Min far gick bort hastigt och onödigt

Hej,

Min far gick bort väldigt nyligen. Det var en hastig bortgång, akut hjärtattack. Han hade inga hjärtsjukdomar innan så ingen av oss i familjen tänkte tanken på att hans symptom kunde bero på det. Jag är ändå 40 år gammal och är inte påläst kring den sjukdom som drabbar flest och är den sjukdom de flesta faktiskt dör av. Jag känner så mycket skam och skuld och detta genomsyrar hela mitt fortsätta liv. Jag hade önskat att han bara tog tag i det hela på egen hand och bara åkte in till akuten istället för att kämpa med att få hjälp och vägledning via en vårdcentral som inte tog hans symptom på allvar, inte en enda gång trots han hade varit i kontakt med de i två veckors tid och bett om hjälp.

Jag känner att mitt liv är över, jag orkar inte mer, han var ju min bästa vän och jag agerade inte mer. Hur kunde jag inte agerat mer, jag vet ju hur sjukvården är här nuförtiden, lite som lotteri..

Anonym (Beklagar)

Tue 27 May 22:09

#1

Malinka85 skrev 2025-05-27 21:04:08 följande:

Min far gick bort hastigt och onödigt

Hej,

Min far gick bort väldigt nyligen. Det var en hastig bortgång, akut hjärtattack. Han hade inga hjärtsjukdomar innan så ingen av oss i familjen tänkte tanken på att hans symptom kunde bero på det. Jag är ändå 40 år gammal och är inte påläst kring den sjukdom som drabbar flest och är den sjukdom de flesta faktiskt dör av. Jag känner så mycket skam och skuld och detta genomsyrar hela mitt fortsätta liv. Jag hade önskat att han bara tog tag i det hela på egen hand och bara åkte in till akuten istället för att kämpa med att få hjälp och vägledning via en vårdcentral som inte tog hans symptom på allvar, inte en enda gång trots han hade varit i kontakt med de i två veckors tid och bett om hjälp.

Jag känner att mitt liv är över, jag orkar inte mer, han var ju min bästa vän och jag agerade inte mer. Hur kunde jag inte agerat mer, jag vet ju hur sjukvården är här nuförtiden, lite som lotteri..

Verkligen tråkigt att höra. Min farsa blev vad man förr kallade senil. Försvann bort i sin egen värld. Att se någon som varit så aktiv och så social i hela sitt liv var bara skitjobbigt. På slutet var han på förvaring som en grönsak, mindes inte sin fru eller sina barn.
Ramlade på rummet och bröt nacken och blev grönsak de-luxe.
Minns att jag tänkte när morsan ringde och sa att han dog under natten-
Äntligen!
Han var inte längre min farsa utan bara en kropp.
Jag ångrar inte att jag inte besökte honom på på slutet, jag ville ha andra minnen kvar.

Anonym (Också drabbad)

Tue 27 May 22:09

#2

Ska börja med att beklaga att din far gått bort.

Kan även säga att det är inte alls säkert att han hade fått någon hjälp om han åkt in till sjukhuset. Jag vet av erfarenhet.

Jag har nämligen drabbats själv av två hjärtattacker.
Första gången hade jag haft ont i flera dagar i bröstet innan jag fick attacken. Jag gjorde som din far. Ignorerade problemet. Trodde inte det var så farligt. Blev ambulans till slut.

Vid andra gången gjorde jag det däremot inte. När jag började få ont några dagar innan jag fick attacken besökte jag sjukhuset. De går till 100% på troponin. Är det normalt blir man hemskickad, vilket det var på mig. Troponin stiger bara då man fått en propp. Inte när man är på väg att få en, vilket oftast är det man känner som en molande smärta vid ansträngning.

När jag sedan fick min andra hjärtattack, tog det tid. trots att jag ringde ambulans. De hade sett att jag varit inne innan och att jag då inte hade någon attack. De tog ett prov som var något förhöjt, men inte tillräckligt tyckte de. Jag fick ligga med pågående hjärtattack i flera timmar i en korridor på sjukhuset. Hade skitont och de bara pumpade in morfin i mig. Till sist så mycket så jag kaskadkräkte gång efter gång. Till sist fick jag så en kranskärlsröntgen och ballongsprängning. De ville inte göra det på en gång, eftersom jag bara något år tidigare genomgått samma sak, då allt såg fint ut, utom i det stoppet jag hade då. Den första hjärtattacken.

Jag kunde lätt ha dött, men jag klarade mig. Dessvärre är mitt hjärta nu helt förstört. Vet inte hur många år jag har kvar, men mitt liv är garanterat förkortat med åtskilliga år. Kommer troligen aldrig att uppnå pensionsålder.

Vården är inte vad den borde vara i det här landet.

Anonym (Beklagar)

Tue 27 May 22:16

#3

Anonym (Också drabbad) skrev 2025-05-27 22:09:15 följande:

Ska börja med att beklaga att din far gått bort.

Kan även säga att det är inte alls säkert att han hade fått någon hjälp om han åkt in till sjukhuset. Jag vet av erfarenhet.

Jag har nämligen drabbats själv av två hjärtattacker.
Första gången hade jag haft ont i flera dagar i bröstet innan jag fick attacken. Jag gjorde som din far. Ignorerade problemet. Trodde inte det var så farligt. Blev ambulans till slut.

Vid andra gången gjorde jag det däremot inte. När jag började få ont några dagar innan jag fick attacken besökte jag sjukhuset. De går till 100% på troponin. Är det normalt blir man hemskickad, vilket det var på mig. Troponin stiger bara då man fått en propp. Inte när man är på väg att få en, vilket oftast är det man känner som en molande smärta vid ansträngning.

