Jag har så tråkigt!

Låter som att du har ett rätt bra liv. Sinnesfrid är viktigare än allt annat och det tycks du ha.

Han har såklart inte så mycket att jämföra med. Men jämfört med ett jobb där det både är ett stort ansvar och stressigt så är nog inte hans "jobb" särskilt stressigt. Fråga en sjuksköterska, läkare hur trötta dom är efter dagen? 

Stressad eller inte har framförallt med stresstålighet att göra. Inte arbetsuppgifterna eller arbetsmiljön i sig.

Håller med!

Så du menar att jag inte får vara trött när jag kommit hem bara för att jag inte är sjuksköterska eller liknande?

Du får känna dig trött men du måste också ha insikt eller förståelse för att det kan verka lite konstigt för andra människor. Din värld kretsar kring din dator och din dagliga verksamhet men du måste kunna se att det ur andra människors syn med sin stressiga vardag kan ses rätt chill. 

Vi har det stressigt där jag är med emellanåt, speciellt när det kommer till fackliga frågor och orättvisor och så.

Om det verkar konstigt för andra människor så har de ingen aning om vad jag gör på min dagliga verksamhet. 

För inte så längesen fick dagverksamheter utföra vissa jobb åt etablerade företag, men det slutade man med, med hänvisning till "konkurrens" eller något sådant. Det är synd, för alla mår bra av en meningsfull daglig sysselsättning.

Men nu kommer du från ämnet. Såg du inte att några skribenter gav dig tips på vad du kan göra för att förändra ditt liv. Du har inte besvarat ett enda av dessa, varför? Det stärker bara synen på dig att du vill göra inlägg för att få en slags uppmärksamhet men du vill inte alls ta till dig av de lösningar eller förändringar du får tillbaka. 

Jag tror att om folk på sådana dagverksamheter fick riktiga jobb, skulle deras liv kännas mindre tråkiga och enformiga. Det är liksom en milsvid skillnad mellan att gå och ta det relativt lugnt på en dagverksamhet, och tvinga sig upp kl. 5-6 varje morgon och gå till ett jobb som innebär arbete till sena eftermiddagen, för att inte tala om de som jobbar natt. När man kommer hem är man så trött att man inte ens orkar fundera på om tillvaron känns tråkig, man ser bara fram emot helgen när man får vara ledig och koppla av.

Jag kände att det blev för många att svara på. Jag vet att jag hamnar i försvarsställning, men nu går jag lite OT. Jo, jag vill väl ha lite uppmärksamhet, men är det inte det FL är till för? Jag har tagit till mig det de har skrivit. 

Jag jobbar 08:00-16:00 varje dag och ibland jobbar jag över. Vi jobbar även helger ibland.

I min kommun är flera av de dagliga verksamheterna absolut sånt som vanliga företag hade kunnat göra/också gör. Jag har varit på ett flertal. 

Vad tar du för viktiga beslut på din arbetsplats? Vad är det som stressar och vad ska vara klart på en viss tid? Är det personer eller kanske patienter som inte kan vänta?

De som är på daglig verksamhet har en diagnos i bakgrunden. Det går inte riktigt att jämföra med normala friska personers arbeten och trötthet.

Jag har en son som knappt orkar med 2-3 timmars mental uttröttning utan att vara helt slut i dagar. Självklart är de som jobbar inom vården jäkligt trötta och utarbetade, men det förtar inte den känsla och trötthet de med diagnoser känner. Vården är något jag som normal frisk inte skulle klara av. Skifttider eller behöva vara social hela tiden, tar enormt på mig som bara är introvert.

Du har ju tidigare hävdat att ditt liv är fyllt av rikt innehåll och att du inte lider det minsta av din begränsade inkomst. Så vad är det du vill fylla ditt liv med?

Livet ser väl ut ungefär som du beskriver för många vuxna. Men ofta med tillägg för barnen och deras aktiviteter, hobbies, träning, gå ut på krogen och ta en öl, resa bort och hälsa på vänner, semesterresor. 

Många som går på dagverksamheter skulle dock mycket väl kunna klara av riktiga arbeten. På dagverksamheter där man bara sysslar med nöjen, spelar spel lägger pussel, tecknar och målar eller stickar/virkar hånar man egentligen en del av brukarnas intelligens och förmåga till arbete. Jag har känt två personer som gått på sådana dagverksamheter som verkligen ville komma i arbete, men de hölls tillbaka av personal som ansåg att de inte var arbetsföra eller inte skulle klara av tempot och kraven på en arbetsplats. Diagnoser behöver absolut inte vara ett hinder. Snarare kommer en del brukare att bli bättre av att komma i sysselsättning. Därför var det så bra som det var innan, där dagverksamheter över hela landet utförde arbeten åt företag.

Gå till närmsta katthem, adoptera en katt som blivit övergiven. Då har du någon som väntar på dig när du kommer hem och som ger dig sällskap på precis rätt nivå varesig du spelar skyrim eller kollar på serier.