Hur hanterar ni vuxna barn som flyttar hem utan att fråga?

Varför skulle någon skriva att det är hemskt när det inte är det? Jag har flera barn. När de är vuxna och har flyttat är min plan att flytta till ett billigare mindre boende. Min tanke är inte att för evigt bo stort så att vuxna barn ska kunna ha husrum hos mig när de vill livet ut

Som någon skrivit så ha du ju en oerhört mesig man. Väldigt osexigt med män som är så där med sina barn.

Förstår inte heller grjen med att inte våga säga till pga då kanske dottern bryter kontakten. Ja men då får hon väl göra det och komma tillbaka när hon mognat till sig och fattar att hon gjort fel. Man kan ju ändå inte ha en relation på de premisserna. Om någon av mina vuxna barn bara hade en relation med mig på villkoret att den får bo obegränsat hos mig när den vill utan kommunikation. Ja sorgligt men tyvärr ingen relation jag hade varit intresserad av där och då. 

Men som jag skrivit ovan så är mina tips (efter att ni har uteslutit att det verkligen inte är några problem med henne eller mellan henne och hennes sambo) att:

Prata med hennes sambo och kolla vad han tycker om detta.

Säga till dottern att hon måste vara ute om några dagar pga några andra gäster som ska komma.

Varje gång du handlar så säger du till dottern "vill du köpa mat själv eller ska jag handla så swishar du mig sen för din del?"

När det är städdags så säger ni bara "du tar badrum och kök och jag tar vardagsrum och övervåning".

Det gäller bara att säga sakerna om städning och pengar självsäkert så att det låter som en självklarhet. Inget tassande "kan du tänka dig att städa och betala". 

Förklara föra din man att om hon inte är ute om en vecka så kommer du sluta betala för all hennes mat och sluta laga den, sluta städa hennes grejer, att du och dottern flyttar ut några veckor samt att ni omedelbart ska kolla efter ett nytt gemensamt boende där hans vuxna dotter inte har bott. 

Bor ni kvar så ska dottern fråntas nyckel alternativt att ni byter lås. 

Har är relationen med dottern övrig tid av året? Träffas ni regelbundet?

Vi kan ju tänka oss motsatsen. Mamma eller pappa kommer på oväntat besök hos sitt vuxna barn och stannar i månader utan att varken bidra till matkostnader eller genom att laga mat.

Det är ju helt orimligt. Men tvärtom är helt rimligt trots att det gäller vuxna människor i båda fallen. Det är orimligt att curla vuxna barn på detta sätt.

Nu har jag och min man bott flera veckor hos vår dotter. Men vi var inbjudna, vi våldgästar inte. Vi går också och handlar (och betalar) maten. Dottern säger också flera gånger att det är så mysigt att ha oss där och tycker vi åker hem för tidigt. (Men vad tycker sambon egentligen?) Vi bor dessutom långt ifrån varann så när vi väl ses så blir det längre tid.

Här tycker förstås pappan också att det är så mysigt att dottern bor hos honom. Men han struntar i vad hans sambo tycker. Och även i att ta reda på varför dottern föredrar att bo hos sin far före att bo hos sin sambo.

Trodde först som jag skrev att det gällde en dotter som inte flyttat ut på "riktigt"
utan pluggade på annan ort.

Men nu är ju allt jättekonstigt ifrån alla inblandade.

Först dottern som är 26 år och som flyttar tillbaka till sin pappa och troligtvis sitt barndomshem där hon vuxit upp i flera månader under sommaren.
Det troliga är ju att hon gjort det varje år då sen hon flyttade hemifrån.
Man kanske kan förstå det om hon flyttade till en liten lägenhet men ville 
komma hem de första åren och hennes pappa uppskattade det.
Men sen när hon blev sambo, varför fortsätta då?
Vad tycker hennes sambo om att hon flyttar iväg flera månader?
Det är ju jättemärkligt!

