Fick in sambons ljudbok i mina lurar

Jag har sett denna sketch och suckar över fortsättningen...

Din sambo kanske är bisexuell. 

Väldigt ovanligt hetero människor lyssnar/tittar på något som inte är steteotypen man och kvinna. Hög risk din fru är homosexuell men inte vågar berätta det för dig.. 

Ironin åt sidan bör du nog fundera över varför DU reagerar som du gör. Rädsla? Bara i ditt långa resonemang visar du flertalet tecken på att du skulle få fullständig panik om din fru t.ex skulle titta på lesbisk porr eller fantisera om sex med en kvinna enbart i upphetsningssyfte. Du överanalyserar, överdriver och begränsar/kontrollerar

Jag har själv skrattat högt åt de reelsen, och hade kanske gjort det i verkligheten om det inte var för chocken att det inte var en normföljande bok hen lyssnade på.Borde jag isåfall lyfta saken? Kan en bisexuell person vara lycklig i ett heterosexuellt förhållande? Jag fattar att bara sambon kan svara på de frågorna, men tänker också att om det fanns något att diskutera borde sambon ha tagit upp det?

Boken jag hörde innehöll två personer med samma kön som mig, men online bokloggen (det är någon app som det går att gå in och titta på olika användares bokhylla, väldigt praktiskt när jag vill köpa böcker i present och vill hitta något nytt) visar som sagt även andra konstellationer. 
Jag känner ingen oro ifråga om sambons sexualitet, jag tänker att hen inte hade blivit tillsammans med mig om det inte fanns ett intresse, vi lever i ett (större) samhälle där alla sorters familjer är välrepresenterade, så fanns nog ingen social press att vara i ett heteronormativt förhållande.
Däremot är jag såklart orolig för att förlora sambon. Det vill jag absolut inte.
Jag skulle också bli orolig om hen plötsligt började titta på porr, inte för att det skulle störa mig, utan för att sambon förklarat att det är något som hen aldrig varit intresserad av att se, hen tycker heller inte om hångel mm i vanliga filmer.
Sambon har autistiska drag (är under NPF.utredning just nu) och tror själv att obehaget av att se fysiska kärlekshandlingar kommer från det. Jag har läst lite och det verkar som att det statistiskt är färre autistiska personer som lever enligt heteronormen än bland "normala" allmänheten.

Bisexuella är både ock, trivs med ock.

Ja, mycket svårt att ta denna tråd på allvar. Om din partner läser Sagan om ringen, blir du då orolig att hen ska identifiera sig som hobbit?

Jag läser ibland böcker om aliens. Jag har inga planer på aliensex för det.

Vet inte om det är allvar, men kommer att svara utifrån att det är. 

TS, jag ser inga som helst varningstecken utifrån vad du skriver. Man läser ju för att gå in i en annan värld, eller hur? Ibland identifierar man sig med personerna och handlingen, ibland vill man sätta sig in i en värld eller livsstil som är helt annorlunda än sin egen. Det betyder ingenting. Jag är själv bisexuell, så jag är inget bra exempel, men min fru som är 100% lesbisk läser också böcker med hetero-romanser, helt enkelt för att det är bra böcker och sex/kärlekshistorier är just sex/kärlekshistorier oavsett könet. Nu är det mer självklart att homosexuella läser heteronormativa böcker för att det finns oändligt medan queer-litteraturen är begränsad, men jag önskar verkligen att fler hetero- och/eller cispersoner skulle läsa litw mer normbrytande litteratu. Du kanske kan få tips och prova själv? 

Jag läser ofta böcker om homosexuella män fast jag är hetero. Ofta är böcker om två män i relation med varandra skrivna av kvinnor. Relationen är alltså 'kvinnlig' till sin natur sett till hur de behandlar varandra, vad som är viktigt i relationen och hur de uttrycker känslor men utan att jag behöver förhålla mig till en fysiskt kvinnlig huvudkaraktär. Jag slipper 'smal, kurvig med långa ben och vackert hår' på dagar när jag själv känner mig småfet, uppblåst och knappt orkat kamma mig. Det är bara jobbigt att relatera till hela den biten som är så vardaglig för kvinnor- valkar, hårväxt och andra mänskliga men lite knasiga saker med kroppen. Utan dem blir karaktärsbeskrivningen av en kvinna antingen inte trovärdig eller jämför man sig med nåt perfekt ideal som man själv inte lever upp till. 

