Hur långt gick det innan ni separerade?

Du kommer till att börja med troligtvis att må sämre psykiskt efter en separation, det är rätt påfrestande att skilja sig. Men du behöver tänka på att du bara har ett liv och att du troligtvis kommer att vara missnöjd i resten av ditt liv om du stannar. 

Tänk igenom de olika alternativen noga.

Du kan bli piggare med tiden och då lättare klara att hjälpa ditt barn. Du slipper oroa dig flr städning t.ex., din nivp räcker då.

Om din fru orkar gå till gymmet så skulle hon ju också orka ha sex någon gång ibland, även om sexintresset ofta avtar lite i alla förhpllanden. 

När du är separerad behöver du sedan vara aktiv för att finna någon ny. Använd dejtingsidor som Mötesplatsen, gå en kurs och/eller gå med i en förening för något som du är intresserad av. Lär dig dansa bugg (om du inte redan kan det) och gå på danser. 

Men hur stökigt/smutsigt kan det bli när ni bara är två vuxna, du skriver att det är så stökigt att hon skäms för att ta hem vänner?

Håller med om det första, det gäller att kunna "stå ut" med att må dåligt efter separationen, det blir bättre.

Sex som är bra med någon man är attraherad av har man, det handlar inte om att det skulle vara fysiskt jobbigt.

Varför behöver han hitta en ny, varför prioriteten på det? En miss många gör, inte minst jag själv är att direkt hoppa in i nästa förhållande. Det blir bättre om man lär sig att leva själv och att bearbeta det tidigare förhållandet. Men som sagt, jag har gjort så många gånger.

Håler med, man behöver en period att sörja och hitta fotfästet på.

Men de flesta mår bättre av nära relationer i det långa loppet. Det kan vara nära vänner eller en partner. Så man ska definitivt börja leta när man börja känna "fast mark under fötterna" efter separationen..

Jag behöver inte hennes tillstånd, men hon har sagt rakt ut att onanera du för jag har ingen sexlust.

Jo, nog har jag också tankar på hur en tillvaro som ensamstående skulle vara. Men just nu har hon uttryckt vilja till viss förändring så vi kanske kan rädda detta. Men har inget hänt på 3 månader så kommer jag att ta initiativet till att skiljas.

Vi är två vuxna och två tonåringar. Gränsen för vad som är för stökigt/ostädat är olika för mig och min fru. Framför allt är ytan viktigast för henne, vad ska gäster säga om de ser att det är damm i finporslinet 7 vitrinskåpet, jag skulle skämmas ihjäl. Ett typiskt uttryck från min fru.

Hur gamla är barnen?
Du skriver att ni har ett barnbarn så tolkar det som att barnen passerat småbarnsstadiet i alla fall, så hur kan ni ha problem med stök hemma så ni skäms för att ta hem folk?

Hur svårt kan det vara att plocka undan efter sig när man gjort något och lägga tillbaka saker direkt där de ska vara?
Jag har torrmoppar som jag kör med en i köket för att hålla undan smulor och en i sovrummet för att hålla undan dammråttorna dagarna mellan dammsugandet.
Har man ordning tar det inte lång tid att dammsuga och torka av golven ibland.
Jag har katt som får gå in och ut som den vill och jag lägger inte mycket tid på städning för jag kör lite varje dag i farten liksom. Borstar jag tänderna torkar jag av handfatet och toastolen, lagar jag mat torkar jag av bänkar och drar med moppen för att stoppa smulor osv. 
Saker som ska upp på övervåningen går jag antingen upp med direkt eller så lägger jag det i trappen och tar faktiskt med mig det när jag går upp!

Jag är ledsen och säga det men hon har nog sedan länge ledsnat på erat förhållande.
Du beskriver henne som jag tror mina ex skulle beskrivit mig på slutet.
Hon är kvar bara för bekvämligheten och att ni redan varit tsm i 30 år så då kan hon lika gärna fortsätta.
Dumpa så ni båda kan bli lyckliga.

Det var du som använde ordet tillstånd, men sak samma. Funderat på att skaffa en KK? Vad hade hon sagt om det, tror du? 

Bra att du ger det en tidsfrist TS! För annars kan det ju pågå hur länge som helst!

Har tydligen missat något. Hur lång tidsfrist fick hon?

Tre månader enligt inlägg 26.

Läst tråden och undrar hur det gått?

Ingen bättring, jag har flyttat ut från vårt gemensamma sovrum. Jag var också tydlig med att det var för att hon inte tagit något initiativ till att förbättra något. Att det är värre att ligga i den gemensamma sängen och hoppas än att sova själv.

Min fru har sagt rent ut att hon inte vill försöka förändra något. Och om viljan inte finns är det svårt. Jag har tagit detta steg, så får vi se när/om jag tar steget att separera.

Svår situation TS. Jag är kvinnan men är också den som - i alla fall just nu- har lusten kvar, medan mannen först drog ned frekvensen och sedan blev det tydligt att han har potensproblem. Nu har det varit ett försök till sex på tre månader och det misslyckades tyvärr. De första 25 åren hade vi sex varje vecka och det var alltid bra. När jag lite milt antyder att det inte behöver vara ett problem och han kanske kunde tala med en läkare om det? Så hummas det och inget händer.

I övrigt hade jag/vi en kris för några år sen och jag var på väg mot en skilsmässa, men efter det har vi båda blivit mer måna om varandra igen i vardagen och skaffat gemensam ny hobby som tar mycket tid och planering. Så att vi faktiskt interagerar mer med varandra och inte bara sitter en vid datorn och en i soffan på kvällarna. I den nya hobbyn så hittar vi både segrar och nederlag, man skrattar och svär ibland och blir mer av ett team, igen.

Jag tror alltså att man behöver nya gemensamma mål när barnen blivit stora, och par som har det har nog bättre odds att förbli ihop. Ibland delar man bara inte bild av hur livet ska vara framöver och då kan det bli omöjligt att fortsätta även om man trivs med själva relationen för det mesta.

Mitt sexbehov har jag just nu löst på annat sätt, och jag är ödmjuk inför att jag själv när som helst kan få ändrade hormoner och tappa lusten. Jag är inte beredd att lämna ett bra partnerskap för en sån sak. Jag skulle ge honom friheten om jag själv inte kunde eller ville ha sex, och det vet han. Det vi har byggt genom åren är viktigare för mig än en stunds kontakt med en annan kropp, om det bara är det det handlar om.