Den där första sexuella attraktionen?

Jag skulle säga att allt är relativt... det går alldeles utmärkt att behålla attraktion, passion, hett sex osv igång i flera år  - det handlar bara om prioriteringar och att man fattar att attraktion är färskvara som man ständigt måste jobba på och underhålla. 

Man får inte sluta att anstränga sig för varandra även när vardagen knackar på med disk,  dåliga ovanor  och övertid på jobbet... 

Man får inte sluta prioritera sexet och passionen även om man ska upp och jobba kl 5 och även under värsta mensvärken. 

I början av ett förhållande kan man ju mörka rätt mycket av vardagen ..man diskar när man sagt hejdå.och gått hem, man undviker att ses under mensen och man avstår många saker för att vara tipp-topp fräsch och sugen på sex... Sen blir man mer och mer bekväm med varandra och vill börja göra saker tillsammans utanför dörren och som då gör att sexet hamnar längre bort, man somnar efter en lång dag hos mormor,  man tar inte längre ledigt en måndag utan jobbar och stupar i säng utan sex, man lever allt mer som ett par och sexet byts ut mot mysbyxor,  Netflix och chips...

Jag levde i ett 15 år äktenskap och vi var tokkåta på varandra i minst 10 år med massa sex och passion. 

Lika nu.. en ny partner sedan drygt 1 år och vissa dagar kliver vi inte ur sängen för att vi helst vill ligga . Vi har massa sex och prioriterar det. Vi kan käka makaroner och korv såna dagar för att snabbt få i oss något och sen gå tillbaka till sängen.  Mobiler är på ljudlöst och ingen tv...

Kan det ha med "nötande" att göra?
Med mitt ex började allt med en rejäl "kanin-period", gängade hit och dit hela tiden.
Förlovade oss, flyttade ihop och fick barn - då började raset!
När jag inte ens fick ta i henne utan att hon vände sig bort fick jag nog och hon åkte ut.
Är idag särbo med en klimakterie-kärring men .... allt funkar. Vi ses helger och semestrar, har respekt för hormoner och vad man vill och när.(Gäller både henne och mig, man kan ju inte förväntas vara kåt bara för att man är man?)
Vi slipper all grå vardag och vi är båda bekväma med att ha egentid och varsitt liv.
Men. vi pratar med varandra och respekterar att vi tycker olika vilket var lite nytt för mig efter så många år.

Taskig du är. Om det verkligen finns en kvinna i ditt liv så låter det inte som att du håller henne särskilt varmt om hjärtat precis. Inte med såna glåpord. Tänk om hon skulle kalla dig gubbslem? Ni män åldras ni också vet du.

Haha, ja för det finns ju inte en uppsjö av smala attraktiva kvinnor som hade valt en sån som dig. 🤣

Absolut! Det är mina erfarenheter. ☺️

Vad bra! Då känns det genast lite mer hoppfullt.

Nämen ojsan ...skrev jag någonstans att det var jag som inledde avslutet? Men jag tog till sist beslutet. Lever idag med en kvinna som jag kan respektera och bemöta intellektuellt.
Varför verkar du så arg? Kan du inte relatera till att kvinnor också kan bära sig illa åt i ett förhållande?
Som vissa män förtjänar också vissa kvinnor att åka ut på arslet i ett förhållande.
Mitt ex bytte snubbar oftare än trosor, min kvinna träffade min son 6 månader efter första dejt.
Rätt eller fel men allt har funkat i snart 11 år och jag har kvar samma kvinna som jag mötte för 11 år sedan
Och - hon har funnits i mer än hälftens av hans liv, jag är så tacksam över hur det har funkat under dessa år.

För att du kallar din nuvarande kvinna för "klimakteriekärring"? För det är väl henne du syftar på när du pratar om särbon? Eller så förstår du inte vad det ordet betyder. 

Yepp, hon är en klimakteriekärring. Det hör till åldern och man får lösa problemen vartefter. 
Däremot ser hon sig självl som en fet klimakterie-kossa vilket jag vägrar att ens lyssna på.
Har du problem med att män och kvinnor kan umgås med förståelse och respekt för varandra?

Jag har problem med folk som skriver på ett otydligt och förvillande sätt. Du vet väl att särbo oftast betyder att man är ihop med någon fast båda bor separat från varann? Man kan inte kalla sitt ex för särbo, det blir bara konstigt.

Det är väldigt elakt med såna ord, helt oavsett vilken typ av kontakt ni har idag. Det är som om kvinnor skulle kalla sina ex för gubbslem eller gubbjävel. Taskigt.

Du kommer aldrig kunna leva ihop med någon en längre tid om du tror att dom där heta känslorna man känner i början måste finnas hela tiden. I början är det hett och passionerat, efter att tag svalnar det av och är man kär och förälskad på riktigt så blir kärleken på ett annat vis. Djupare. Och ju längre man lever ihop (och är lycklig och känner att man älskar sin partner) ju starkare blir kärleken och tryggare och härligare. Sen kan dom heta, passionerade känslorna bli starkare igen. Det går lite upp och ner men det är inte dom känslorna som gör att man väljer att leva ihop, utan det är en djupare, tryggare känsla. Man trivs ihop. Man är lycklig. Man mår bra. 