Man slipper dessutom fundera över feminism. Kvinnors rättigheter, jämlikhet i förhållanden, balans på en beskyddande men inte kontrollerande partner. Ibland är det skönt att koppla ifrån hela den biten som relaterar till en själv när man läser. Inte så stor skillnad från fantasy eller scifi som ju gör att ens egen samtid kan kopplas bort.

Sluta övertänka. Man lyssnar väl på allt möjligt som verkar intressant. Det har förmodligen inte någon som helst koppling med det du tror. Det hela handlar nog mer om att du råkade höra något som inte var avsett för dig och du känner det som att du ?kommit på nåt?. Du har en hemlighet och vet en sak om din partner som inte partnern vet att du vet.

Jag lyssnar inte på sånt själv men jag skulle inte säga att jag inte skulle göra det någonsin, har bara inte haft tid eller tillräckligt stort intresse, men någon dag kanske jag kommer ha det. Och om jag skulle gjort det skulle jag absolut kunnat lyssna om tjej-tjej eller kille-kille utan att själv vara lesbisk eller bi. Det är ju nästan ännu mer intressant för att man aldrig kommer uppleva just det själv. Jag skulle även kunna lyssna på något om flera partners, swingers eller så även om jag har noll intresse av att ?leva ut? det själv. Det kan säkert vara kittlande att få kika in i situationen. Min sambo skulle absolut inte behöva känna sig hotad. Jag är snarare mer intresserad av att läsa om sånt jag vet att jag inte kommer utsätta mig för, hade jag velat göra något i verkliga livet hade jag strävat efter att göra det (iaf försökt få med mig min partner på tåget) istället för att läsa om det. Men skulle jag lyssna om det kanske jag också i första hand skulle försökt lyssna med min partner. fast man kanske inte är nyfiken på samma saker. Skulle iaf försökt ta reda på det.

Fantasi och verklighet är också två helt olika saker (när jag var ung trodde jag de hängde ihop och att något som var spännande i tanken också var eftersträvansvärt i verkligheten, eller att om man tänder på en tanke skulle man även tända på det i verkligheten eller njuta av det). Exv kan jag tända på tanken att bli dominerad, bestraffad eller tvingad av min partner, men skulle det skett i verkliga livet hade det varit något helt och hållet fruktansvärt. jag inbillar mig inte en sekund att de sakerna skulle vara något jag vill uppleva i verkligheten, jag hatar våld av hela mitt hjärta, jag hatar smärta och jag hatar när det finns maktobalans i verkliga livet. Jag uppskattar när han dominerar mig på lek. Jag tror verkligen inte att en man som skulle agera så i verkligheten är någon jag ens skulle vilja ta i med tång och det är så långt ifrån den han är. Jag kan också tända litet på tanken på något som äcklar mig och som jag vet att jag aldrig skulle vilja göra. Jag dras till tabun både litet när det gäller sex och inte alls kopplat till sex, men då enbart i tanken. (Nu pratar jag förstås inte om samkönade par, de äcklar mig självklart inte och är inte tabu, men de är inte mindre intressanta för mig än heterosexuella par, såvida jag själv inte är ena parten.)

Jag läser och lyssnar på mycket böcker om krig, mord och fattigdom; jag är inte särskilt intresserad av att pröva på något av det själv. 

Ställ dig själv din fråga en gång till. 

TS hävdar att hans partner lyssnade på en vanlig konversation. Inte sjutton kan jag garantera när jag startar en ljudbok att alla par är straighta. Inget om sexualitet eller behöver ens vara något man tänder på utan en del av en normal bok. Lite märklig trådputtning ;P

Jag läser mycket av det som kan kallas smut. Väldigt explicit "tantsnusk". Det är varulvar, det är maffiabossar, det är biljonärer, det är "reverse harem" med ibland endast male/female men även de med inslag av male/male, det är bdsm och det är kidnappningar. 

Det enda som har någon form av verklighetsanknytning är att jag tänder på bdsm samt att jag har en fantasi om en m/f/m-trekant (dvs de leker med mig och inte med varandra).