Barnets pappa kommer inte på studenten

Tror du missförstod. Man kan inte räkna ut om studenten är 26 maj eller 12 juni. Det rätt många dagar där imellan som man kan ta studenten. 

Jo men utgå från att du är upptagen dessa datum. Det är väl inte konstigare än så. Exakt datum kommer du inte ha. Men ens barn tar bara studenten EN gång. Är en supresa viktigare då? Kan man inte lägga den i början på maj? Killarna tar ju ändå ledigt från jobbet för detta. 

Det är klart, barnet har ju inget val på grund av sin idiot till pappa men barnet är redan besviken och det är nog få som skulle klara av att förtränga det helt under själva dagen. 

Det är i viktiga stunder som man tänker på vem som finns där för en. 

Studenten skulle kunna vara en helt ljus upplevelse för barnet men nu kommer upplevelsen alltid ha en dimension av besvikelse. Det går inte att komma ifrån men det hade mycket enkelt kunnat undvikas. 

Jag hade en klasskompis i gymnasiet vars mamma inte ville ta ledigt från jobbet till utspringet och jag minns fortfarande hur ledsen hon var. Hon stod där ensam och jag bjöd förstås med henne till min mottagning men precis när vi skulle gå kom hennes bror springande med blommor. Det betydde allt för henne, hon blev så lycklig. 

Jag tror säkert att TS barn kommer att få en fin dag men barnet äger sin upplevelse. Vi kan inte veta hur barnet kommer att uppleva pappans svek. 

jag kan ta reda på nu på 15 s när det är studenten nästa år i min stad genom att googla läsårsplanering och stadens namn. Det är knappast unikt och även om man inte publicerat nästa års tider än så vet garanterat kommunen om man kontaktar dem och frågar.

Skulle tro att pappan helt enkelt inte försökt.

och ja, som förälder har man i mitt tycke obligatorisk närvaro. Här avstår storasyster en resa till Tyskland för att vara med när lillebror tar studenten. Det hade jag inte tvingat henne till. De är flera syskon, många som kommer från övriga släkten så hade hon inte varit här hade det inte varit hela världen. Men hon kände själv att den resan hon avstår kommer det fler chanser på. just den här lillebrorens student återkommer inte.

kan en 21-åring göra den prioriteringen kan man väl tycka att även den vuxna föräldern borde kunna lösa det. 

Däremot brukar väl inte samma skola hoppa runt på så olika datum?   Antar att pappan vet vilken skola barnet går på. 

Jag är i samma sits. Mitt barn tar studenten snart och pappan kommer inte. Så ruttet av honom men det visar bara på att hans barn inte är hans prio.

Supresa? Är det din eller hans benämning på resan?
Jag gick inte heller på dotterns student. Hennes manipulativa mamma hade lyckats att vända henne totalt emot mig efter skilsmässan 5 år tidigare, så jag var inte särskilt motiverad att köra 40 mil för det. Jag blev heller inte inbjuden, så jag nöjde mig med att skicka ett grattiskort. Ska jag vara fullt uppriktig hade jag mina tvivel om hon verkligen var min dotter och mammans beteende skingrade inte de tvivlen direkt, men det kan kvitta nu.

Hade inte varit några problem för honom att komma om han hade velat. Betydligt lättare för honom att komma och gå hur han vill på sitt arbete. Här är det mer än 15 min då alla studenter samlas och går vidare till en park för studenttal osv. 

Han var inte bjuden efteråt för att ingen ville att han skulle komma på grund utav hur han hade betett sig mot min sida av familjen samt vänner. Även barnet ville inte han skulle komma dit men hade väl ändå hoppats han kunde brytt sig för att komma när de sprang ut iaf. Annars har han i alla år vart så noga med att vara med på allt. Men som sagt detta sket han i och skyllde på annat. 

De kan ju vara separerade sen många år 
De kan ju vara så att mamman styrt bort pappan under många år , haft lite kontakt med barnet 
De kan ju vara så att han tröttnat och valt att låta sitt barn vara ifred och gå efter mammans tyckande å tänkande för att slippa alla konflikter/ bråk som skulle påverka alla negativt 
självklart tycker jag med
att man ska gå på sitt barns student och fira sitt barn som är på väg in i vuxen världen 
tyvärr så fick jag inte själv uppleva att min far var med på studenten / ett val som han gjorde själv fastän jag växte upp med honom ?.jag tog min student själv med min mor?