Jag har levt med mig man i snart 17 år. Det var hett första tiden. Sen blev det vardag men älskade varandra och trivdes ihop. Sen när vi gifte oss hettade det till igen, sen kom barn och under småbarnsåren är det tuffare att hålla igång glöden men eftersom vi ändå älskar varandra och ville leva ihop och funkade så bra ihop så accepterade vi att det är en tid nu då vi kanske inte är så passionerade som när vi var yngre och barnfria. Nu är barnen snart tonåringar, vi har mer tid och ork för oss själva och vi är hetare än någonsin ihop just nusamtidigt som vi har en otroligt stark och stabil grund. Kan och vill inte leva utan varandra. Ser framemot framtiden ihop.

Skulle jag bara stannar kvar så länge jag känt dom heta känslorna som var i början hade jag ju aldrig fått uppleva det fina liv vi haft och har. Den djupa, trygga kärleken som är mer än hett sex hade jag aldrig fått känna. 

Normalt att det avtar och svalnar med andra ord. Kärlek och attraktion är olika, att vara nykär och djupt förälskad är olika.

Vad är ditt problem?
Mitt ex är tack och lov mitt ex men min nuvarande särbo är en helt annan person.
Hon är, enligt egen utsago en klimakteriekärring, eller klimakteriekossa.
Skiter i vilket, hon är riktigt (väldigt) duktig på sitt jobb, hon löser problem på egen hand, hon har ett logiskt tänk som skiljer sig från mitt men tillsammans är vi oslagbara.
Dessutom - häst-tjej som inte är rädd för att ta i och få skit under naglarna.
Är dessutom otroligt smaksäker och är den som leder när vi lagar mat.
Återigen - vad är ditt problem?
Kan du inte acceptera att man kan trivas ihop fast man är en 57-årig klimakteriekärring och en 58-åtig gubbjävel som faktiskt tycker om varandra?

Jag sa ju det? Mitt problem är att du är otydlig och okänslig dessutom. Men det verkar ändå som om jag förstod det hela rätt. Du är alltså ihop med en ny kvinna idag som du i text väljer att beskriva som en klimakteriekärring? Tycker du själv att detta låter kärleksfullt och respektfullt mot henne? Det är du nog ganska ensam om isåfall.

Tiden det tar kan säkert variera men skulle tro att nästan alla kommer dit förr eller senare.

Med tiden lär man känna sin partner allt bättre (mindre spännande och kvar att utforska), partnern finns där nästan varje dag (blir tagen för given kanske) och hela förälskelsefasen i början är ju "bara" en mix av hormonerduscher i hjärnan. I början utsöndras dessa hormoner (dopamin, oxytocin m fl.) som en respons på ett nytt okänt stimuli (den nya partnern). Hjärnan vänjer sig dock vid partnern efter en tid och stimulit är inte längre lika nytt och spännande. Detta får till följd att utsöndringen av hormonerna minskar och känslan av förälskelse minskar..... 

Sen är det också så men hjärnan att den vänjer sig vid sina hormonpåslag och man måste därför få successivt större duscher för att vara kvar i förälskelsefasen.

Ok, du är inte läskunnig eller så är du totalt resistent för information.
Ja - hon kallar sig själv för kliamkerie-kärring och även klimakterie-kossa - det stämmer.
Du kanske inte har läst eller förstått det jag skrivit i övrigt.Om min respekt och förståelse.
Återigen - vad är det för fel på dig?

Ja, du har nog helt rätt i allt du skriver. Men det är trist att förälskelser är så flyktiga för de är faktiskt det enda som kan driva och motivera en till att vilja träffa en person av motsatt kön. 

Någon grå vardag vet jag inte om jag skulle orka med tillsammans med en partner. Det finns nog en anledning till att vissa trivs bättre i singelskap. 

Inte alls. Det är du som skriver slarvigt. 

Det är också en väsentlig skillnad på att kalla sig själv för elaka ord gentemot när någon annan gör det. I synnerhet då en partner som säger sig älska och respektera en. 

Det är inget fel på mig. Vad är det för fel på dig som använder elaka glåpord på din flickvän? 

Äntligen någon som ser perspektiv. 
Att bo ihop är kanske inte alltid målet. Man löser situationen efter vad som passar bäst
Vi har pratat om detta men kommit fram till att vi kanske inte alls ska bo ihop ens efter pension. Hon är en stark kvinna som vet vad hon vill, liksom jag. Vi kan fortsätta som särbo eller ... kanske flytta ihop. Men med möjlighet till "egentid" också, hahaha
Tomt med hus och man-cave och her-cave vore ju perfekt, haha

Två gånger i veckan låter som ett ganska intensivt kärleksliv, i mina öron. Att passionen svalnar lite grann efter det första året är normalt, men ni verkar ju inte ha hamnat där. Det finns folk i FL som har sex två gånger - om året!

Jag blev störtkåt på min nya kvinna, hon hade fantastisk kropp och var härlig i sängen. Passionen håller i stort sett i sig. Nu har vi legat i 25 år, en gång i veckan.

Jag tror att attraktionen kanske inte försvinner, men lägger sig lite. Man kan ju inte vara nykär hela tiden eller tycka att ens partner är den snyggaste jämt. Så länge som ni ändå finner varandra attraktiva så är det ju lugnt. .