lykantrophona

Fri 16 May 20:21

24 svar

Vad vill ni veta om therians?

Hej! Jag har inte varit aktiv på FL på länge, haha.

Men, jag är ju en teriantrop. På engelska heter det therianthrope och förkortas ofta till "therian". Vad betyder det då? Jo, jag identifierar mig som ett djur inombords/är "född i fel art".

Det här ordet har använts om personer som identifierar sig som djur sedan millennieskiftet typ, innan dess var det vanligaste ordet "were". Jag har varit involverad i forum osv för sådana som oss i nästan 20 år.

Men senaste två-tre åren har det i stort sett exploderat med barn som kallar sig själva för therians. Begreppet har fått stor spridning via internationella sociala medier där unga hänger, som Tiktok. Barnen filmar videor där de springer på alla fyra som en hobby (sk quadrobics) och tillverkar djurmasker. Just de där aktiviteterna är en ganska ny trend, inget som majoriteten av vuxna teriantroper sysslar med, men pga videorna har folk missuppfattningen att alla therians bär mask eller att alla som klär ut sig till djur med hjälp en mask är therians.

Så, som en (utåt sett normal) vuxen med den här identiteten vänder jag mig till er ut utomstående. Speciellt kanske föräldrar, skolpersonal osv som kommit i kontakt med fenomenet.

Finns det något särskilt ni vill veta om teriantropi? Finns det något om therians som oroar er?

fultextad användarhandbok

Sat 17 May 13:35

#11

lykantrophona skrev 2025-05-17 10:14:58 följande:

Men låt oss kalla det för en önskan (att vara de djur vi känner oss som) och en sammanfattning av en massa små konstiga egenheter som råkar matcha dessa djur. Det kräver ingen tro på något övernaturligt. Om en person önskar att hon var född som varg istället för människa, och sen känner för att yla, jaga hjortdjur, slicka sin partner i ansiktet, bita i självförsvar, morra vid ilska, gny vid smärta, osv osv - är det väl inte ett dugg konstigt att sammanfatta den upplevelsen som "det där är en vargperson"?

En människa, som med mänsklig tankeförmåga, tolkar sig själv som ett annat djur, men helt genom ett mänskligt raster. Resonemanget förutsätter sina egna premisser. "Du är som en varg, alltså känner du dig som en varg." Endast du som människa kan göra en sådan liknelse. En varg kan det inte och gör det inte. Ett självrefererande identitetsbygge alltså.

lykantrophona skrev 2025-05-17 10:14:58 följande:

Man kan väl aldrig veta med säkerhet vad en annan person tänker och känner. Kan en person som är född som man med 100% säkerhet veta att han känner sig som en kvinna? Tja, har han en stark önskan till att inte ha en penis och skägg och istället ha fitta och bröst och bli tilltalad som en kvinna, skulle jag säga att han "känner sig som en kvinna". På liknande sätt känner jag mig som en varg, men jag har inget annat alternativ än att leva som människa. Gå till jobbet, betala skatt, laga middag osv.

En vag analogi. Kön är även en mänsklig kategori. Vi kan känna och uppleva vad det innebär att vara man eller kvinna inom mänskliga ramar, eftersom det är mänskliga erfarenheter. Könsidentitet och artidentitet har inte samma epistemologiska grund. Resonemanget är självrefererande, som redan skrivits.
P 1: Du har vissa egenskaper och känslor.
P 2: Du uppfattar att dessa egenskaper liknar hur du föreställer dig att en varg är.
Slutsats: Alltså känner du dig som en varg.

lykantrophona skrev 2025-05-17 10:14:58 följande:

Det finns folk som anser sig vara fåglar. Har aldrig hört om att de skulle råkat hamna i någon olycka pga det. Däremot känner jag till ett fall där en svan-person också hade anorexi, och där kan man fundera ifall det fanns en koppling. Fåglar är ju, som känt, väldigt lätta. Men vi har tyvärr tappat kontakten.

