Ni som ser er som "fattiga", vad lägger ni egentligen era pengar på?

Det är inte vad vi talar om här. Vi talar om huruvida en männsika, trots sjukdomar och andra tillstånd, som även oftast leder till sämre ekonomi, klarar, eller "har lov" (från TS och dig, bla) att göra något då och då som anses vara normala nöjen vid enstaka tillfällen för att förgylla vardagen på ett sätt de själva ser som meningsfullt, trots konsekvenserna.

Fast det är ju det vi talar om i tråden. 

Att det bara finns relativ fattigdom. Att människor känner att de behöver köpa saker eller göra fyra aktiviteter för att må bra gör dem inte fattiga. Det är inte bristen på pengar som är problemet då utan vart de kommit mentalt.

Enligt forskning mår människor väldigt dåligt av relativ fattigdom. De flesta föredrar att ha lika mycket som andra, även om det är fattigt. 

Du låter inte fattig. Det låter som du lever ett bra liv och sköter dig. Bara för att du inte kan bygga upp en förmögenhet betyder inte att du är fattig. 

Om någon mår dåligt av relativ fattigdom så är det inte pengarna som är problemet utan deras självkänsla. Man ska inte gå runt och jämföra sig med andra. Då kan man vara mångmiljonär och ändå fattig för att man känner sig av fattig i jämförelse med grannen som är mångmiljardär.

Kloka ord. Människor med dålig självkänsla (och kanske även dåligt självförtroende) tror ofta att mer pengar ska göra dem lyckligare och mer tillfreds, men det finns gott om exempel på människor som faktiskt blivit rika men som ändå är väldigt ensamma. De har inga riktiga vänner, ingen som dejtar/ träffar dem som inte vill åt deras pengar m.m. Många gånger undrar jag också varför många tror att lyxkonsumtion ska göra att andra människor kommer att gilla dem mer.

Ett bra liv hur då? Jag behöver inte bygga upp en förmögenhet, men att inte kunna göra enkla vardagsgrejer skulle jag inte kalla bra liv. Jag kan inte dejta, skaffa barn eller umgås med vänner utanför lägenheten.

Ja, om man är man och singel gäller helt andra regler. För kvinnor vill bara i extrema undantagsfall ha en relativt fattig man för långsiktig relation. 

Kämpa på! Livet är mer än familj!

Förstod att detta med tandläkarräkningar skulle dyka upp. Ja, det kan vara en god investering då att sköta sina tänder, borsta dem morgon och kväll, använda fluor tandskölj, ge fan i att äta en massa sötsaker, kakor och godis som man får karies av. Tro mig, många med dålig tandhälsa (inte alla givetvis) är själva orsak till det. De köper en cholkadbit här och en där, unnar sig goda kakor till kaffet, dricker läsk och "förstår" inte varför deras tänder blir dåliga.

Själv så sköter jag inte mina tänder! Borstar tänderna en gång per kvartal. Jag har tappat två tänder som har gått av vid roten och så har jag 3-4 trasiga tänder, plus att dom är missfärgade. Men vad gör det? Jag har tandvårdskortet så jag betalar bara 200 kr för ett tandläkarbesök. Resten står skattebetalarna för. 

Jag ska be tandläkaren laga och polera mina trasiga tänder och skaffa en brygga för mina tappade tänder, varför inte när det är så billigt? 

Precis, en människa som äger en bil och har råd med bensin för att ta sig dit hen ska, samt besiktning och andra avgifter, och ny smartphone är inte fattig. Den som påstår det hånar verkligen alla som är fattiga på riktigt.

