Just det, nu då alla 4 barn är vuxna (o 3 har egna barn), visst, jag njuter av att leva mitt eget liv, reser mycket o har mycket socialt liv, jobbar också mycket....ibland kommer tanken hur härligt o gulligt det var då alla var "små". Då vi hade grillkvällar, dom behövde mig, det var full kaos jämt...o då längtade jag efter tiden som är nu...nån fler som känner likadant?
Absolut saknar jag tiden när barnen var små. Det var på många sätt den bästa och lyckligaste tiden i mitt liv.
Det enda jag inte saknar är den konstanta stressen och känslan av att aldrig räcka till, att inte hinna med vare sig barnen eller yrkeskarriären på det sätt jag ville.
Ja, såklart.
Det var bästa tiden i livet!
Min son flyttar snart hemifrån och jag fasar lite för att det ska kännas så.
Jag är förstås stolt och glad över att han växer upp och blir självständig men jag saknar småbarnstiden redan nu.
Jag tyckte att det var så kul att hitta på aktiviteter och planera resor som jag visste att han skulle uppskatta.
Nu jobbar han och hänger med vänner och det är förstås helt naturligt och som det ska men inom mig känner jag mig lite ledsen över att han snart flyttar.
Det har bara varit han och jag så det blir ju lite speciellt då. Jag är inte rädd för att vara ensam men för att vara utan sonen.
Det är inte samma som din situation TS men snart blir det ju så.
Att man nostalgiskt tänker tillbaka på tidigare perioder i livet och saknar lite av det är väl inte alls konstigt, snarare helt normalt.
Det var jätteskönt när de blev vuxna och tog hand om sig själva. Min frihet ökade kraftfullt, jag slapp försörja dem, slapp anpassa mig helt till deras behov.
Men...
Det tog ändå ett par år innan jag vande mig. Saknade dem väldigt mycket. De lämnade stora hål i min tillvaro.
Lite kan jag sakna den tiden.