• Anonym (Söker frihet)

    Finns det någon som kommit ur en djup depression? Hur gjorde ni?

    Hej

    Jag har haft problem med depression i flera år och det är helt omöjligt för mig att komma ur den. Har testat SSRI, psykolog, att träna och hålla en bra kost men med tiden har jag bara gett upp eftersom inget hjälper. Just nu gör jag ingenting för att förbättra mitt mående och lider av ångest och självmordstankar som bara blir värre och värre. 

    Det jag söker i den här tråden är människor som kan skriva om hur de tog sig ut en liknande situation. Om det nu finns några här skulle jag gärna vilja veta vad som fungerade för er. Alla tips mottages gärna.

  • Svar på tråden Finns det någon som kommit ur en djup depression? Hur gjorde ni?
  • Tyra myra

    Förutom medicinering brukar meditation vara en god hjälp för vissa, dock inte för alla. 


    Studier visar att regelbunden meditation kan minska negativa tankespiraler, ångest och stress, samt förbättra den allmänna livskvaliteten.


    Mindfulness och meditation hjälper till att skapa en ökad medvetenhet om tankar och känslor, vilket kan göra det lättare att hantera depressiva symtom. Genom att träna på att observera sina tankar utan att fastna i dem kan man få en mer accepterande inställning till sig själv och sin situation.

    Meditation kan också bidra till att minska aktiviteten i hjärnans "larmcentral", amygdalan, vilket kan leda till minskad oro och ångest.


     


    Att ha tålamod med sig själv är viktigt varje myrsteg är ett steg framåt, glöm inte det Hjärta
  • Anonym (D)

    Det handlar om att hitta kärnan till varför du mår dåligt.

    Blodprover för atr utesluta andra åkommor
    Partner
    Jobb
    Barndomstrauman 

  • Anonym (Axel)
    Anonym (Söker frihet) skrev 2025-05-10 19:34:57 följande:
    Det tror jag en sådan sak som kan hjälpa. Det måste ge så mycket mening att ha barn och familj. Tyvärr är det uteslutet för mig. 

    Ja tyvärr går depression i min familj, även självmord. Det är som antigen blir man i min familj jätteglad, motiverad och social eller en deprimerad eremit.  
    Om du äter genetiskt sårbar skulle jag råda dig att gå till en läkare.
  • Anonym (Therapy)

    Förra sommaren var jag så djupt nere att jag var bokstavligen minuter ifrån att ta livet av mig. Jag var sjukskriven sedan ca ett halvår då för andra orsaker. jag hade en dålig läkare som inte förstod något. Nåväl, jag gjorde det riskabla valet att byta VC mitt i en sjukskrivning och jag hade sån enorm tur att jag hittade sannolikt världens bästa läkare på en enkel vårdcentral! Sånt bemötande, så inlyssnande, förstående, respektfull, aldrig varit med om liknande. Just då fanns ingen psykolog där, men en ny började en månad senare och han var också fantastisk. De båda satt med mig omväxlande långt utöver bokade tider. Inte tal om några antidepressiva då jag inte tror på det utan att lösa det som är fel istället. Jag var så inne i mina tankar att jag måste dö och det finns liksom inget annat, men varje gång hos psykologen fick han mig att lova att inte göra något tills nästa gång och jag håller alltid mina löften. jag sköt alltså upp döden en vecka i taget..Nu är det ett nytt liv. Psykologen är inriktad på Metakognitiv terapi som visar på väldigt goda resultat på oro/ångest och depression. Förutom det så var det rena stödsamtal när jag mådde som sämst. Han tycker även att jag skulle behöva en annan typ av terapi som t ex Ipt eller relationell PDT för att förstå på ett djupare plan varför jag mår som jag gör. Han har så rätt i det såklart men det är svårt för mig då jag har så svårt att tycka om och lita på människor och särskilt kritisk är jag till psykologer som jag ofta tycker illa om. Tyvärr ger han inte de sorterna av terapi då han menar att han inte kan dessa så bra. jag trycker mer på att personkemin och tilliten är viktigare. 