Lätta i förhållande till mänsklig vikt. Slutsatsen följer inte nödvändigtvis från premisserna. Det är egna projektioner helt enkelt. Mänskliga sådana.

lykantrophona

Sun 18 May 12:42

#12

fultextad användarhandbok skrev 2025-05-17 13:35:13 följande:

En människa, som med mänsklig tankeförmåga, tolkar sig själv som ett annat djur, men helt genom ett mänskligt raster. Resonemanget förutsätter sina egna premisser. "Du är som en varg, alltså känner du dig som en varg." Endast du som människa kan göra en sådan liknelse. En varg kan det inte och gör det inte. Ett självrefererande identitetsbygge alltså.

lykantrophona skrev 2025-05-17 10:14:58 följande:

Man kan väl aldrig veta med säkerhet vad en annan person tänker och känner. Kan en person som är född som man med 100% säkerhet veta att han känner sig som en kvinna? Tja, har han en stark önskan till att inte ha en penis och skägg och istället ha fitta och bröst och bli tilltalad som en kvinna, skulle jag säga att han "känner sig som en kvinna". På liknande sätt känner jag mig som en varg, men jag har inget annat alternativ än att leva som människa. Gå till jobbet, betala skatt, laga middag osv.

En vag analogi. Kön är även en mänsklig kategori. Vi kan känna och uppleva vad det innebär att vara man eller kvinna inom mänskliga ramar, eftersom det är mänskliga erfarenheter. Könsidentitet och artidentitet har inte samma epistemologiska grund. Resonemanget är självrefererande, som redan skrivits.
P 1: Du har vissa egenskaper och känslor.
P 2: Du uppfattar att dessa egenskaper liknar hur du föreställer dig att en varg är.
Slutsats: Alltså känner du dig som en varg.

Lätta i förhållande till mänsklig vikt. Slutsatsen följer inte nödvändigtvis från premisserna. Det är egna projektioner helt enkelt. Mänskliga sådana.

Nåväl, än sen?

Oavsett om jag formulerar mig som i "jag beskriver mig själv som en vargmänniska pga att jag tolkar mina upplevelser och känslor som varg-lika från mitt begränsade perspektiv" eller formulerar mig själv som "jag känner mig som en varg", så betyder det ju samma sak. Jag skulle t o m kunna använda ännu mer poetiskt språk, som typ "vargsjäl", och argument kring att det inte finns några bevisar för själar vore ungefär lika dödfödda. Jag försöker beskriva min upplevelse och min identitet på ett sätt som gör det begripligt för utomstående, inte försöka få folk att tro på något övernaturligt.

Vad är din poäng? Att jag inte är en varg på ett objektivt plan? No shit. Min kropp är 100% mänsklig, alltså går alla dessa signaler genom en mänsklig hjärna.

Ändock känner jag som jag gör. Jag vet inte riktigt vad du är ute efter.

Min poäng med tråden var att jag har sett en del media fokusera på "therian-barn", och därmed har folk fått uppfattningen om att det är en barn-subkultur. En del tror att teriantroper och furries är samma sak, vilket det inte heller är. Så jag tänkte försöka råda bot på lite missuppfattningar.

fultextad användarhandbok

Sun 18 May 14:09

#13

lykantrophona skrev 2025-05-18 12:42:26 följande:

Vad är din poäng? Att jag inte är en varg på ett objektivt plan? No shit. Min kropp är 100% mänsklig, alltså går alla dessa signaler genom en mänsklig hjärna.

Tack för svar, jag kan gärna förtydliga ett steg till. Att vara någonting på ett objektivt plan har jag aldrig sett några speciellt hållbara argument för, eftersom vi är subjekt och därmed är på ett subjektivt plan.

lykantrophona skrev 2025-05-18 12:42:26 följande:

Oavsett om jag formulerar mig som i "jag beskriver mig själv som en vargmänniska pga att jag tolkar mina upplevelser och känslor som varg-lika från mitt begränsade perspektiv" eller formulerar mig själv som "jag känner mig som en varg", så betyder det ju samma sak. Jag skulle t o m kunna använda ännu mer poetiskt språk, som typ "vargsjäl", och argument kring att det inte finns några bevisar för själar vore ungefär lika dödfödda. Jag försöker beskriva min upplevelse och min identitet på ett sätt som gör det begripligt för utomstående, inte försöka få folk att tro på något övernaturligt.

