Varför är min son såhär?

Ja det här snurrandet kan man undra över, är det någon slags ritual eller är det tvångssyndrom? Annat som TS skriver gör att man funderar på någon slags NPF- diagnos. BUP-utredning i barnpsykiatrin kan i vart fall hjälpa till med att reda ut detta.

Det är i så fall bråttom att få en utredning på BUP. Kön är lång och vid 18 år förs man oftast över till vuxenpsykuatrin. Där finns det väldigt lite resurser till utredning och köerna är mycket längre 

Ts, var är du?

Det vart nog en sån där fredagstråd ändå och som folk gissade om.

När han gapar och skriker, så försöker jag förklara för honom hur saker och ting ligger till. Jag upplever oftast att han vill ha sin vinning igenom, då han tycker att alla andra är ''idioter''.

När han kommenterar mot sin bror, så säger jag ifrån. Men då håller han ibland på ännu mer. Han kan inte ta emot kritik och jag tycker han på ett omoget sätt hanterar sina jobbiga känslor. Till exempel om han säger till sin bror att han är dum i huvudet och när jag säger åt honom att han får sluta med att trycka ner. Så kan han upprepa sina förolämpningar.

Jag tycker att han verkar vara avundsjuk mot sin lillebror, samtidigt som han ''vill läxa upp'' honom, så att han ''klarar sig i livet''. Han har även sagt vid ett tillfälle ''Jag försöker göra honom till en man''.

Jag tycker att han verkar vara relativt duktig på att träffa nya människor. Han pratar fint och tar kontakt.

Här har man skrivit om NPF diagnos och jag har väl också tippat på det. Jag har gissat mig till ADHD, men inte riktigt tänkt på autism. Kanske han har autism också?

Jag har en gång pratat med honom om BUP, men han är helt ointresserad. Jag skall ta upp den diskussionen igen med honom, när han är extra glad av sig och att man kan ta upp jobbiga saker med honom. Så jag ska vänta när han är lite extra glad, som sagt.

Jag tror han har fel tankar om BUP. Min yngsta son är till exempel diagnostiserad med tvångssyndrom och äldsta sonen har kritiserat min son för att han går dit. T.ex sa han: ''På BUP och pratar med psykologer, så går man endast dit när man är psykopat eller blivit våldtagen. Dina problem är inget för psykologer.''.

Jag har ibland blivit irriterad på min egna sons dumheter, framförallt när han säger så okunskap-saker som detta. Han säger nämligen att han vill bli socionom. Då har jag ibland tänkt, varför han vill bli det. Ibland tycker jag att han är empatilös. Bryr sig inte om någon eller förstår sig inte på andras problem.

Jag ska prata med honom om BUP igen med honom, på ett ordentligt sätt. Jag ska vänta vid rätt tillfälle!

Lite idag efter frukosten var han lugn och glad. Så någon gång idag ska jag prata med honom.

Jag funderar på om han, trots att han säger att BUP är nonsens om man inte är psykopat, ändå funderar över sitt eget sätt att vara på och på mänskliga relationer. Det kan vara därför som han funderar på socionom, ett ofarligt sätt att närma sig det hela.

Varje npf-diagnos har en gråzon. Det betyder att man kan ha en del drag av diagnosen, men ändå inte helt uppfyller kriterierna.Det är inte helt ovanligt att ha både ADHD och autism. Eller bara den ena diagnosen fullt ut, och sedan drag av den andra. 

Ja, försök att få honom att gå till BUP!

Berätta att de, förutom att behandla människor som har psykologiska besvär, också gör de här npf-utredningarna. Att det är ett eget spår med en egen kö, och att den kön är lång, så det gäller att vara snabb att kontakta dem.

Det han kan vinna är längre skrivtid, om han sedan läser eftergymnasiala studier (vid ADHD). Han kan också få hjälp av kommunen till egen bostad (vid autism som gör det jobbigt att skaffa arbete på egen hand och däeigenom gör det svårare med bostad). 

