Givetvis har utvecklingen gått framåt och idag uppfostrar man barn mindre strängt än då, men finns det sådant ni själva blivit uppfostrade med som ni uppfostrar era egna barn med?
Sådant som ni tycker är viktigt att barnen lär sig och förstår?
Jag (vi) uppfostrar nog barnen i stort så som jag blev uppfostrad. Mina föräldrar var inte särskilt stränga, inte min sambos heller, eller någon annan i vår ålder jag kan komma på. Kanske att 80-talisternas föräldrar var stängare.
Våra barn har kanke mindre ansvar än vi hade, men det är snarare pga att våra föräldrar har funktionsnedsättningar än att vi är slappare eller något.
Njae?jag uppfostrades i 70-talets fria anda. Kom och gick lite som jag ville hemma. Mycket frihet och lite regler. Jag uppfostrar mitt eget barn betydligt mycket strängare. Har stora krav på skolarbete och förväntningar på uppförande. Jag är också mycket mer tillsammans med mitt barn och gör saker gemensamt.
Njae?jag uppfostrades i 70-talets fria anda. Kom och gick lite som jag ville hemma. Mycket frihet och lite regler. Jag uppfostrar mitt eget barn betydligt mycket strängare. Har stora krav på skolarbete och förväntningar på uppförande. Jag är också mycket mer tillsammans med mitt barn och gör saker gemensamt.
Samma här. Uppväxt på 70-talet. Hade i stort inga gränser. Man gick ut på morgonen och kom hem när man var hungrig typ. Tyvärr fick jag heller ingen vägledning, inga goda råd och inget emotionellt stöd. Fick uppfinna alla hjul själv. Det fanns ilska och våld i familjen, så man fick sig en lavett ibland. Men det var när det rann över för fadern i familjen. Och på den tiden var det tillåtet.
Uppfostrade helt annorlunda. Är nog lite av en helikopterförälder som vill ha koll. Ville inte att barnen skulle växa upp i samma vakum som jag gjorde.
Lyssnar in, bollar och ställer (rimliga) krav. Ger kärlek, ber om ursäkt om något blir tokigt, visar mig svag när så behövs. För barn behöver se att vuxna ibland tänker tokigt och kan ändra sig. (inget av detta gjorde mina föräldrar)
Nej, det gör jag inte. Mina föräldrar var inte mentalt närvarande och jag behövde heller inte ta något ansvar hemma och sommarjobba osv. Jag ställer betydligt högre krav på mina barn, kommer förvänta mig att de sommarjobbar under gymnasiet och att de lär sig basala hushållssysslor. Jag är också mer närvarande som förälder, validerar deras känslor och uppskattar att umgås med dem. Jag sätter mer gränser men är sambo mjukare också. Min pappa kunde få häftiga vredesutbrott och anklaga mig och mina syskon för olika saker. Min mamma var besatt av sitt utseende och jag fick ätstörningar. Har bearbetat en del via terapi. Jag vill absolut inte vara likadan som mina föräldrar var mot mig när jag växte upp.
Nej, det gör jag inte.
Känns som vi är strängare och har mer regler än jag minns att jag hade när jag var liten på 90talet. Nu är det skärmtid att begränsa och sen massinvandringen även farligare att ränna ute på kvällarna.
Men skulle säga att vi är mer kärleksfulla när det kommer till det verbala. Mina föräldrar sa nästan aldrig jag älskar dig, medan vi säger det på daglig basis. Tycker vi är med lyhörda också och hjälper till att stötta och coacha om vi ser en talang el intresse. Känner inte att jag fick det av mina föräldrar heller på samma vis
Halvt. Ena var en elak jäkel som använde skräck och en del våld för att tukta oss. Livrädda var vi. Andra var snäll och mjuk, nästan lite mesig. Jag har blivit som sistnämnda men ändå mer strukturerad och praktisk som förstnämnda.
Givetvis har utvecklingen gått framåt och idag uppfostrar man barn mindre strängt än då, men finns det sådant ni själva blivit uppfostrade med som ni uppfostrar era egna barn med?
Sådant som ni tycker är viktigt att barnen lär sig och förstår?
Relativt, ja. Jag har absolut mina föräldrar som föregångare. Sen vill jag ändra vissa saker (ha de som utgångspunkt till hur jag inte vill göra) och ta efter många. I vissa har vi också olika prio. Men i stort sett så.
När jag fick barn insåg jag också att jag automatiskt la
mig till med saker min pappa tjatade om som jag aldrig la nån vikt vid (tex att det heter smörgås och inte macka). Det har nog försvunnit med tiden dock.
Mina föräldrar var nog mer stränga, jag ger mer närhet. Flera saker präglas ju också av att rekommendationer och normer ändrats, alltifrån amning till att skärmar ofrånkomligen är en större del av vardagen.
Ja, det skulle jag säga.
Jag är född 1971, men min mamma var ganska strukturerad och konsekvent, mycket beroende på att vi var 4 barn. Många andra föräldrar tyckte hon var sträng, men hon var bara organiserad.
Jag är likadan med min son, men har bara ett barn så jag kan vara mer flexibel ibland.
Annars har vi samma grundsyn på barn och hur vi vill att de ska må och ha det under uppväxten. Vi vill att barn ska få vara fria att vara sig själva och hitta sina intressen, känna sig trygga i hemmet och som förälder vill jag hellre vara lite för förlåtande än för hård.
Mina föräldrar var nog mer stränga, jag ger mer närhet. Flera saker präglas ju också av att rekommendationer och normer ändrats, alltifrån amning till att skärmar ofrånkomligen är en större del av vardagen.
Också uppväxt på 70-talet men min uppfostran var väldigt sträng. Blev lagd över knät vid större förseelser. De flesta av mina kompisar hade väldigt fri uppfostran med få regler och inga straff men några var lika hår hållna som jag.