För att då anknyta lite bättre till ämnet som sådant, så kan man alltså identifiera sig som något annat än man är, så länge man är en människa, alltså är ens identitet mänsklig. De små egenheter du beskrev tidigare i kedjan uppvisar också typiskt mänskliga drag. Istället skulle väl en sådan identitet kunna beskrivas som mänskliga associationer till hur det skulle vara att vara en annan art.

lykantrophona

Sun 18 May 17:05

#14

fultextad användarhandbok skrev 2025-05-18 14:09:54 följande:

Tack för svar, jag kan gärna förtydliga ett steg till. Att vara någonting på ett objektivt plan har jag aldrig sett några speciellt hållbara argument för, eftersom vi är subjekt och därmed är på ett subjektivt plan.

lykantrophona skrev 2025-05-18 12:42:26 följande:

Oavsett om jag formulerar mig som i "jag beskriver mig själv som en vargmänniska pga att jag tolkar mina upplevelser och känslor som varg-lika från mitt begränsade perspektiv" eller formulerar mig själv som "jag känner mig som en varg", så betyder det ju samma sak. Jag skulle t o m kunna använda ännu mer poetiskt språk, som typ "vargsjäl", och argument kring att det inte finns några bevisar för själar vore ungefär lika dödfödda. Jag försöker beskriva min upplevelse och min identitet på ett sätt som gör det begripligt för utomstående, inte försöka få folk att tro på något övernaturligt.

För att då anknyta lite bättre till ämnet som sådant, så kan man alltså identifiera sig som något annat än man är, så länge man är en människa, alltså är ens identitet mänsklig. De små egenheter du beskrev tidigare i kedjan uppvisar också typiskt mänskliga drag. Istället skulle väl en sådan identitet kunna beskrivas som mänskliga associationer till hur det skulle vara att vara en annan art.

Jag förstår fortfarande inte vad du är ute efter. Kom du hit för att märka ord? Oavsett vilka exakta formuleringar jag använder mig av, så har jag en viss upplevelse. Och den här breda kategorin av självidentitet och upplevelse har fått uppmärksamhet hos minderåriga de senaste 2-3 åren. Mitt mål med tråden var att informera, kanske försöka vara en vuxen förebild och lugna de oroliga föräldrar som tror det handlar om en sekt eller något. Trots vår interna självbild av oss själva som annat-än-människa, och djuriska egenheter osv, så kan teriantroper vara fullt fungerande personer.

Den filosofiska diskussionen om huruvida man någonsin kan känna någon annan, eller ens känna sig själv, och vad som egentligen kännetecknar mänsklig tankeförmåga, tror jag är lite väl abstrakt.

fultextad användarhandbok

Sun 18 May 20:27

#15

lykantrophona skrev 2025-05-18 17:05:59 följande:

Den filosofiska diskussionen om huruvida man någonsin kan känna någon annan, eller ens känna sig själv, och vad som egentligen kännetecknar mänsklig tankeförmåga, tror jag är lite väl abstrakt.

Då ska jag inte störa dig mer.

Anonym (Iamthewalrus)

Sun 18 May 20:55

#16

Har det gjorts någon studie om therianers IQ? Att den är låg fattar nog du med, men vore kul att veta hur låg den egentligen är i genomsnitt.

lykantrophona

Mon 19 May 13:35

#17

Anonym (Iamthewalrus) skrev 2025-05-18 20:55:29 följande:

Har det gjorts någon studie om therianers IQ? Att den är låg fattar nog du med, men vore kul att veta hur låg den egentligen är i genomsnitt.

Ingen större studie, men anekdotiskt... Jag har ju gjort en stor neuropsykiatrisk utvärdering och där ingår IQ. Jag har högre än medel. Vi jobbar med allt möjligt, ungefär som folk i allmänhet, skulle jag tro. Kanske något fler som just söker sig till yrken som har med djur och natur att göra (jag har en masterexamen i biologi, men jobbar på lab).

Varför tror du vi skulle skilja oss från genomsnittet i det här avseendet? Eller var det här din tanke av en kul trollning?

Anonym (Iamthewalrus)

Mon 19 May 15:02

#18

lykantrophona skrev 2025-05-19 13:35:45 följande:

Ingen större studie, men anekdotiskt... Jag har ju gjort en stor neuropsykiatrisk utvärdering och där ingår IQ. Jag har högre än medel. Vi jobbar med allt möjligt, ungefär som folk i allmänhet, skulle jag tro. Kanske något fler som just söker sig till yrken som har med djur och natur att göra (jag har en masterexamen i biologi, men jobbar på lab).