Fråga honom om han kan koncentrera sig när en text han måste läsa är lite halvtråkig. 

Hur har han det med kompisar? För killar med autism brukar den saken bli kärvare när de når slutet av mellanstadiet och sedan på högstadiet. Om de inte har hittat kompisar som är lika dem själva.

Jag har inte tagit upp någonting med hans stora intresse för tjejer/kvinnor, för jag vet inte hur jag ska göra det. Tyvärr, fanns det ingen fader figur vid uppväxten och ingen fader figur idag heller och jag själv vet inte hur jag ska prata med honom om tjejer.

MEN! Jag tycker att han har stora intresse för tjejer/kvinnor - Jag tror att han vill bli socionom för att vara duglig för tjejer. Vara en ''god lyssnare'' och ''häftig'' på det viset. Men kanske vill han lära sig om mänskliga relationer genom utbildningen, som du säger?

Skolan gick och går inte alls bra, speciellt när det kommer till läsning och skrivning. Han klarar nog inte heller av muntliga presentationer, men oftast vill visa att han har bra självförtroende, genom att vara kaxig. Men han är egentligen osäker och hatar att stå inför klassen. Istället har han valt att vara nonchalant.

Jag noterade dock en enda liten skymt av intresse ifrån honom om ett skolarbete. Det var om att skriva en uppsats och man skulle välja ut en diagnos att välja och sätta det på en person.

Sonen förstod inte riktigt uppgiften och jag kommer inte exakt ihåg vad uppgiften handlande om, men vad min son gjorde var att han skrev uppsats om en psykopat. Och gav en lång dramatiskt berättelse. Eftersom läraren har förstått att min son har ett ointresse för skolan, men la tid och kraft i detta, försökte man ge bästa kritik, men det gick inte eftersom han blev besviken i alla fall och tyckte att läraren var ''idiot''.

Jag försökte ge honom ett fortsatt kritik. Jag sa att han kunde väl ha valt ut sin lillebror att intervjua för hans tvångsyndrom och frågade honom varför han inte gjorde det. Då hade han verkligen kunnat visa upp sig att han la till extra arbete, genom att intervjua en riktig person. Om lillebrodern skulle godkänt det.

Jag försökte samtidigt få honom att förstå att respektera sin lillebrors tvångssyndrom och sa att intervju med honom, inte bara skulle gynna skolarbetet, men också att han visar sin lillebror om respekt för hans tvångssyndrom, då han tidigare kritiserat på ett elakt sätt att OCD inte är en ''riktig diagnos''.

Han gjorde bara ett jättefel med sin berättelse/uppsats. Men att han la tid och kraft, var något ovanligt ändå. Det tråkiga var bara att han inte förstod uppgiften.

Det du skriver om din sons uppsats gör att jag tänker att han har en riktig svårighet av något slag.

Han var intresserad av skoluppsatsens ämne, arbetade på ordentligt med uppgiften, men missförstod uppgiften och det blev fel. Verkade inte riktigt förstå när läraren försökte ge snäll kritik.

Det är jätteviktigt att han får en npf-utredning (autism och ADHD). I en sådan utredning testar de också hans kognitiva förmåga, det vill säga hans förmåga att förstå saker och själv tänka ut saker. Det är också viktigt att veta.

Försök att övertyga honom om att göra utredningen på BUP genom att säga att han kommer att få bättre hjälp i skolan då. Det är sant, för lärarna kan hjälpa honom bättre om de vet vad hans problem är. Säg att ni kan göra något roligt/äta något gott, efter varje gång ni har varit på BUP.

Jag undrar om din som har blivit utredd för dyslexi (läs-  och skrivsvårigheter)? Det är inte BUP som gör det utan en logoped på en logopedbyrå. Skolan brukar remittera till en logoped när eleven har mycket svårt. Om han har jättesvårt att läsa så kan det vara bra att veta det.

Sedan måste du prata med honom om tjejer. Speciellt om han har svårt att förstå andras situation. Han är ju 16 år och förstås jätteintresserad av tjejer.

