Kommer aldrig lyckas skaffa mig en familj
Tragisk uppväxt, levde ut mer än vad jag ville som 20 åring. Gick i celibat därefter. Idag träffar jag ingen. Lever instängt i mitt hem skyddad från allt. Inser att jag är för förstörd. Just nu studerar jag lite, och måste ändå säga WOW, så många vackra kvinnor det finns där ute!
Förstår inte vad som hände med mig. Jag är en snäll man och jag vill alltid väl.
Men någonting har gått fel. Några kvinnor kan titta nyfiket in mig (än mer nu faktiskt fast jag vantrivs i min 13 15 kg för stora kropp. Men jag ser när de slänger blickarna på mig från sidan. Men det blir inte mer än så. Jag kan briljera och lyfta taket, så länge jag inte har fokus på den som tittar in mig. Dom blir nyfikna, men nej, jag försöker inte längre ens.
Jag har varit med så vackra kvinnor att jag i princip bett dom döda mig eller sagt att nu kan ag dö för då skulle jag dö lyckligt åtminstone. Jaja, inget man ska säga till de, jag vet. Men jag gjorde det vid 2 tillfällen ändå för länge sen.
Mitt liv ör kört. Är en loser snart närmare 40. Inga vänner jag umgås med, utan kanske bara träffar 1 ggr per år delat på 2 stycken vänner. Inget mer. Ingen familj ingen släkt ingenting. Vet att jag är oönskvärd för alla de som söker glädje, lyxresor, och ett fantastiskt liv. Jag har inget att erbjuda, så jag dissar de få som visar extremt intresse (mer än bara blickar).
Finns inget med mig som skulle kunna uppfylla någon kvinnas alla önskningar.
Förstår inte riktigt vad som hände.
Jag sa iallafall till min pappa när jag var ca 12 år " tänk om jag adldrig finner mg någon att skaffa familj med "
Han svarade, jo det kommer du att göra, du är en sådant ordentlig och fin grabb så tänk inte på det.
Jag svarade, men jag är inte som de andra. Jag mår för dåligt. Min nivå kommer aldrig i närheten av andras nivå".
Mn han menade på att det inte var något problem.
Visst, något får ju kvinnor att bli nyfikna. Men det är långt ifrån tillräckligt. Jag vet inte någonting längre...
Man kanske bara skulle ge upp allt.