Trött på mitt jobb som socialsekreterare

Letar hyreskontraktet, men brukar vara så disträ, jag har nog lagt det på ett "så bra ställe så jag kommer ihåg, men kommer inte ihåg ändå" så jag kikar nog in på hyresvärden då det ändå är på vägen till kommun.

Ja vi får hoppas det, socialtjänsten nekar allt fler.

Aktiva mssbrukare är svåra människor att bemöta, man interagerar med dem, men också med missbruket som styr, manipulerar och gör människan egoistisk.  Förstår att du behöver vila från det!

Jag får av Försäkringskassan nu, så nu i Maj får jag bara för 3 dagar. och jag hade 12 dagar på a-kassa så när dom är slut om jag inte fått fel information är min ersättning 223:-/dag före skatt.
Förhoppningsvis nu då jag är extra på en plats där de behövs med en bekant så chanser finns ju för anställning, förra dom hade var mer intresserad av mobilen än att hjälpa till.. Frågar mig dom dagar jag varit där om jag kommer nästa dag. vilket jag säger ja till... visst ingen ersättning men blir iaf bjuden på lunch så behöver inte ta med något.

Jag förstår, det är tufft. Är såklart lugnt att byta yrke. Kanske hitta något lugnare som inte handlar om att lösa människors problem hela dagarna. 

Man blir oftast inte nekad om man inte äger något av värde. Har du hus och bil får man sälja av det först och leva på dom pengarna. Och skött sig med arbetsförmedlingen.

Det ska vara till för dom allra fattigaste, som inte äger något av värde. Det gäller inte i första taget folk med aktier, bostadsrätter och villor. Däremot med tanke på den höga arbetslöshet vi har. Och en arbetsmarknad som blir allt otryggare och sämre. Facken urholkas, väldigt mycket arbetsplatsolyckor och mycket arbetsmiljö problem som ökar.

Så kommer dom med hus/bostadsrätt och bil. Att vara det som drabbas allra hårdast när regeringen inför sin kraftiga försämringar och snabba nedtrappningar av a-kassa och aktivitetsstöd. Det stora problemet med det, är att det idag tar betydligt längre tid att få ett arbete. Och det är mycket hårdare klimat.  När vi inte längre har bra förutsättningar och trygghet för sådant här. Jag menar jag behöver inte ha 140 , i.IQ. För att förstå att det kommer få väldigt förödande konsekvenser för många. 
Med tanke på den höga arbetslöshet som råder. Jag tror inte riktigt att en hel del människor förstått detta.

Dessutom har kommunerna och social tjänsten fått en väldigt otacksam uppgift. Då regeringen och arbetsförmedlingen vill lägga allt mer ansvar på kommunerna och social tjänsten att ta reda på arbetslösa mer. Och framför allt långtidsarbetslösa. Det pågår just nu ett aktivt uppdrag hos arbetsförmedlingen just på uppdrag av regeringen kallat "svåra fall, uttömda resurser"  Det handlar i praktiken om att "göra sig" av med långtidsarbetslösa och få dom utskrivna ur program som jobb och utvecklingsgarantin för att istället tvingas söka just försörjningsstöd hos socialen istället.

Man kan ju undra varför en myndighet som Arbetsförmedlingen då ska finnas? Om den ändå är så oproduktiv och misslyckas med att hjälpa dessa individer. Man kan inte lägga allt på dom arbetslösa. Insatserna borde vara betydligt bättre och med starkare kvalitet. Med tanke på hur mycket skattepengar det kostar. Men det säger man inget om märkligt nog. Jag tror hela systemet skulle behöva göras om. 

Till TS, ni har fått en väldigt farlig arbetsmiljö också. Jag tror några år helt ok. Sen är man slut. Dags byta jobb för att rädda din hälsa. 

En hel del har blivit fattigare i Sverige.

Förstår dig ts. Att år ut och år in handlägga ärenden måste vara tungt, särskilt i de många fall där man inte kommer någonstans. En cirkel med insatser av arbetsträning, sfi, sjukskrivning, möten, upprörda personer som inte tål krav, hårdare regler, utsatthet och uppgivenhet och irritation som går ut över handläggaren.  Jag jobbar i liknande bransch men med mer varierande fall där en del är lättare att handlägga och mer positiva, som koordinator inom rehab. Kanske det kan vara något för dig. I primärvården anställer de olika yrken som det. Annars kanske att arbeta med rehabilitering. Eller administration om du nu hellre vill undvika klientkontakt. Det finns ju vägar men gäller bara att hitta dem. Ibland får man ta det i flera steg, klart verkar vara att du behöver en paus. Att byta arbetsplats kan ändå ibland hjälpa, få nya kollegor och nya klienter.

