Bo med folk med samma samhällsklass

Bo i det område där ni också har råd att leva. 

Att kombinera att bo så dyrt att ni inte har råd med guldkant utöver boendet plus att barnen kommer hamna i skola med folk som troligen har massor med pengar är som upplagt för att era barn ska känna sig fattiga. 

Vi bor i ett "övre medelklassområde" och passar bra in. Nu i gymnasieåldern så har vårt barn fått klasskompisar från andra områden med extremt mycket pengar (boenden för 30 miljoner och uppåt, reser för många hundratusen om året där vi "bara" reser för 100-150 000 om året) och plötsligt känner hon sig fattig vilket hon inte alls är. Men vårt hus för typ 10 miljoner är ett av de billigaste bland vännerna, vi har äldre bil än alla andra och vi bor på 3-stjärnigt istället för 5-stjärnigt när vi reser. 

Hon vet att vi har det bra ställt och runt en tredjedel av hennes närmaste vänner har det som vi eller något sämre. Men bara det att få inblick i den värld som hennes allra närmaste vän lever i har fått henne att drömma om saker hon inte kan få. 

Nej, och sen medföljer ofta en del konstiga värderingar på köpet.

Mina halvsyskon som bott mer privilegierat slängde panten i soprona "för om man pantar tror ens kompisar att man är fattig".

I ett annat sammanhang när jag gick i internationell skola i Frankrike och vi skulle berätta om hur man hade det i sitt land satt en svensk ambassadörsunge från Stockholm och sa på fullt allvar att "I Sverige har alla kök och matsal, och man äter i matsalen om man inte är liten och föräldrarna har middag."

Jag ville inte att mitt barn skulle bli så.

Låter vansinnigt att bo så. Det är jätteviktigt för barn att passa in i gruppen. Man skall helst vara i mitten i det område man bor i det är bäst för barnen. Om det inte innebär ett område med kriminalitet och otrygghet förstås. 

Vi bor i ett litet för fint område och det har skapat viss otrygghet och en känsla av att inte vara bra nog för min son. 

Det hade nog varit bättre för barnen att växa upp i ett mer medelklassområdez. Min son sa det nu, nu när han studerar på universitetet och jag tror att han har rätt i det kanske.

 Men jag trivs med den fina naturen, närheten till badstrand och skog.
Människorna här, många har blivit väldigt snobbiga. Det var mer avslappnat när vi flyttade hit för 25 år sen. Nu måste alla visa hur rika de är. 

Det är väl den här högerpolitiken som gjort att så många i Sverige blivit stormrika antar jag? För 25 år sen hade folk normala bilar. Nu flashas det med Porsche, enorma Mercedes, BMW X7 och liknande. Någon Ferrari också. Teslorna har försvunnit, de är inte längre poppis..

Detta att det är en skam att verka fattig bland ungdomar ser jag som något väldigt negativt idag. Allt går ut på att visa att man har pengar??
Så andefattigt.
Bryr de rika unga sig inte om miljön?

Oavsett vilka grannarna är i området ska ni ju inte skaffa en bostad som orsakar att ni lever ur hand i mun utan marginaler. Då är bostaden för dyr.

Sen är det bättre för den mentala hälsan att tillhöra mitten eller toppen av ens sociala krets rent ekonomiskt. Då har man råd att göra det ens vänner gör och man har råd att bjuda nån mindre bemedlad vän ibland - och det känns fint och kul att kunna!

Om hyresrätten är så pass dyr tycker jag inte alls att ni ska ta den. Det är en så dålig ekonomisk affär för er del, när ni flyttar har ni inte kunnat spara nått och lägenheten finns det inget värde i för er. Det finns såklart mycket i det din man pratar om men det blir stora skillnader och jobbigt om ni inte har råd att hänga med på nått annat vare sig det är med nya vänner från området eller era gamla vänner. 

 

Jag växte upp i en sådan priviligerad miljö och skulle inte utsätta mitt barn för det även om jag hade råd, vilket jag inte har numera. 

Jag förstår din mans argument om kontaktnät, det har han faktiskt rätt i, men det kommer att vara på nåder. Många barn/ungdomar i den miljön är väl medvetna om vilka som ?räknas? och inte. 

Det är så självklart att de inte reflekterar över det men ändå agerar utifrån det. Att ni bor i hyresrätt skulle till exempel inte gå obemärkt förbi 

Det jag inte stod ut med under min uppväxt var människosynen. Människor utan pengar är losers och deras situation är alltid självförvållad.