    Vad jag vill komma fram till med mitt svammel är att prova med vård igen, läs på om olika terapiformer och efterfråga remiss till dessa, det är ju olika vad som passar en. Ge inte upp! jag är ett levande bevis på att det går att bli bättre!

  • Anonym (Axel)
    Anonym (Therapy) skrev 2025-05-10 21:55:51 följande:

    Förra sommaren var jag så djupt nere att jag var bokstavligen minuter ifrån att ta livet av mig. Jag var sjukskriven sedan ca ett halvår då för andra orsaker. jag hade en dålig läkare som inte förstod något. Nåväl, jag gjorde det riskabla valet att byta VC mitt i en sjukskrivning och jag hade sån enorm tur att jag hittade sannolikt världens bästa läkare på en enkel vårdcentral! Sånt bemötande, så inlyssnande, förstående, respektfull, aldrig varit med om liknande. Just då fanns ingen psykolog där, men en ny började en månad senare och han var också fantastisk. De båda satt med mig omväxlande långt utöver bokade tider. Inte tal om några antidepressiva då jag inte tror på det utan att lösa det som är fel istället. Jag var så inne i mina tankar att jag måste dö och det finns liksom inget annat, men varje gång hos psykologen fick han mig att lova att inte göra något tills nästa gång och jag håller alltid mina löften. jag sköt alltså upp döden en vecka i taget..Nu är det ett nytt liv. Psykologen är inriktad på Metakognitiv terapi som visar på väldigt goda resultat på oro/ångest och depression. Förutom det så var det rena stödsamtal när jag mådde som sämst. Han tycker även att jag skulle behöva en annan typ av terapi som t ex Ipt eller relationell PDT för att förstå på ett djupare plan varför jag mår som jag gör. Han har så rätt i det såklart men det är svårt för mig då jag har så svårt att tycka om och lita på människor och särskilt kritisk är jag till psykologer som jag ofta tycker illa om. Tyvärr ger han inte de sorterna av terapi då han menar att han inte kan dessa så bra. jag trycker mer på att personkemin och tilliten är viktigare. 

    Vad jag vill komma fram till med mitt svammel är att prova med vård igen, läs på om olika terapiformer och efterfråga remiss till dessa, det är ju olika vad som passar en. Ge inte upp! jag är ett levande bevis på att det går att bli bättre!


    Mycket bra gjort av dig! Jag tror också på tt hålla sig borta från mwsicciber i de flesta fall. Fast det finns undantag så man ska inte uttrycka sig allt för kategoriskt 
  • Anonym (Hoho)

    Homeopati. Utan tvekan.
    Tacka mig sen

  • Anonym (Linn)

    Jag var djupt deprimerad och det som tillslut hjälpte mig var periodisk fasta, helt sluta med socker, promenader i naturen och ljudböcker. Hundratals ljudböcker där jag kopplade bort från mig själv och levde mig in i andra världar. En dag vaknade jag upp och bara Kände mig som mig själv igen. 

  • Anonym (depp)

    Jag hade en djup depression och förstår i efterhand att det nog pågick i åratal men jag bara kämpade på. Fick SNRI och blev snabbt mycket bättre, det hjälpte mig så mycket. Fick också samtalsterapi vilket hjälpte också. Tog tag i saker jag inte orkat med tidigare och hittade lösningar på till exempel min arbetssituation som kändes helt hopplös innan. Det värsta var att man fick skygglappar och bara tänkte i samma negativa cirklar. Jag led i åratal i onödan känns det som nu. Håller på att trappa ner medicinen nu, är orolig för alla tecken på återfall. För mig är det nog ganska kemiskt tyvärr, hoppas att jag inte behöver ge upp och äta medicin för alltid.

