
Det som hjälpt mig mest var att bli näst intill skärmfri på fritiden, jag arbetar administrativt så sitter framför en dator hela dagarna. Jag bytte ut min nya Iphone mot en knapptelefon. Tog bort sociala medier. Informerade familj och vänner om att jag går att nå via samtal eller sms. Tv:n tittar jag bara på mellan kl 18-20.
Det gav mig väldigt mycket energi och jag lärde mig att aktivera mig utan telefonen. Har börjat spela piano igen och upptäckt hur roligt det är att vandra och vara i naturen. Det känns som att jag plötsligt har så mycket mer tid, bestämmer träff och umgås med mina vänner istället för att snappa med dem.
Min nya levnadssätt har smittat av sig och flera vänner/familjemedlemmar har hakat på och skärmbantat. Två vänner har gjort sig av med sina smarta telefoner.
Jag förstod inte hur deppig och passiv jag blev av min telefon. Men jag lovar, det finns en hel värld utanför den som vi missar när vi lever digitalt.
Det är underbart att leva!