Alla förmögna är självfallet inte så, jag blev inte uppfostrad på det sättet, men många blir det. Jag mådde också dåligt av att allt handlade om status och yta. Jag är en introvert person som blir stressad av sådant.

Pappa hade en vän som tog livet av sig för att han förlorade allt på grund av dåliga affärer och lämnade efter sig fru och barn. Det är farligt att basera hela sitt liv enbart på vad man gör och äger eftersom allt det kan tas ifrån en. 

Jag stod faktiskt inför samma val som ni för några år sedan och utifrån mina egna erfarenheter valde jag att inte flytta till det exklusiva området utan ett vanligt, lugnt medelklassområde. 

Sedan är medelklassen lite rolig utifrån mitt perspektiv och min bakgrund. Den sociala pressen kan vara hård där också på andra sätt men det är en annan tråd.

Sonen har vänner från olika samhällsgrupper idag och det är verkligen bra för honom. Han växer upp på ett helt annat sätt och är bättre förberedd på livet än jag var, som fick en chock när mina omständigheter förändrades. 

Jag tror det är enklare att bo bland folk med liknande värderingar, intressen mm som en själv. 

Däremot avråder jag starkt från att bo i ett dyrt område som slutar med att ni lever på marginalen i hopp om att era barn ska "lyckas" i livet. 

Vi bor själva i ett villaområde, jag som ärvt fastigheten så vi har inga lån. Våran närmaste granne har egen helikopter på tomten = jättekul för våra småbarn, de står och skriker och viftar med armarna på backen när de flyger iväg. Så man kan säga att vi bor i ett rikt område. Inte många med bolån.

Tro inte att alla är löntagare/arbetarfolk i rika områden. Flesta i vårt område jobbar inte utan lever på kapitalvinster och utdelningar. Jag själv är hemmafru och fördriver min tid med hobbys.

Men vad ni än gör, sätt er inte i en situation där ni utsätter er för ekonomisk stress. Se till att ha goda marginaler, barnen har råd att idrotta, resa mm. Och att ni har tid att umgås med era barn. Inte att ni tvingas jobba häcken av er för att bo flott. Räkna in om en av er skulle bli arbetslös/sjukskriven, tufft behöva flytta om man hamnar i sån situation. 

Oavsett typ av område, är det dumt att skaffa sig en så dyr bostad att man har små eller inga marginaler. Man ska leva också. Samt helst ha en buffert.

Om en dyrare bostad är enda vägen bort från ett utsatt område, ok. Men så verkar det inte vara i ert fall. Ni verkar ha råd med en bostad i ett bra område, utan att behöva vända på varenda krona.

Men din man ska prompt bo bland överklassen? Fast ni egentligen inte har råd med en sådan livsstil. Men skulle ha det gott ställt i ett "vanligt" område.

Vad är det för kontaktnät din man hoppas att era barn ska få? Tror han inte att de kan få en bra framtid i ett medelklassområde, där många är välutbildade och har det bra ställt, men inte nödvändigtvis badar i pengar?

Sen vill barn ha det kompisarna har. Man ska inte stirra sig blind på det när man väljer bostad eller skola, men det ÄR inte roligt att vara den fattigaste ungen i kvarteret eller i klassen. Välj hellre ett område där ni tillhör det övre skiktet ekonomiskt, utan att vara mycket mer välbeställda än alla andra.

Jag kan tänka mig ts menar vissa gator på östermalm, grevegatan tex har mycket billiga hyresrätter. Relativt nära dyrare bostadsrättsföreningar.

Vet det finns i danderyd med hyresrätter, även lidingö har ju mycket billiga hyres bla larsberg (kan ju kännas fint säga att man bor på lidingö eller danderyd). Vaxholm har ju med lägenheter men inte granne med dyra villorna och osäker om det är hyres. 

Just hyreslägenhet alltså det är ju i regel folk utan fast inkomst, bidragstagare/låg lön/sjukskriven som inte kan köpa något.

Hänger inte heller med om ts bara fyllesvamlat nu när det varit långhelg eller om hon är seriös. Men få en fot in i hos överklassen genom en hyreslägenhet 4-8 km bort tror jag blir omöjligt. Lägg er tid på något vettigare. Framförallt för barnens skull. Njut av livet tillsammans istället för att sträva efter att låtsas vara något ni inte är.