  • Anonym (Sluta grubbla)

    Slutade tänka. Varje gång jag kom på mig själv med att grubbla nöp jag mig i armen hårt och började göra annat för att sysselsätta mig. 


    Enda medicin som haft någon funktion för mig var fluoxetine. Men jag behövde också göra mindfulness.SLUTA TÄNKA.  i kombination med träning för bra hormoner, och bra kost.

    Om jag börjar tänka faller jag lika snabbt igen, för jag har verkligen ingen som helst anledning att leva. Jag har inget alls, inget jobb, inga pengar, inga vänner, ingen hobby, inget, inget. 

    Att sluta tänka på det är det enda som hjälper?.

  • Anonym (Anonym)

    Jag hade depression i ca 6 år konstant. Alla saker som hjälpte mig:
    1. Hade en stöttade familj som alltid fanns där för mig
    2. Efter flera år av att gå till fel psykologer hittade jag sedan den rätta som hjälpte mig - detta är jätteviktigt att gå till en som förstår en.
    3. Jag började styrketräna. Detta är nog den viktigaste delen som gjorde att jag kom ur min depression, det fick mig att komma ut ur sängen och att jag hade något att åka till som fick mig att må bra, jag la upp olika mål med träningen som gjorde att jag fick ett syfte. Finns olika mängder av träningsformer!
    4. Husdjur, vi hade hundar som gjorde att man tog sig ut på promenad och hundarna fanns alltid där med närhet, att klappa och ha den närheten.
    5. Jag och min mamma kollade massor med reality serier, det gjorde också mycket att kolla på något lättsamt om dagarna.
    6. Som värst åt jag ångestdämpande, sertralin, lugnande och sömntabletter. Det var först när jag samtalade om vad som gjorde att jag hade en depression som saker började bli bättre, det tar tid men med rätt hjälp och hjälpmedel så kommer det göra mycket!

    I det stora hela så var allt det ovan som gjorde att jag kom ur min svåra depression. Sen kan man må dåligt i perioder, men har aldrig fått ett "återfall" till den depressionen.som jag hade. Tror det viktigaste är att du tar reda på vad det är som gör att du har en depression och tar det därifrån. Förstår när det är som värst så har man inte ork till något och allt känns hopplöst, men kanske med hjälp av denna tråden så kanske du kan få tips och framförallt veta att du inte är ensam

  • Anonym (Söker frihet)

    Tack för alla svar. Det var uppmuntrande läsning att så många kommit ur svåra perioder. 
    Jag har tagit till mig en del som jag vill implementera i mitt liv. 
    Exempelvis kommer jag börja meditera och göra några livsstilsförändringar med mindre skärm och mer fysisk aktiv livsstil. Mitt mål är att börja långsamt och hitta tillbaka till den glada personen jag var innan. 
       

  • Anonym (Söker frihet)
    Anonym (Sluta grubbla) skrev 2025-05-13 19:36:41 följande:

    Slutade tänka. Varje gång jag kom på mig själv med att grubbla nöp jag mig i armen hårt och började göra annat för att sysselsätta mig. 


    Enda medicin som haft någon funktion för mig var fluoxetine. Men jag behövde också göra mindfulness.SLUTA TÄNKA.  i kombination med träning för bra hormoner, och bra kost.

    Om jag börjar tänka faller jag lika snabbt igen, för jag har verkligen ingen som helst anledning att leva. Jag har inget alls, inget jobb, inga pengar, inga vänner, ingen hobby, inget, inget. 

    Att sluta tänka på det är det enda som hjälper?.


    Känner igen mig i det du skriver. Jag har jobb men är egentligen ganska ensam precis som dig. Försöker få slut på grubblandet med att spendera allt för mycket tid framför skärmen som inte är bra för mig. 

    Hoppas på det bästa för oss båda :)
Svar på tråden Finns det någon som kommit ur en djup depression? Hur gjorde ni?