Om mitt barn verkligen inte velat ha med mig på sin stora dag och inte barnets pappa och familj och det tidigare skapat en dålig stämning.? det mest respektfulla är ju då att inte närvara. Att se till så att det inte blir bråk eller dålig stämning utan ta ett steg tillbaka. Så jag förstår honom. 

Jo men nu är det uppenbarligen inte så i TS fall eftersom både hon och barnet vill att pappan kommer. 

Min sons pappa var inte heller med men han är dömd för brott mot både mig och sonen och har haft kontaktförbud i perioder. 

Det hade förstört sonens student om pappan hade dykt upp och jag hade nog fått hålla tillbaka sonen så att han inte hade spöat upp idiotien. Han hade förtjänat det men jag vill inte att sonen råkar illa ut på grund av honom. 

Ingen hade varit gladare än jag om sonen hade haft en normal, fungerande pappa men så är det tyvärr inte. Jag lämnade honom när sonen var några månader men han har fortsatt göra allt för att förstöra vårt liv. 

I TS fall verkar det vara en normal pappa som är välkommen men väljer att inte komma. Helt obegripligt.

 

Jävligt dålig stil av pappan, men på ett sätt är det bra eftersom det bekräftar för barnet vad barnet säkerligen redan visste - att pappa sätter sig själv främst i alla lägen.

Då kan barnet agera utifrån detta när pappan behöver hjälp senare i livet. 

Oj, vad alla verkar eniga här - kul ändå för att vara Familjeliv.

Jag går dock mot strömmen och säger att jag inte alls tycker att det är en så stor grej, man har olika typer av relation med olika föräldrar osv, och studenten tycker jag var viktig med vänner och fest, inte för mina föräldrar eller familj. Min mamma kom, och min brorsa kom. Syrran och farsan hoppade över. Jag personligen reflekterade inte mer över det! De har varit med i andra för mig viktiga saker, som de är mer bekväma med / intresserade av.

Nu är det ju olika för alla men så länge själva huvudpersonen, studenten, verkar nöjd kanske man  kan landa i att det känns ok ändå?

I det här fallet så verkar studenten vara besviken över att pappan inte kommer.
Så då hade kanske pappan kunnat boka resan vid ett annat tillfälle.

Det viktigaste här är vad studenten själv tycker och nu är ju hen bevisligen besviken. Det är väl dock inte så mycket att göra om pappan åker.

Gör det så bra som möjligt och vad du än gör, snacka inte skit om pappan, ja man borde se till att prioritera sitt barn över en nöjesresa men säg typ "det var ju tråkigt att pappa inte kan komma men ni kanske kan hitta på något när han är hemma igen"

Mina föräldrar separerade väldigt tidigt och min pappa har varit väldigt frånvarande men dykt upp i perioder. Min mamma sa aldrig ett ont ord om honom, tills jag var i gymnasieåldern, han hade gjort mig besviken och jag var ledsen, mamma tröstade mig där och då men tyckte sen att eftersom jag hade sett "hur han är" så var det fritt fram att säga vad hon tyckte och tänkte om honom, jag är aäker på att hon inte sa allt men jag tyckte att det var väldigt jobbigt, även om jag nästan var vuxen och inte hade en bra relation med min pappa så VILLE jag ha det och mammas kommentarer gjorde den delen väldigt jobbig 

Om du frågar mig så drar jag överhuvudtaget inte på suparresor. Inte min sambo heller. Så för oss blir det ett icke-problem. 

Är säkert olika. 

Är ju en väldigt svårt balansgång. Det är ju TS själv som vädrar sina känslor och inte nödvändigtvis hennes son.
Det är du TS som värderar resan till något omoget och grabbigt. 
Sonen själv kanske säger att det är tråkigt att pappa inte kan komma, men samtidigt kommer han bara blinka förbi där på studenten, så upptagen kommer han att vara.
Men det är också så att en vuxen borde vara med en sådan dag, och kunna planera så den kan vara det. Är inte för mycket begärt, men samtidigt kanske man inte ska förstora grejen för mycket. Speciellt för sonen själv.