Jag var så säker på att jag skulle vidare. Men så idag hade jag ett klientmöte. Och jag ser i klientens blick att de insatserna jag bedömt ska sättas in, medan andra ska avbrytas, faktiskt hjälper och hennes liv har blivit lite lättare. Och jag känner att hon litar på mig och berättar allt för mig. Och det kändes förbannat bra. Så jag kanske ska ta ett ordentligt snack med min chef bara, be om extra handledning för att få psykisk avlastning. Klurigt att veta när man nåt botten eller om det är en tillfällig svacka. 

Jag tror du är utbränd ja, vet själv hur det känns att behöva möta den typen av människor. Till sist tycker man illa om precis alla man möter. Alla suger energi och beter sig som hagalna barn i ens ögon. Ingen kan ta eget ansvar.

fatta inga beslut förrän du vilat och haft semester, känner du sedan samma är det dags att söka nytt jobb innan du går in i väggen. 

Att man börjar önska att man inte har en ström av alla påfrestande människor på jobbet och vilja slippa interagera med andra, är ett tecken på att man är på väg in i väggen. 

När man ska ta stora beslut är man ofta tveksam, det känns hemskt att ändra.

Det kloka är att notera var man oftast hamnar när man funderar på saken.  Hamnar du oftast i att du behöver ett annat arbete/arbetsuppgifter eller tycker du oftast att nuvarande arbetet är O.K?

Saker kan ändra sig, rätt som det är får ni en annan chef eller några slutar, då kanske arbetsplatsen också blir sämre.

Jag tänker att det är både en otrolig vinst att få möjlighet att följa människor som har sociala problem och vara där och stötta och "hjälpa till", men att arbete med människor faktiskt också är tämligen utmattade och tärande, särskilt utan möjlighet till känslomässig återhämtning.

Och nackdelen med specialisering inom socialtjänsten är ju att man inom enheten naturligtvis får samma typ av ärenden på repeat. Och dessutom förväntas empati bara komma dit automatiskt, precis som att det helt skulle hjälpa att veta mer, eller ha yrket.

Min personliga uppfattning är att empatin faktiskt går lite upp och ned och att man faktiskt inte kan arbeta med sociala problem utan att också ibland tappa mod, empati och ork, utifrån att vissa människor har väldigt svårt att ge en hopp framöver. 

Med detta sagt tycker jag det är väldigt klokt i att reflektera över att du tycker att du blivit empati-trött och att du inte riktigt orkar jobba med det du gör, om jag tolkar det hela rätt. Då är det kanske dags att helt enkelt göra något annat en period, och möta andra människor. 

Och det kanske också är något ni ska diskutera på handledning i gruppen, hur tröttande vissa människor faktiskt blir, trots att man får betalt och så att säga förstår.... 

För personligen känner jag ingen som jobbat med försörjningsstöd, eller missbruk som inte OCKSÅ stundtals blir alldeles matt, eller fly förbannad på idioterna till klienter.... Det är ju mycket därför det behövs strukturer för att hjälpa målgruppen.... Ingen skulle helt frivilligt hjälpa vissa av klienterna, utan det kräver både lön, erfarenhet och att då och då rotera personal. 

Så mitt hetaste tips är att hitta en målgrupp med nya fräscha problem, typ LSS, eller äldre och byt inriktning och typ av arbete en period.

Förstår att det måste vara jobbigt. Jag har själv haft försörjningsstöd under kortare perioder några gånger (några månader) och det är en mardröm att söka men har tänkt att det måste vara väldigt jobbigt för handläggarna också. Sist jag hade det var när jag var gravid och sjukskriven pga komplikationer men utan SGI pga studier (är 30+ men håller på med en högskoleutbildnin). Det tog flera månader och sen fick jag några tusenlappar , sen kunde jag ta ut föräldrapenning och behövde inte det mer. 

När jag blev gravid igen, fortfarande utan SGI (särbo med pappan) skulle jag blivit sjukskriven men fortsatte plugga och jobbade hemifrån (typ OF) istället, vill aldrig behöva söka försörjningsstöd igen, det finns mycket jag skulle göra innan jag gör det om man säger så.

TS hoppas du hittar ett annat jobb.. Min kusin jobbade med just det ett tag också och tyckte det var jättejobbigt. Sen fick hon något slags jobb med ungdomar istället. Hon sa att socionomer ofta behöver börja på försörjningsstöd.. Jag funderade på att plugga till det men valde en annan utbildning (också jobb med människor men på ett annat sätt) istället mest på grund av det. Lider med dig och hoppas du mår bättre snart!