Du har aldrig levt I glesbygd förstår jag. Där är det nödvändigt att äga en bil, hur ska folk annars ta sig till sina arbeten? Många lever sådär 5 mil från arbetsplatsen och kommunal trafik finns i princip inte, kanske en buss under morgonen och en annan under kvällen. Så ser det ut på många orter, men det visste du kanske inte? Om man nu bor i glesbygd, hur ska man till exempel kunna handla? Cykla? Mat till en familj på pakethållaren? Vintertid då snön ligger djup.och plogbilen iännu inte kommit?                                                                                                                                                     Gör en tur ut på landsbygden, tala med folk, du behöver inte åka ända upp till Norrland för att stöta på problemet med kollektivtrafik, det räcker att besöka småsamhällen i Västra Götaland. Man räknar ALLTID in kostnad för personbil i boendet, som heller inte slukar lika stor del av inkomsten, det ska i ärlighetens namn sägas.                                                                                                                                                                                      Man köper en villa på dessa orter oändligt mycket billigare än i närheten av en storstad, men där finnas heller ingen värdeökning att tala om. Den ort jag kan uttala mig om och som jag har god insikt i ligger några mil utanför Borås. Det finns gott om sådana små orter runt om i Sverige. Det som är positivt är att folk hjälper varandra på landet i större utsträckning än i städer där anonymiteten kan vara total. Hjälpsamheten på landet kan ta sig uttryck i att handla åt varandra eller erbjuda skjuts till jobbet. Fattigdomen, den upplevda, är dock riktigt svår på landsorten där andra har insyn i ens levnadsförhållanden.

Fast återigen.

Det blir lite löjligt när man säger att man är fattig för att man inte kan bo med villa och bil i glesbygd. I princip allt blir dyrare där frånsett boende men det kan man kompensera med mindre bostad mer central. 

Förstår inte varför folk som har ont om pengar envisas med att överhuvudtaget bo i villa. Hyreslägenhet borde väl vara det billigaste alternativet, men vissa kanske är "för fina" för att bo i en sådan? Bara där har du ett I-landsproblem.

Det beror väl på dels var villan och lägenheten står någonstans och dels hur och när man fick tag på villan? 

Men det finns inte hyreslägenheter på alla mindre orter! Har du aldrig varit på landsorten? Nånstans? Om det till äventyrs finns hyreshus är det inte vanligt förekommande, det är alltså inget val man gör att bo i villa utan det är så man bor om man vill ha tak över huvudet!' Det är mestadels mycket billigare att bo i hus än hyreslägenhet! Tror du får vakna upp lite och se hur livet kan gestalta sig på andra platser än i storstadsområdena. I-landsproblem? Otroligt, jag trodde folk hade bättre koll!                                                                                                                                                          Frågan var om folk ser sig som fattiga, ja det gör de naturligtvis om de bor i en gammal nedgången kåk som behöver renoveras, om ny värmepanna behövs och inga pengar finns och banken inte lånar ut några! Kolla vad en värmepanna kostar och du blir chockad!                                                                                                                   Alltså, du behöver en rejäl uppdatering på förhållandena utanför storstäderna, det vill säga om du inte driver med oss. Jag tror nästan det, så mycket okunskap kan inte finnas egentligen. Men om du inte driver med oss när du gör dig till åtlöje så gör en tur, ta med dig ett tält och gör en eriksgata nästa semester, tala med folk. Tält är nödvändigt för alla småorter har inte hotell eller vandrarhem. Efter att ha rest runt ett tag fattar du att  många människor på landsorten måste bo i hus och ha bil och trots detta betraktar sig som fattiga.                                                                                                                                                                                       Det är inte bara att söka sig till storstadsregionerna i tron att jobb väntar inom den egna branschen. Villan ska man bli av med och vem vill ha "ett renoveringsobjekt"? Har man tur finns det en händig spekulant som ser ett köp som en utmaning, kanske en snickare.                                                                                                                                                                    

En sak att känna sig fattig. En annan sak att vara det. Jag kan köpa en lyxyacht och ha svårt att få det att gå ihop men jag är knappast fattig för det.

I alla tider har folk av ekonomiska skäl lämnat landsbygden för storstäderna. Så är det även idag. 

Och det bara fortsätter...suck.

Okunnigt och inskränkt så det förslår.

Nja.

Idag finns även en tydlig motström av tjänstemän som kan jobba på distans och plötsligt bestämmer sig för att sälja villan i fina området och istället bo i ett välutrustat hus ute i busken. De nettar då några mille att sätta på börsen och deras barn växer upp utan att bli rånade på sina mobiler eller behöva vänta på nedspydda busshållplatser i stan.

Jag känner själv ett par familjer som gjort så.