Varför tror du vi skulle skilja oss från genomsnittet i det här avseendet? Eller var det här din tanke av en kul trollning?

Ditt första stycke är totalt irrelevant.

Svar på din fråga: För att det hela är väldigt korkat och otroligt fantasilöst. Just bristande fantasi förknippar jag med låg IQ. Det var därför jag ville veta.

Anonym (Varg)

Mon 19 May 15:41

#19

En varg som tar sig in i en fårahage river alla får den kommer åt av instinkt. Kan tex döda 15 får för att sen äta ett. Andra rovdjur dödar oftast bara det som behövs för att äta.

Är detta något du identifierar dig med?

Tremere

Mon 19 May 16:17

#20

Anonym (Iamthewalrus) skrev 2025-05-19 15:02:30 följande:

Ditt första stycke är totalt irrelevant.

Svar på din fråga: För att det hela är väldigt korkat och otroligt fantasilöst. Just bristande fantasi förknippar jag med låg IQ. Det var därför jag ville veta.

Det var ett ovanligt korkat inlägg av dig.
Skulle säga att det är du som är fantasilös och inte kan få in i skallen att människor är olika och att det absolut inte har med IQ att göra.
Fantasi är en egen mental kapacitet, som också påverkas av personlighet, uppväxt och motivation och är inte knuten direkt till IQ.
Samt att i TS fall handlar det inte om en fantasi utan om en känsla.

Tremere

Mon 19 May 16:22

#21

Fråga till TS.
Vad jag har förstått så har det som du sa blivit en trend bland unga (framförallt flickor) att "vara" Therians.
Tror du att det bara är en trend som mycket annat, eller upplever du att trenden på något sätt har öppnat dörren för att det är mer okej att känna som du gör och mer eller mindre identifiera sig med ett djur?
Samt, ser du några problem i denna pågående trend?

Anonym (Iamthewalrus)

Mon 19 May 17:58

#22

Tremere skrev 2025-05-19 16:17:05 följande:

Det var ett ovanligt korkat inlägg av dig.
Skulle säga att det är du som är fantasilös och inte kan få in i skallen att människor är olika och att det absolut inte har med IQ att göra.
Fantasi är en egen mental kapacitet, som också påverkas av personlighet, uppväxt och motivation och är inte knuten direkt till IQ.
Samt att i TS fall handlar det inte om en fantasi utan om en känsla.

Jag påstod inte att förmågan att fantisera är direkt knuten till IQ så jag vet inte varför du tjatar om det.

Känslor berörde jag inte heller. Men jag har en känsla att om TS inte visste att vargar existerade skulle hen inte känna som hen gör. Vad känner du?

lykantrophona

Mon 19 May 21:58

#23

Anonym (Varg) skrev 2025-05-19 15:41:24 följande:

En varg som tar sig in i en fårahage river alla får den kommer åt av instinkt. Kan tex döda 15 får för att sen äta ett. Andra rovdjur dödar oftast bara det som behövs för att äta.

Är detta något du identifierar dig med?

Jag förstår mig på varifrån den instinkten kommer ifrån, även om jag själv aldrig dödat ett enda får :D

Jaktinstinkt och hunger är inte direkt sammankopplade för många djur. Se även tamkatter, som kan jaga och fånga byten (eller leksaker som imiterar byten) utan att äta upp dem. Det är själva åsynen av bytet i sig, hur den rör sig, låter, luktar, som kan trigga jaktinstinkten.

Människor tar död på väldigt mycket mer än vad de äter själva också, för den delen. ;)

Anonym (Iamthewalrus) skrev 2025-05-19 17:58:08 följande:

Jag påstod inte att förmågan att fantisera är direkt knuten till IQ så jag vet inte varför du tjatar om det.

Känslor berörde jag inte heller. Men jag har en känsla att om TS inte visste att vargar existerade skulle hen inte känna som hen gör. Vad känner du?

Ja, det där är ju svårt att avgöra förstås. Vad är hönan och vad är ägget? Det finns definitivt teriantroper som identifierar sig som djur som de först inte kände till. De t ex trodde att de var ett välkänt djur, men något skavde och de läste på... och så matchar deras känslor/beteenden bättre något obskyrt djur.

