Jag kan inte välja

Det är stor skillnad på "inte så bra/engagerad pappa", "finns absolut mer att önska pappa" och "direkt olämplig/dålig för barnen - ta barnen därifrån pappa".

Det är ingen liten sak för ett barn att helt plötsligt inte få träffa ena föräldern, eller i mycket mindre utsträckning. Då ska man har väldigt klart för sig att det verkligen är det bästa för barnen, och inte en känslomässig reaktion på grund av en massa andra orsaker än vad som är bäst för barnen.

Trust me - jag ser det hända alldeles för ofta i mitt jobb hur barnen blir brickor i föräldrarnas issues och hantering av sina egna känslor i brist på fungerande kommunikation.

Hur det förhåller sig i det här fallet kan jag såklart inte ha en aning om. Jag reagerade på att man så lättvindigt kastar ur sig att man ska se till att få barnen ifrån den andre. Många barn skulle må betydligt bättre om deras föräldrar klev ur sin lilla sandlåda och sa till varandra "Nej, nu skärper vi oss och beter oss som vuxna i de delar som berör barnen, sen kan vi tycka en massa saker om varandra vid sidan av"

Håller med - men om det är en pappa som bara kollar i telefonen i stället för att laga mat/städa/tvätta/hänmta/lämna/leka/läsa.läxor/gå till läkaren/föräldramöten etc. så tar han onekligen inte hand om sina barn. Om mamman måste göra allt det där.så.har hon ju ända barnen hela tiden.

Problemet att män inte förstårr vad kvinnor "tjatar om"  är tyvärr vanligt. Sedan blir de chockade när kvinnan begär skilsmässa. Då är det försent och kvinnan är arg, trött och bitter på mannen.

Mam ska separera om man inte längre vill vara med sin man. Är trött på hans sätt att vara och litar inte på hans förändrimg. I ditt fall drev ju hans passivitet in dig i utmattning.

Däremot vet man aldrig hur.en ny relation slutar. Din nya vän har enligt statisriken (82-65)  ca 17 år kvar att leva. Varav de över 76-78 brukar vara i en rätt trött levnadstakt, ofta med sjukdomar. Men det finns ju.undantag.

I alla fall tycker jag att du i ditt beslut ska utgå ifrån vad du.tror om ditt nuvarande äktenskap, har det rejäla chanser att hålla?

Missförstå mig rätt här....jag är inte det minsta advokat för mannen här. Verkar som att han skulle behöva steppa upp rejält. 

Om han inte lagar mat, städar, tvättar, går på föräldramöten, läkartider (och således lämpar över det på mamman) så är det så jäkla ruttet och dåligt att det är svårt att beskriva. För mig är det totalt främmande. Vi delade 50% på föräldraledigheten för bägge barnen för att vi tyckte det var viktigt att barnen kunde bygga en bra relation så tidigt som möjligt med båda sina föräldrar och att vi då naturligtvis ville vara med våra barn. Men om det inte redan är så att barnen tydligt inte vill göra saker med pappan, så är ovan nämnda beteende, medan förjävligt, inte ett skäl att frånta barnen umgänge med pappan vid en separation. Skulle däremot ovanstående fortsätta så att pappan inte gör något av dessa den veckan han har barnen - då snackar vi grund för förändring i umgänges och omvårdnadstid.

Glömde citera dig, men du förstod säkert att mitt inlägg var som svar på det här.

Vi är helt överens!

Du ska inte välja mellan männen.
Ditt fokus ska just nu bara vara dig själv och dina barn. Det blir trassligt när man inte är i fas med sig själv och ska fatta känslomässiga beslut.

Välj ingen, skapa dig en grund att stå på själv. Fin ro. Du är bara allmänt kärlekstörstande och ett lätt offer för vem som att utnyttja. 

Om TS skiljer sig  så kommer väl föräldrarma att ha delad värdnad och varannanveckasboende? Eller skulle det inte fungera?

Så TS valde att vänstra med en gammal gubbe för att bli bekräftad. Jävligt illa, hoppas för din egen skull att det aldrig kommer fram.

Nr1 Bryt med gubben.

Nr2 Fundera över om du behöver vara själv eller om du kan/vill få det att fungera med barnens pappa.

Var står det att den äldre mannen är pensionär

Ja, det ska kanske fungera men hon kommer också behöva ta hand om den där gamlingen tillsammans med hennes barn. 
 Var finns fördelen för henne då?
Eller hur?

Om den äldre mannen är frisk så brukar de första 10 åren efter pensionen ofta vara helt O.K. För många är det en av de lyckligaste perioderna i livet. 

Det är senare i det friska åldrandet som de stora problemen kommer. 

Är det inte för sent att låtsas att du fortfarande har något slags val? Du har ju redan valt vägen som oundvikligen leder ut ur äktenskapet, genom att först börja prata om 'paus' och sedan inleda ett förhållande med den bästischarmör som 'ser dig'. Vilken väg skulle kunna leda tillbaka till det som var innan när du väl tagit dessa steg?.

Så fortsätt den inslagna vägen ut ur äktenskapet med fullbordad skilsmässa, men när det är gjort tycker nog du bör överväga om din nästa partner inte hellre borde vara lite längre bort från rullator-åldern? Antagligen löser sig detta problem helt av sig själv iom. att din bästis nog bara är måttligt intresserad av att fortsätta med sitt charmande när du inte längre är upptagen.

Kommer fram till hennes ex? De har ju tagir paus i relationen, efter vad jag förstår. 

Precis som någon tidigare skrivit så ska du tänka på dig själv och ditt liv nu.
Vad vill du?
Hur vill du att framtiden ska te sig?

Häng inte upp din framtid på din man eller den äldre mannen.

Oavsett vad som händer så måste du känna att du har kontroll över ditt eget liv.

Jag har varit i en liknande situation som du nu är i  med skillnaden att den äldre mannen inte var 30 utan 25 år äldre än mig. I vårt fall har det gått jättebra men det har också kunnat sluta i katastrof, och detta vet man inte i förväg.

Att jag lämnade min man och vårt kärlekslösa äktenskap var helt rätt.  Man kan inte hålla ihop bara för barnens skull.  Jag och min nuvarande man tog det väldig lugnt och försiktigt i början. Det tog lång tid innan hans barn förstod att vi var ett par. Mina barn var små och för dem blev det naturligt att han fanns där. 

Vi flyttade inte ihop förrän efter 2 år. Men det var aldrig självklart att vi skulle göra detta. 

Jag har aldrig ångrat mitt val men jag har haft turen att få en man som är väldigt förstående och har stor kunskap om människor.  Jag är inte lika säker på att detta gäller alla äldre män.