Det alla killar måste veta är att en tjej kan le mot honom och vara trevlig och samtidigt INTE vara sexuellt intresserad av honom alls. Hon kanske bara tycker om honom som en vanlig vän. Din son kanske vill ha henne som sin tjej, och så tror han att hon är intresserad av honom, fast hon bara är en snäll tjej som är vänlig.

Sedan behöver han veta att han kan hamna i fängelse om han gör något sexuellt eller håller fast en tjej som inte vill göra något sexuellt och som inte vill bli kramad av honom.

Han har inte rätt att ta på henne, även om han väldigt gärna vill det. Det kan vara mycket frustrerande, men så är reglerna. Dt gäller alla killar. Alla killar möter tjejer som inte är intresserade av dem, det bara är så det är.

Förutom att han kan bli polisanmäld för att ha gjort fysiska saker med en tjej som hon inte ville, så kan han få dåligt rykte bland tjejerna, så att de sedan inte vill prata eller umgås med honom. 

Det är inte helt ovanligt med dubbeldiagnoser, han kan ha både autism och ADHD.
Om han vill bli socionom är det ju ett intressant sätt att ta med honom till BIP, eftersom det är många socionomer som blir kuratorer och arbetar inom BUP och HAB.

Men jag tror du gör bäst i att boka in en tid, det kan ta flera månader att få ett första besök. Så när det närmar sig så tar du upp det med honom.

Vill ge slå en varningsfinger till att utreda. Mitt liv blev förstört trots att jag fick en diagnos. Till och med pga jag fick en diagnos.

Jag har blivit utsatt för diskrimering pga jag fick en diagnos. Tror ni att jag tycker det är roligt att få en diagnos och sedan bli utsatt för kafkaartade grejer? 

Måste ge ett snabbt svar på det du skrev om tjejer. Han har som sagt inga problem med att möta nya människor. Han har förvisso intresse för tjejer, men han är vänlig mot dessa. Inga konstigheter där, faktiskt.

Så rädd behöver man väl inte vara.

En neuropsykiatrisk diagnos (ADHD och autism t.ex. ) är inte någon offentlig diagnos. Den skyddas av sjukhussekretess. Man behöver inte berätta om den för nägon om man inte vill det. Inte ens för lärare och rektor.

Svaret på remissen till BUP kommer till skolhälsovården, men du kan säga till skolsyster/skolläkare att.du vill att det ska vara sekretess på utredningen/ diagnosen. Undantaget är väl om ett skolbarn får diagnosen intellentuell funktionsmedsättning. Då behöver eleven få umdervisning efter en annan läroplan. Den vanliga läroplanen blir för svår då.

Ett undantag är när du söker körkort. Då behöver man träffa en läkare för en bedömning om man har ADHD/autism, men i princip alla brukar få tillstånd och skaffar sitt körkort.

Du måste också uppge diagnosen om du söker till det militära, polishögskolan eller vill bli pilot. Inom det militära och polishögskolan görs sedan en individuell  bedömning, om de tror att du skulle fungera i det yrket.

Om du vill teckna en olycksfallsförsäkring eller liknande kan du behöva uppge diagnosen för att försäkringen ska gälla. Du kan då få betala en lite högre premium. 

Om du är misstänkt för ett allvarligt brott så kan polisen vända sig till sjukvården och fråga om du har en diagnos.

Annars bestämmer du själv.

Hur npf- symtom yttrar sig hos olika personer kan skilja sg mycket åt. Helt o?lika saker kan vara svåra för personen med en diagnos.så ingen annan kan med säkerhet säga att en person har det eller det, eller ingenting alls. 

Visst, du har rätt. Men min story är faktiskt sann. Så man ska faktiskt tänka sig både en och två tankar innan man gör en utredning.

Jätteskönt! Och roligt för honom.

Du kanske skulle vilja berätta på vilket sätt det kan vara negativt att få en diagnos? Förutom de som jag nämnde tidigare. 

För svårigheterna har man ju både med och utan diagnos.