Men när du träffade din sambo, då gjorde hon väl så i ett par år?
Pratade ni inte då om att dottern kom hem i flera månader?
Du var väl hemma hos honom då och även pratade med dottern
om varför hon flyttade hem varje sommar?

När du och din dotter flyttade in hos din sambo diskuterade ni inte då
om dotterns boende i huset?
Tog ni inte upp då om dotterns inflytt i flera månader skulle fortsätta eller ej?
Det var ju inget nytt att hon gjorde så?
Ni måste ju ha pratat om det när du flyttade in.

Om nu din sambo inte tycker att dottern ska bo hos er måste han ju säga det till henne, eller säger han bara så till dig.
Jättemärkligt att hon bara flyttar in hos er utan en överenskommelse ifrån pappan och konstigt att hon lämnar sin sambo.
Men också konstigt om inte ni diskuterade detta innan ni flyttade ihop.
Hela situationen är bara så märklig ifrån alla inblandade.

Känns som inte allt kommer fram.

Ja jag håller med om att det är märkligt av alla inblandade. 

Dottern som tar för givet, inte bidrar och inte kommunicerar.

Hemmet särbo som inte säger ifrån alternativt tycker att det är skönt (konstigt vilket alternativ det än är).

Ts sambo som inte fårgar varför/om något är fel på hemmafronten. Som inte tar hänsyn till ts. Och som inte vågar säga ifrån (osexigt deluxe). 

Och lite konstigt av ts som inte frågat om detta innan hon flyttar in med dottern samt att hon inte säger ifrån på skarpen till sambon att han ska ta tag i detta.

Alla verkar ha problem med kommunikation och vara konflikträdda. 

Hur går det ts? Har du pratat med din man om hur ni ska lösa detta?

Ja det är verkligen en speciell situation... 

Vi har snackat en del över helgen om hur detta ska lösas, men inte kommit fram till något vettigt tyvärr. Jag har föreslagit några punkter som jag mer eller mindre kräver att sambon tar med dottern. 1. Jag vill gärna veta när hon kommer och hur länge om tänkt stanna. 2. Alla som bor här hjälper till att städa. 3. Alla som bor här och har en inkomst delar på matkostnader. 4. Inget distansjobb vid middagsbordet. 5. 
Skulle kunna göra listan mycket längre, men får prioritera det som känns viktigast. 

Detta upplägg fanns innan jag kom in i bilden, inget som eg sambon gillade ens då, men "stod ut" med det. Trodde i min enfald att detta inte skulle fortsätta när vi flyttade in, men tji fick jag. Inget förändrades där. Ingen respekt alls. Hon tycker att det är skönt att vara i sitt gamla hem under sommarmånaderna. Vi pratade om det, men inte kommunikation med dottern, tyvärr.

Just nu är tösen faktiskt inte här några dagar, men hon kommer nog snart tillbaka. Det är just det där "nog" som jag tycker är jobbigt, att inte veta. 

Hur det står till med på hemmafronten för tösen är eg sambon inte så orolig för och tycker inte att han vill lägga sig i. Det är deras upplägg tycker han. De bor på varsitt håll på somrarna. Umgås inte tillsammans med vänner, han hänger med sina och hon med de få hon har. Han gillar att vara ute och festa med sina kompisar, hon gör inte det. Det är så konstigt upplägg, jag fattar det inte alls. Hade detta varit min dotter hade jag starkt ifrågasatt deras relation, men känner att detta är utanför mitt ansvar. 

Du är för snäll mot sambon ändå tycker jag. Hade krävt att hon ska ut om några dagar. 

Punkt 1 duger inte. Det räcker inte att du vet att hon kommer och hur länge. Du bor också där nu och ska även kunna vara med och styra och bestämma om hon över huvud taget får komma och i så fall även när och hur länge. Det räcker inte att du bara får informationen. 

Tänker inte din sambo att ni bor där tillsammans eller ser han dig bara som en inneboende och du får finna dig i de regler han sätter? 