När jag sedan fick min andra hjärtattack, tog det tid. trots att jag ringde ambulans. De hade sett att jag varit inne innan och att jag då inte hade någon attack. De tog ett prov som var något förhöjt, men inte tillräckligt tyckte de. Jag fick ligga med pågående hjärtattack i flera timmar i en korridor på sjukhuset. Hade skitont och de bara pumpade in morfin i mig. Till sist så mycket så jag kaskadkräkte gång efter gång. Till sist fick jag så en kranskärlsröntgen och ballongsprängning. De ville inte göra det på en gång, eftersom jag bara något år tidigare genomgått samma sak, då allt såg fint ut, utom i det stoppet jag hade då. Den första hjärtattacken.

Jag kunde lätt ha dött, men jag klarade mig. Dessvärre är mitt hjärta nu helt förstört. Vet inte hur många år jag har kvar, men mitt liv är garanterat förkortat med åtskilliga år. Kommer troligen aldrig att uppnå pensionsålder.

Vården är inte vad den borde vara i det här landet.

Kanske är vården inte vad den varit ... men du ignorerade också symtomen i x-antal dygn - ditt val!!

Anonym (Också drabbad)

Tue 27 May 22:21

#4

Anonym (Beklagar) skrev 2025-05-27 22:16:29 följande:

Kanske är vården inte vad den varit ... men du ignorerade också symtomen i x-antal dygn - ditt val!!

Vid första hjärtattacken ja. Inte den andra. Då sökte jag vård, men mina symtom ignorerades av sjukhuset, då jag blev hemskickad.

Tvärtom låg det mig närmast i fatet att jag något år tidigare genomgått kranskärlsröntgen och veckan innan den andra attacken sökt vård för bröstsmärtor. De trodde det var falskt alarm. Jag fick ingen undersökning, utan bara smärtstillande, till jag spydde av allt morfin de injicerade i mig.

Anonym (Beklagar)

Tue 27 May 22:43

#5

Anonym (Också drabbad) skrev 2025-05-27 22:21:42 följande:

Vid första hjärtattacken ja. Inte den andra. Då sökte jag vård, men mina symtom ignorerades av sjukhuset, då jag blev hemskickad.

Tvärtom låg det mig närmast i fatet att jag något år tidigare genomgått kranskärlsröntgen och veckan innan den andra attacken sökt vård för bröstsmärtor. De trodde det var falskt alarm. Jag fick ingen undersökning, utan bara smärtstillande, till jag spydde av allt morfin de injicerade i mig.

Därför jag inte besöker sjukvården! Har åkt magnetkamera efter att ha blivit påkörd bakifrån 2007 - har fortfarande inget resultat trots att jag ringt
Mitt ex körde in mig akut med smärtor i mage/underliv - hemskickad med Alvedon trots att jag var vikt som ett jävla gem. Sjukvården har totalt bränt sitt förtroende hos mig.
Förra sommaren tvingades jag till VC p.g.a en böld på bröstet
Sköterska 1 - började klämma utan bedövning -AAAJJ
Sköterska 2 - bedövade men skar utanför bedövningen - AAAJJJ
Sköterska 1 igen- bytte tamponad i såret - AAAJJ
Söterska 1 igen -bytte tamponad och jag lovar, det gjorde så ont att jag utan problem kunnat ta henne av daga med mina bara händer.
Efteråt säger hon:
Vi kanske be om Xylocain-salva nästa gång.
Mitt svar:
OK, vad gör den då
Svaret blev:
Den bedövar så det inte gör så ont!

Men vad fan säger du kärring!!! Kunde jag fått hjälp men får veta det först nu???
Sjukvården kan verkligen dra åt helvete!

Malinka85

Wed 28 May 11:06

#6

Anonym (Beklagar)

Åh vad tufft att han blev senil och dessutom bröt nacken!
Det blir ingen värdighet i det tyvärr alls.. Jag beklagar. :(

Jag önskade mig att han på ett sätt hade dock blivit sjuk, hellre, än att han skulle dö så abrupt. Pappa förstod inte att det var hjärtat eftersom de nyligen hade gjort EKG och allt sett bra ut. Jag förstod ju heller inte att det kunde vara hjärtat pga. att ett EKG nyligen gjorts. Men nu i efterhand när jag börjat läsa på om hjärt-och kärlsjukdomar har jag förstått att EKG inte är så pålitligt tydligen... Jag dör inombords, jag känner sådan skuld.

Malinka85

Wed 28 May 11:16

#7

Anonym (Också drabbad)

Tack.

Oj det hade jag ingen aning om! Jag trodde nu i efterhand att troponin är det han hade behövt kollat upp. Bra att veta, särskilt nu när jag läst att hjärtproblem är 50% risk att vara genetiskt. Behöver kolla upp mig själv.

Ja, grejen är att min far inte ignorerade problemet, men han hakade upp sig på att åka endast till vårdcentralen, och de sa aldrig åt honom att åka och kolla upp det vidare via ett större sjukhus där de även tar blodprover gällande hjärtat osv. Så han trodde det var pollen och dylikt eftersom läkaren tutat i han det. Han verkade ha noll koll på att det faktiskt kunde vara hjärtat, inte jag heller. Det känns som att jag vaknat efter att ha levt under en sten hela mitt liv när det väl kom mig så nära inpå vad hjärtproblem faktiskt innebär och vilka diffusa symptom det har. Dessutom visade det verkligen sjukvårdens ignoranta sida vid så farlig och akut sjukdom.. Jag vet hur sjukvården är och det är däri mitt klandrande framförallt gentemot mig själv brinner just nu, sjukvården är som ett lotteri... ambulans kom alldeles försent hem till han osv.. allt var bara så fel på så många plan. Vart var jag i det hela?

Min far gick bort hastigt och onödigt

INNEHÅLL