Alkohol och 14 åring!

Spontant så låter det inte ok, någonstans, speciellt inte när du fyller i med att det är mycket stök och bök runt omkring den här 14-åringen...

Jag och mitt ex hade nolltolerans mot alkohol när våra barn kom in i tonåren. Med det sagt så var vi inte naiva att tro att de inte skulle göra "alkoholdebut" i mitten av tonåren. För det gjorde även vi föräldrar (!). Vilket två av våra tre gjorde, men utan att det blev några större problem, och det hände inte med någon jämn "periodicitet" efter "debuten" heller... mellanbarnet väntade till "hen" var 18... var helt enkelt inte så intresserad, trots att många i kompisgänget "festade", vilket vi visste om och något "hen" pratade öppet kring...

Men lika fullt så pratade vi om alkohol och andra saker som man bör göra som förälder med sina tonåringar. Dvs, vi var tydliga med att det var inte ok att dricka alkohol, men vi var också öppna med att "om det händer, och det går åt skogen" då är det bättre att ringa så kommer vi.

Samt om man är i ett kompisgäng där "några" dricker, inte alla, och "några" blir så pass fulla att de inte kan ta hand om sig själva, då lämnar man inte dessa "några" i sticket i någon buske i någon park någonstans... utan man ringer en vuxen!

Det funkade bra för oss, och jag tror vi idag har unga vuxna barn som bättre kan hantera alkohol och festande... och även nu när samtliga är myndiga så kan vi prata om vikten av att veta sina gränser, hur mycket man tål, att det inte är så roligt att vara "fullast på festen" och ligga och spy på någon toalett...

Hemmafest med alkohol var inte ok förrens 2:a och sista ring på gymnasiet, eller året de skulle fylla 18 (givet att då kan de ändå gå på krogen...)

Men en 14-åring som dricker alkohol "var och varannan helg"... näää, inte ok!

Det vet jag inte. som sagt så har de samarbetssvårigheter och har haft det i många många år.

och vad vi vet så har hon lämnat han hemma ensam länge på helgerna när hon är med sin kille . 

Samma lika här . vi har gjort så att om barnen skött sig och håller sina tider och visar att vi kan lite på dom , så har de fått större utrymme. Vi lämnade inte våra barn hemma ett dygn själva innan de va 14 och 15 . Och då var det en akut resa vi fick lov att göra . Men nu när de är 16-17 så får de absolut vara hemma en helg om vi ska bort och de inte vill med . Och vi har aldrig haft några som helst problem.  

Så vad gör din bror åt dessa problem med sin son? 

Det låter nästan på dig som att pojken bara har en förälder? Din bror är ju lika mycket förälder som pojkens mamma. 

Han får släppa allt och fokusera på sitt barn som är på glid! 

Anonym (W) skrev 2025-05-26 16:40:56 följande:Jag undrar också. Om mitt barn blev så illa omhändertaget hos sin andra förälder hade jag jobbat stenhårt för att få ett beslut om att barnet SKA bo hos mig. 

Det låter som att båda föräldrarna har problem med barnet/att barnet behöver hjälp, och att det verkligen inte bör vara ensam hela helger - alkohol eller ej.

Han har försökt pratat med mamman , även tagit upp på soc möten och även pratat med sonen . 

Jag håller med . Och det är nästan så . Min bror har inget att säga till om . Tyvärr . som jag skrivit tidigare så är det samarbetssvårigheter. han har försökt med myndigheterna , för de har varit inblandade i soc tidigare . då mamman gifte sig med en grovt kriminell som åkte fast flertal gånger med knark och vapen brott mm. Det är så mycket så jag kan inte skriva ut allt .  Men vad han än sa . Så var det ingen som lyssnade . Så han har inte mycket förtroende för soc , och mamman ignorerar han totalt .

Yes . Men tror inte mamman förstår det riktigt . hon har under alla år varit en sån mamma som lämnat bort barnen flera helger i månaden för hon har andra planer. 
(jag och min man och farmor och mormor har haft hennes och min brors  barn från de va några månader tills den äldsta  va ca 10 och de separerade ) helgerna va fulla med vuxen aktiviteter oftast.

Det är alldeles för ungt.

alldeles för tidigt 
noll tolerans 
måste vara något stort fel på de föräldrarna 
börjar man så tidig ålder så är risken stor för missbruk å en massa annat skit innan han ens är myndig 
17-18 års  räcker gott för att börja supa 

Men varför var de hos er och inte hos sin pappa? 

Jag fattar att du inte kan lämna ut vad som helst om familjen, men din bror verkar - av det du skriver - också brista i föräldraansvar. Efter att ha läst detta plus det om att din bror redan har försökt få stöd - ändrar jag mig och tycker att du ska ringa och prata med Soc. Kanske har din bror inte vågat berätta allt, eller ser inte sina egna brister. Socialtjänsten har också stora brister, men man bör i alla fall försöka. 

Hur ser ditt liv ut? Skulle du orka vara ett ännu större stöd för dem än du är idag? Vara stödfamilj åt pojken tex? 

Bara för att kolla att jag fattat rätt; är det mamman som ignorerar honom? 

Har pappan dem inte ens då alltså? 

Han verkar ju inte heller stoppa det?