Bra du har gjort 5 punkter. Men ändra nummer 1 till, jag vill att vi gemensamt kommer överens om vilken tid och hur länge och vilka datum hon ska komma. Det andra punkterna var jättebra också. Och jag tycker att mannen ska ta samtalet sen med henne. Se om hon går med på det. ?! Gör hon inte det så får hon stanna hemma eller resa nån annanstans. Blir sur och inte ha kontakt.
Och be mannen se till att reglerna hålls om hon kommer. Det är ändå hans dotter inte din, han bör ta mesta ansvaret och samtalen. 

För som sagt 3 månader är gigantiskt så generös behöver man inte vara med gäst vänlighet. Hon får ta tacka o ta emot det hon får. Och kan gott hjälpa till och även betala matkostnader eftersom hon verkar komma för sin egen skull inte för att umgås med er utan hon för sin egen skull. Vila upp sig och jobba hemifrån, slippa matlagning och städning etc.
Att hon inte vill umgås med sin sambo på sommaren det tycker jag inte att man ska lägga sig i, om man inte tror att hon far illa och så verkar det ju inte vara. 

Du skriver ju att det är fler saker som du stör dig på också, så jag tänker att 2 veckor är lagom. Säkert en chock för henne men en nyttig sådan. 

Kom ihåg att du vet att du har rätt i detta. Så nu får du peppa sambon att kunna sätta gränser till sin vuxna dotter.

Jag förstår dig verkligen TS! Jag hade blivit helt tokig av ett sådant upplägg, att behöva bo med ett vuxet bonusbarn 3 månader om året. Vuxet bonusbarn som dessutom inte har nån fingertoppskänsla alls, som inte kan läsa av vad som är passande och inte (och som kanske dessutom också är lite lat).

Som du skriver är det ju en komplicerande faktor att upplägget med din sambos vuxna dotter fanns redan innan du och din dotter flyttade in hos honom. Som alla förstår är det ju din sambos jobb att prata med den vuxna dottern och styra upp situationen. Ett jobb han inte klarar av eftersom han räds konsekvenserna.

Då blir ju konsekvensen istället att du känner stress, frustration, får en högre arbetsbörda i hemmet samt går minus ekonomiskt vad gäller matkostnader i 3 månader varje år. Tycker din sambo att det är värt den konsekvensen som då drabbar dig? Uppenbarligen tycker han det. Men jag förstår att du älskar honom ändå och att ni trots allt har nio bra månader tillsammans varje år. Det känns ju synd att en i grunden bra relation ska gå i stöpet bara på grund av detta, så jag förstår om du inte vill flytta ut.

Så vad göra.
Med bakgrund av alla variabler i den här situationen, så är den enda möjliga lösningen (som jag kan komma på) att din sambo kompenserar dig under dessa 3 månader då den vuxna bonusdottern bor hemma. Och då menar jag rejäl kompensation i form av att han tar alla kostnader för familjen, för maten och för boendet. Alltså ALLA kostnader. Man skulle kunna se det som att du har lön under tiden du står ut med hans vuxna dotter och städar efter henne. Denna lösning kanske skulle kunna få dig att orka med de 3 jobbiga månaderna, att tänka att du iallafall får något för att stå ut med det jobbiga. Om du, på ett mjukt och försiktigt sätt, skulle lägga fram denna lösning för din sambo, vad tror du att hans svar skulle bli? Jag menar, han verkar ju lite för snäll och vek. Han kanske kan vara lite "för" snäll mot dig också om du ber honom att vara det?                                                                                                          

Ni skulle också kunna säga till bonusdottern att hon bara kan stanna 2 veckor denna sommar pga att du har släktingar som ska komma och bo hos er resten av tiden, dvs under 2,5 månad.

Att hitta på något och krångla till det ännu mer är knappast en vettig idé. Säg som det är bara var inte så jäkla mesig.

Dottern kanske har lite drag av asperger...  för den skull så behöver man ju sätta gränser. Och i så fall är det extra viktig att vara tydlig.

Hur har det gått ts?