Jag tror att jag har en dålig vana av att avbryta andra men hur tusan slutar jag? Det är inte "bara" att sluta.
Ibland säger ju någon 10 långa meningar innan hon slutar prata och när det är slut så har jag glömt tre saker jag ville kommentera eller bygga vidare samtalet på.
När är det okej att avbryta? Avbryter inte alla varann mer eller mindre i ett samtal?
Hjälp!
Beror helt på var du befinner dig, i vilket land och bland vilka människor. I Sverige anses det oartigt att avbryta och ta över samtalet, men ve den som sitter tyst som en mus i Frankrike! Det signalerar totalt ointresse. Här ska man visa att man är med i samtalet och det gör man genom att bryta in. Man får helt enkelt ta reda på vad som gäller där man befinner sig. Sociala koder skiljer sig avsevärt i världen. Tyskar avbryter också gärna och det ses inte som negativt. Det är här uppe i Norden som vi sitter andäktigt lyssnande under ett samtal.Ganska trist egentligen om man jämför med de animerade samtalen i Provence.
Tycker att det är skillnad på att avbryta så att man tar över ordet och att inflika saker. Inflikningar tycker jag är positivt och visar att personen lyssnar och engagerar sig i det jag säger. Men att inte få avsluta meningen eller ha ordet är inte så trevligt.
Är lite kluven i frågan. Finner det själv lika jobbigt med folk som avbryter som jag känner gentemot folk som typ aldrig kan avsluta en mening, tjatmumrikar. Båda parter borde fila lite på sin verbala förmåga.
Min granntjej, tillika promenadkompis, är en sån som svarar innan man hinner avsluta en mening och jag finner det både störande och stressande. Men samtidigt vet jag att detta beror på hennes ADHD och därmed något hon inte riktigt kan rå för.
Vissa mänskliga brister får man nog helt enkelt stå ut med.
Min sambo är likadan som dig och det var så sjukt irriterande att jag ibland undrade om det var värt att stanna. Men vi pratade och jobbade på problemet. Och de här kom vi fram till:
-problemet är du! Du vill avbryta för att flika in eller utveckla konversationen som du skriver. De är inte din uppgift när andra pratar. Du ska lyssna aktivt.
du skriver att den andre personen säger 10 meningar och du kommer inte ihåg alla saker du ville säga. Vad är ditt problem med det? Uppenbarligen kan det inte vara så viktigt när du inte ens själv minns.
för att kunna ha en dialog med andra individer så måste man lära sig att lyssna.
min sambo har en diagnos vilket gör att han flikar in för att han tror de bekräftar motparten. De gör det inte,
exempel.
(A) - Jag ska åka till Spanien nästa vecka.
(DU) - kul, jag har också varit i Spanien.
(A) - okej
det här är en konversation du själv dödat. Varför? För att du inte lyssnade på vad personen hade att säga utan att själv behöva ställa dig i centrum. Sen är det också hur motparten är i konversationer, vissa är mer pratiga än andra. Ditt jobb blir då att uppmuntra konversationen. Inte attackera den.
Om jag sitter ner lutar jag min haka mot handen. Då får jag en fysisk påminnelse om att jag är på väg att öppna munnen igen
För det finns inget mer samtalsdödare än en person som gör så. Det uppfattas som att du är bekräftelsesökande. Jag ringde min svärmor igår och hon frågade vad jag gjorde. Och jag sa att jag står och lagar middag. Hon säger direkt som svar: jag lagar också middag.
Enda anledningen till att hon frågade vad jag gjorde var för att hon ville berätta vad hon sysslade med. Det är säkert inte medvetet men hon är så.
och anledningen till att jag tror du innerst inne söker bekräftelse är för att jag en gång diskuterade det här med några vänner. En av tjejerna hade jag bara träffat en gång. Men hon sa faktiskt att hon är likadan, hon har ADHD och hon beskrev det som hennes sätt att visa den andra bekräftelse att hon var med i samtalet.
Förstår du? det jag menar är att du söker bekräftelse från den andra personen genom att avbryta, men den andra parten tolkar inte ditt sätt på samma sätt som du själv gör. Det ligger säkert inget ont i sånt agerande. Du vill ju bara visa motparten att du finns där, lyssnar och hör men det blir lite fel.
Om jag sitter ner lutar jag min haka mot handen. Då får jag en fysisk påminnelse om att jag är på väg att öppna munnen igen
För det finns inget mer samtalsdödare än en person som gör så. Det uppfattas som att du är bekräftelsesökande. Jag ringde min svärmor igår och hon frågade vad jag gjorde. Och jag sa att jag står och lagar middag. Hon säger direkt som svar: jag lagar också middag.
Enda anledningen till att hon frågade vad jag gjorde var för att hon ville berätta vad hon sysslade med. Det är säkert inte medvetet men hon är så.
och anledningen till att jag tror du innerst inne söker bekräftelse är för att jag en gång diskuterade det här med några vänner. En av tjejerna hade jag bara träffat en gång. Men hon sa faktiskt att hon är likadan, hon har ADHD och hon beskrev det som hennes sätt att visa den andra bekräftelse att hon var med i samtalet.
Förstår du? det jag menar är att du söker bekräftelse från den andra personen genom att avbryta, men den andra parten tolkar inte ditt sätt på samma sätt som du själv gör. Det ligger säkert inget ont i sånt agerande. Du vill ju bara visa motparten att du finns där, lyssnar och hör men det blir lite fel.
För det finns inget mer samtalsdödare än en person som gör så. Det uppfattas som att du är bekräftelsesökande. Jag ringde min svärmor igår och hon frågade vad jag gjorde. Och jag sa att jag står och lagar middag. Hon säger direkt som svar: jag lagar också middag.
Enda anledningen till att hon frågade vad jag gjorde var för att hon ville berätta vad hon sysslade med. Det är säkert inte medvetet men hon är så.
och anledningen till att jag tror du innerst inne söker bekräftelse är för att jag en gång diskuterade det här med några vänner. En av tjejerna hade jag bara träffat en gång. Men hon sa faktiskt att hon är likadan, hon har ADHD och hon beskrev det som hennes sätt att visa den andra bekräftelse att hon var med i samtalet.
Förstår du? det jag menar är att du söker bekräftelse från den andra personen genom att avbryta, men den andra parten tolkar inte ditt sätt på samma sätt som du själv gör. Det ligger säkert inget ont i sånt agerande. Du vill ju bara visa motparten att du finns där, lyssnar och hör men det blir lite fel.