Det är svårt att växa upp som barn i Sverige utan att känna till att vargar existerar. Så frågan är - hur lyckades jag undermedvetet "präglas" på varg, trots att jag inte ens är uppvuxen med pälsdjur i hemmet, när mina favoritdjur som barn var helt andra arter och jag definitivt inte liknar en varg fysiskt ett dugg? Ja, det blir väl som det där citatet från Hermann Hesses "Stäppvargen":

?Det var en gång en som hette Harry, kallad Stäppvargen. Han gick på två ben, hade kläder på sig och var en människa, men egentligen var han i alla fall en stäppvarg. (...)

Klokt folk kan ju tvista om huruvida han nu verkligen var en varg, eller om han kanske redan före födelsen förvandlats från varg till människa, eller om han fötts till människa men fått en stäppvargs själ och blivit besatt av den, eller om denna övertygelse att han egentligen var en varg bara var inbillning och sjukdom hos honom. (...)

Vad andra hade för tankar om saken, och vad han själv hade för tankar om saken, det var honom likgiltigt, det tog i alla fall inte vargen ur honom?

Kanske såg jag för mycket tecknad film som barn. Kanske skulle Freud eller Jung varit övertygade om att detta är en undermedveten konstruktion som uppstått av en anledning eller annan (Freud skulle väl skylla på sexualiteten, Jung på det kollektiva undermedvetnas arketyper). Kanske har jag något fel i hjärnan som gör att jag vill yla och morra och ha en svans.

I slutändan spelar det ingen större roll. Jag har inte valt det, det har inte försvunnit trots att jag försökt ignorera det, och trots många, många år är jag fortsatt en vargmänniska. Jag mår bra och har ett fungerande liv.

Så, det är ganska likgiltigt vad som "egentligen" orsakade det. Det tar iaf inte vargen ur mig.

Anonym (Iamthewalrus)

Mon 19 May 23:08

#24

lykantrophona skrev 2025-05-19 21:58:04 följande:

Ja, det där är ju svårt att avgöra förstås. Vad är hönan och vad är ägget? Det finns definitivt teriantroper som identifierar sig som djur som de först inte kände till. De t ex trodde att de var ett välkänt djur, men något skavde och de läste på... och så matchar deras känslor/beteenden bättre något obskyrt djur.

Det är svårt att växa upp som barn i Sverige utan att känna till att vargar existerar. Så frågan är - hur lyckades jag undermedvetet "präglas" på varg, trots att jag inte ens är uppvuxen med pälsdjur i hemmet, när mina favoritdjur som barn var helt andra arter och jag definitivt inte liknar en varg fysiskt ett dugg? Ja, det blir väl som det där citatet från Hermann Hesses "Stäppvargen":

?Det var en gång en som hette Harry, kallad Stäppvargen. Han gick på två ben, hade kläder på sig och var en människa, men egentligen var han i alla fall en stäppvarg. (...)

Klokt folk kan ju tvista om huruvida han nu verkligen var en varg, eller om han kanske redan före födelsen förvandlats från varg till människa, eller om han fötts till människa men fått en stäppvargs själ och blivit besatt av den, eller om denna övertygelse att han egentligen var en varg bara var inbillning och sjukdom hos honom. (...)

Vad andra hade för tankar om saken, och vad han själv hade för tankar om saken, det var honom likgiltigt, det tog i alla fall inte vargen ur honom?

Kanske såg jag för mycket tecknad film som barn. Kanske skulle Freud eller Jung varit övertygade om att detta är en undermedveten konstruktion som uppstått av en anledning eller annan (Freud skulle väl skylla på sexualiteten, Jung på det kollektiva undermedvetnas arketyper). Kanske har jag något fel i hjärnan som gör att jag vill yla och morra och ha en svans.

I slutändan spelar det ingen större roll. Jag har inte valt det, det har inte försvunnit trots att jag försökt ignorera det, och trots många, många år är jag fortsatt en vargmänniska. Jag mår bra och har ett fungerande liv.

Så, det är ganska likgiltigt vad som "egentligen" orsakade det. Det tar iaf inte vargen ur mig.

Det är ganska gulligt att du försöker få det att låta lite unikt att just du "blev" varg. Men bara ganska.

Det stoppar inte in någon varg i dig heller.

Vad vill ni veta om therians?

INNEHÅLL